På dryga 500 sidor tecknas EFS internationella missions historia av 25 författare, som var och en bidrar med kunskaper, erfarenheter och engagemang. Dessutom belyser ett rikt urval bilder, många som aldrig tidigare har publicerats, texten. Jag har valt att lyfta fram några saker som karakteriserar innehållet och på samma gång också kan karakterisera EFS internationella mission.
Det stora uppdraget är en omfattande bok. Efter en kort inledande del där bakgrunden till EFS internationella mission tecknas och EFS missionssyn presenteras följer ett avsnitt om EFS arbete i ett antal missionsländer. Först kommer Eritrea. Det var där det började. Det är pionjärernas område, umbärandenas land, martyrernas mark.
Sedan följer Somalia (Jubaland), som liksom av en händelse kom att bli ett av EFS missionsfält. Etiopien och Indien kommer sedan, för EFS mission självklara områden. Alla dessa hör till 1800-talet, men med följdverkningar in i nutid. Nästa långa kapitel skildrar missionen i Tanzania. Två kortare artiklar beskriver sedan arbetet i Malawi och Salomonöarna. I detta avsnitt, som är bokens tyngdpunkt, illustreras mångfalden: evangelisation, församlingsbyggande, undervisning, nödhjälp, bibelöversättning, sjukvård – allt detta har följt EFS mission från början och utgör även i dag grundstenar i arbetet. Mångfalden betonas ytterligare när man sedan beskriver EFS arbete bland svenskar i förskingringen, om barns och ungas engagemang, om nödhjälps- och flyktingarbete och om arbete i relation till muslimer. Avslutningsvis får läsaren en lista på alla EFS missionärer genom tiderna – en värdefull kunskapskälla och imponerande genomgång.
Ordet uthållighet kan också sammanfatta EFS missionsarbete genom åren. Det blir tydligt att EFS och dess stödjare/medlemmar i sitt arbete präglats av detta. Man har inte gett upp. När man lämnat ett område har det oftast berott på att man tvingats till det.
I början var motgångarna många. Av de första missionärerna dog flera på grund av sjukdom eller av andra orsaker. Ändå tycks det inte ha rått någon brist på missionärskandidater, inte ens när det var som svårast. Och en del av EFS missionärer gav hela sina liv åt missionens sak.
Det är omöjligt att läsa Det stora uppdraget utan att imponeras av missionsledningens och missionärernas hängivenhet – och en och annan gång av deras dumdristighet; inte alla projekt var framgångsrika. För den som intresserar sig för personhistoria finns i boken mycket att ta fasta på. Själv har jag särskilt lagt märke till vissa individers engagemang och insats.
Vad vore EFS internationella mission utan Anders Svensson, Karl Cederqvist, Olle Eriksson, Martin Nordfeldt, Anders Gustaf Danielsson, Gustaf Arén, Manfred Lundgren, Clement Moss och alla andra? Och vad vore EFS mission utan kvinnorna? De hängivna, duktiga och helt utgivande kvinnliga missionärerna. De dyker upp hela tiden när jag läser om EFS mission. Det gäller på alla missionsfält, och inte minst i Indien: Vivi Rinman, Wendela Wigert, Maria Ruthqvist och så vidare. Vem vill skriva deras historia?
När jag nu läser om EFS mission och dess missionärer kan jag inte annat än imponeras. Det är 150 år av utgivande arbete som skildras. Och boken gör rätt för sin titel.
EFS har en hedrande historia. Den har kostat. En del syns i bokens artiklar, annat kommer inte fram. En del av kostnaden kan vi i dag ifrågasätta om den var värt det; annat kan vi bara förundras över. Det är lätt att glömma att EFS fattade sitt beslut om internationell mission i en tid när Sverige ännu var en fattig nation. EFS mission har aldrig burits av ett fåtal rika utan av många trogna.
När företrädare för EFS samarbetskyrkor i Eritrea, Etiopien, Indien och Tanzania delger sina synpunkter på EFS arbete återkommer några erfarenheter: EFS uthållighet, betoningen av kvinnors och lekmäns betydelse, strävan att arbeta nära folket på landsbygden och de lokala församlingarna, det lutherska teologiska arvet. Visst gjorde missionärerna misstag, men framför allt var de tjänare åt evangeliet och folket.
När jag läser detta kan jag naturligtvis ana att det finns ett mått av artighet i det hela, men det finns också en genuin tacksamhet. Och det utmanar mig. Så läs även du, och låt dig utmanas.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet