Andreas Rydman har håret bakåtstruket i en knut. På den högra handens fingrar, som håller en svart kaffekopp, står bokstäverna A, S, P och K inristade med bläck. Det är första bokstaven i namnen för hans barn: Astrid, Svante, Putte och Kalle, berättar han på mjuk göteborgska.

– Här, på mitt vänstra långfinger, står min frus namn: Hanna. Texten blev lite tjock så det är svårt att läsa, men det står där, försäkrar han.

Andreas är på blixtvisit i Uppsala för en fotografering inför det kommande EP-släppet från EFS musikbolag Cantio, där han är leadsångare. EP:n, som släpps senare i vår, innehåller sex låtar med influenser från singer-songwriter-genren. Texterna är personliga och hämtade ur Andreas liv, där både höjdpunkter och svårare stunder får ta plats.

– Jag har väl aldrig riktigt tänkt att jag skulle spela in en EP. Men jag vill förmedla det jag själv har upplevt – att det alltid finns hopp, även när allt känns förlorat.

Andreas ler brett, men bakom leendet finns ett djup och allvar och orden väger tungt. Andreas har upplevt hur livet varit nattsvart, men hur Gud kommit med en strimma av hopp. 

För 18 år sedan genomgick han och frun Hanna en djup kris i äktenskapet när han valde att lämna familjen för ett partyliv utomlands. Det började med att han fick ett erbjudande om att arbeta som flygvärd, ett jobb som innebar långa perioder isär som par. Hanna kämpade på med familjelivet hemma i Sverige samtidigt som hon drev ett företag. Under de långa flygningarna med övernattningar på olika platser i världen, började Andreas följa med sina kollegor ut för att festa, och ett helt nytt liv öppnade upp sig. Väl hemma i Sverige hade han successivt slutat att gå i kyrkan och kunde inte sjunga lovsång under de månader som detta pågick. 

– Min relation till Gud har alltid varit en självklar del i mitt liv, men det kändes svårt under den här tiden, jag kunde inte sätta mig vid pianot eller sjunga lovsång – det gick bara inte.

Så kom dagen. Andreas hade kommit hem från ytterligare en långflygning och samlade sina tre barn och Hanna i vardagsrummet. Han berättade att han inte älskade barnens mamma längre och skulle lämna henne. Han packade väskorna och lämnade familjen i chock. 

Några månader senare befann han sig på ett hotellrum i Dubai och var tvungen att avstå en utekväll med kollegorna för att han hade feber. Han försökte dämpa feberfrossan med en varmdusch. Samma tidpunkt var hela familjen och släkten samlade i Sverige för sonens födelsedagskalas. Stämningen var inte på topp, så i slutet av firandet bad de för Andreas. 

– Plötsligt hörde jag en kristallklar stämma bakom mig i badrummet, precis som att någon stod där: »Ställ dig på klippan, nu eller aldrig!« Jag visste att det var Guds röst och sjönk ihop i duschen. Jag har aldrig hört Gud tala så tydligt, varken före eller efter. Men jag hade inte varit mottaglig på något annat sätt. Jag behövde en käftsmäll för att vakna till liv och inse vad jag höll på med.

Dagen därpå, fylld av ånger, skickade Andreas ett mejl till Hanna med en fråga som kunde förändra allt: »Får jag komma hem?« Det fick han och efter många års terapi med hela familjen, och en resa mot helande, är paret Rydman fortfarande lyckligt gifta. Hanna pluggar till socionom och Andreas arbetar på en resebyrå. När Andreas ser tillbaka tror han att det hastiga och omogna beslutet att lämna familjen bland annat bottnade i svårigheten att planera för framtiden. 

– Rutiner har blivit väldigt viktigt för mig, och speciellt min dagliga bibelläsning. Jag läser igenom hela Bibeln på ett år och börjar varje morgon med en kopp kaffe i fåtöljen i vardagsrummet eller i sängen innan alla andra är vakna. Det är helt tyst – det är skönt. 

Parallellt med jobbet på resebyrån är han på väg att ge ut sin första EP med Cantio. Andreas har sjungit i kör hela livet men har aldrig tänkt sig en solokarriär. För fem år sedan sjöng Andreas i kör i TV-programmet »Alla tiders sånger«, en ny variant av programmet »Minns du sången?« Han hade hört att de skulle ha en konsert i Märsta och testade att mejla ansvarig för att erbjuda sig att sjunga i kören. Det visade sig vara ett lyckokast.

– Det ena ledde till det andra och jag fick möjlighet att följa med till Nashville, USA, när de spelade in programmet där något år senare. Efter det hörde Samuel Björling, EFS musikinspiratör, av sig och frågade om jag funderat på att spela in en EP, vilket jag inte hade. Jag förklarade att jag inte kunde skriva låtar, men det var inget problem enligt Samuel.

Och så var projektet igång. Snart tillfrågades låtskrivarna Michael Jeff Johnson och Martina Möllås om att medverka. Andreas uppmanades att göra mindmaps över allt som han tänkte att EP:n skulle innehålla. De nästkommande veckorna stängde han in sig på sitt arbetsrum på kvällar och helger och skrev allt som dök upp. Han skrev ord som familj, frihet, hav, Jesus, psalm 51 och det livsförvandlande tilltalet »Ställ dig på klippan!« 

– EP:n är en resa genom livet – att Gud har omsorg om oss hur det än känns. Jag hade satt mig själv i skiten och var så långt borta från honom, men han störtdök ner i min tillvaro och räddade mig. Livet kan vara ganska tufft, men i det svåra finns Gud där och bär. Jag hoppas att skivan ska förmedla hopp, oavsett vilken situation man befinner sig i.

Andreas talar med värme i rösten om både Gud och familjen. Han förklarar att relationen till Gud alltid varit självklar, även under de månader han vände ryggen åt sin familj. Pallen framför pianot har alltid varit den plats där Andreas fått möta Gud – i lovsången, ofta tillsammans med sin fru Hanna.

– I musiken upplever jag Guds närvaro. Jag blir ofta berörd och får tankar om saker jag ska göra eller personer jag ska kontakta. Min tro har blivit mer nyanserad med åren, och det har jag mina barn att tacka för. De har en väldigt sund inställning till tron och har vågat ställa utmanande frågor som har lett till bra diskussioner. Det är spännande!

Andreas tittar på sina knogar där barnens namn står representerade. Plötsligt skiner han upp och säger:

– Just det, jag har ju den här tatueringen också.

Han kavlar upp tröjärmen, blottar texten »On Solid Ground«, och fortsätter: 

– Jag behöver fortfarande ställa mig på klippan och hålla mig nära Jesus varje dag. Det är bra att bli påmind om det. 

• Della
• Twittra