Krönika

Solidaritet eller rädsla

Jag läser analyserna kring Donald Trumps framgångar i de amerikanska primärvalen. Det är rädsla, frustration och hopplöshet som driver väljarna i hans riktning i ett samhällsklimat som liknar det som beredde väg för Hitler.

Jag lyssnar till läkaren och författaren Astrid Seeberger som berättar om mötet med mannen från Syrien. Han berättade för henne hur han en natt på flykt från Syrien höll en ung mors döda lilla barn i sin famn för att hon skulle få chans att sova och se hur månljuset lyste på det lilla ansiktet. Mamman ville inte begrava sitt barn förrän de kom fram till Turkiet där hon skulle kunna hålla den lilla sällskap. Det är sådana handlingar, säger Seeberger, som får mig att tro på solidariteten som förenar oss.

Frågorna om hur många Sverige kan ta emot, Europas splittring i detta, och framförallt de flyende människornas utsatthet plågar oss. Men vi tror på Kristus som i solidaritet med oss härbärgerat smärta, ensamhet, rädsla och frustration i sin egen kropp. Vi är hans kropp. Är det inte vår kallelse att hjälpa till att härbärgera dessa medmänniskor i dag? Vi »som fått Kristus målad för våra ögon som korsfäst« som Paulus skriver. Vi som läser i julevangeliet att »det fanns inte plats för dem i härberget.«

Flyktingmottagande och integration står högt på agendan i både samhälle och kyrka i dag. Jag är glad åt att det sker saker i EFS också. Många föreningar har redan ett arbete igång och andra startar upp med hjälp av de regeringspengar EFS fått att fördela. Det ordnas seminarier på flera håll och vi har inrättat en liten projekttjänst för integrationsarbete som vi hoppas kunna utöka. Jag skulle önska att en effekt av detta skulle bli att fler invandrade svenskar blir anställda och får beslutspositioner i EFS!

Jag hörde nyheten att Sveriges tillväxt blev större än väntat under 2015, inte minst tack vare att många flyktingar behövde tas emot. Sverige blir rikare genom alla extra ansträngningar! Men kyrkan blir också rikare. Från många kommer vittnesbörd hur nya människor engagerar sig i nya verksamheter som ger nya möjligheter att vittna om Jesus. Är inte detta en del av Guds strategi att vitalisera församlingen i Sverige – och att räcka evangeliet till människor som vi annars inte skulle kunna nå? På många håll växer den gudstjänstfirande församlingen genom de invandrare som kommer eller så startas helt nya.

Mottagande och integration handlar om både diakoni och evange-lisation – eller mission om du hellre vill. Dessa två saker måste hållas isär när det gäller statliga bidrag. Men de hänger ihop i kristen tro. Det är samme Gud som uppehåller skapelsen som räddar till den nya! Källan till båda är Jesus självutgivande kärlek.

Fyra saker bör därför känneteckna EFS integrationsarbete:

Vi är kallade att möta människors behov oavsett tro. Vi ska ha ett missionsperspektiv, en önskan att dela evangeliet med alla oavsett tro. Vi har ett särskilt ansvar för kristna syskon som kommer hit. Vi behöver fler nya svenskar i olika uppgifter i EFS.