Det är kvinnomöte för EFS-föreningen Mekane Yesuskyrkan i Skärholmen söder om Stockholm, när Budbäraren kommer på besök en lördag. Mässan börjar klockan 16.00, och under den inledande bönen böjer lovsångerskorna knä. Kvinnorna matchar varandra med sina vita traditionella etiopiska handvävda klänningar, habesha kemis.

– Ililta le Egzihaber – jubel för Herren – inleder Seble Deriba, 49 år, bönen med.

Diakonen Seble sticker ut i sin färgstarka orangea klänning. När hon ber gör hon det med auktoritet. De senaste tio åren har kyrkan aktivt arbetat med att engagera kvinnorna i församlingen, berättar hon.

– Synen att kvinnor ska vara hemmafruar och föda barn håller inte, Gud vill använda alla.

Seble stärker sitt argument med Guds ord från Apostlagärningarna 2:17–18: »Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar.«

– Tanken är att kvinnor ska upptäcka sina gåvor och våga ta mer plats. Den här visionen har bidragit till vår sammanhållning och berikat församlingsutvecklingen, säger hon.

EFS-föreningen Mekane Yesus och Svenska kyrkan samsas om kyrkolokalerna som ligger i en mörkbrun tegelbyggnad vid sidan av torget i Skärholmen, en muslimskdominerad stadsdel. Redan vid entrén avger stearinljusen sin doft, och i kyrkorummet möts besökarna av den vackra ljuskronan i taket och en förgylld Jesusbild på väggen bakom altaret.

Till höger om lovsångerskorna sitter pianisten och ackompanjerar sången i pentatoniska skalor.

När det är dags för predikan kliver dagens predikant Menen Alemayehu in; hon är gift med församlingspastorn Yonas Tamiru.

Tillsammans med Mengesha Mekasha startade Yonas en bibelstudiegrupp om sex personer för 23 år sedan. Där och då föddes Mekane Yesuskyrkan i Skärholmen, ur en längtan om att tillhöra ett lutherskt trossamfund och att föra det etiopiska arvet vidare.

Både Yonas och Mengesha gick, likt många församlingsmedlemmar, i Mekane Yesuskyrkor i Etiopien.

Väl i Sverige hamnade Mengesha först i Filadelfiakyrkan. Även om han inte förstod språket var atmosfären tillfredsställande. Men han saknade att få prisa Gud tillsammans med människor som hade samma trosbekännelse, och skillnaden i dopsyn var ett problem. När han våren 1996 träffade Yonas, som hade samma längtan, kunde han äntligen känna sig hemma.

– Det var en befrielse att kunna gå tillbaka till våra lutherska rötter, konstaterar Mengesha. Först var vi sex personer, och när vi flyttade in i Skärholmens kyrka var vi elva.

De var unga och entusiastiska och blev Svenska kyrkan i Skärholmens första evangelister.

Rent visuellt har lite förändrats sedan Mekane Yesusförsamlingen flyttade in i kyrkans lokaler. Även kulturen och traditionerna har varsamt bevarats.

Mebaselassie Kidane, 19 år, sticker ut som en av de få unga som sitter kvar under hela predikan. Meba, som han kallas, kom till Sverige från Etiopien 2017 men talar redan flytande svenska.

Han beskriver Mekane Yesus som ett hem där alla är varandras syskon, farbröder och mostrar. Nu har han varit med i församlingen helhjärtat i fyra månader och kärleken som han har mötts av är obeskrivlig, förklarar han. Här har han fått lämna sitt gamla bagage – ett förflutet präglat av ett destruktivt alkoholintag, festande och tjejer – för att i stället fyllas med Guds ord.

Första gången han besökte kyrkan blev han inbjuden av sin moster men somnade under gudstjänsten. Det var först efter en predikan med ungdomsledaren Markus Bekele, 22 år, som en gnista tändes – eller som han själv beskriver det:

– Den Helige Ande väckte min ande, sedan dess får jag inte nog av Guds ord eller Mekane Yesus.

Markus Bekele kommer in i kyrksalen under den timmeslånga lovsången. Han omfamnar ett av barnen som tillsammans med ett 10-tal ungdomar sitter längst bak i vänstra hörnet.

Sedan församlingen bett för två födelsedagsbarn och två nya ungdomsledare, tar Markus med sig tonåringarna till en annan sal där de ska ha lördagsskola.

Markus har precis som många andra 90-talister med etiopiska föräldrar växt upp i Mekane Yesuskyrkan i Skärholmen. Hans föräldrar – i grunden ortodoxa – har varit aktiva i församlingen sedan början. Mamman är med i lovsångsgruppen än i dag och tack vare pappans initiativ firar församlingen nyår i kyrkan varje år.

Han minns sin barndom i kyrkan och lördagens gudstjänstbesök som veckans höjdpunkt. Markus växte upp med att höra pastor Yonas Tamiru berätta om Mose, Josef och den gode samariten.

– Mekane Yesus gav mig den grundläggande tron, lärde mig vikten av gemenskap och principer. De visade mig vad familj var.

Livet har dock inte alltid varit en dans på rosor för Markus. I sina tidiga tonår växte han ifrån kyrkan som ett resultat av en obefintlig ungdomsverksamhet. Tonåren präglades i stället av ett kriminellt liv fyllt med knarkhandel, droger och tjejer. Efter att ha blivit tagen av polisen fick han en prick i belastningsregistret. Det var droppen. Han och mamman bestämde sig för att åka till Etiopien i oktober 2017.

Väl där hamnade han ofrivilligt på en tre dagar lång retreat i ett kapell i en källarvåning i ett av Addis Abebas hotell. Här blev han härligt frälst och när han återvände till Sverige och Mekane Yesus gjorde han det som ett bönesvar för församlingen.

– Församlingen bad och grät för mitt liv i åtta år. I samma anda hade de bett för en ungdomsledare och på ett övernaturligt sätt har Gud lagt en passion för barn i mitt hjärta.

I dag finansieras Markus bibelstudier av Mekane Yesus Skärholmen samtidigt som han predikar för ungdomar i åldrarna 13–18 varje lördag. Detta är en av investeringarna inför kyrkans framtidssatsningar som stavas: ungdomar.

– Våra barn är evangelister. När vi blir gamla vill vi att våra ungdomar ska kunna bära vidare Mekane Yesuskyrkans arv. På grund av språk- och kulturbegränsningar kan vi äldre inte sprida evangeliet och växa på samma sätt som den yngre generationen, säger Mengesha.

Gudstjänsterna hålls nämligen, precis som i hemlandet, på det etiopiska språket amarinja.

Det är på gott och ont, menar 64-årige Belay Negeri, som är med i styrelsen för Europeiska Mekane Yesus.

– Att folk vill ha evangeliet på sitt eget språk är det ingen tvekan om. Däremot är risken överhängande att vi tappar den yngre generationen.

Den etiopiska traditionen och kulturen genomsyrar församlingen i Skärholmens kyrka: i gästvänligheten där nya besökare välkomnas öppet inför församlingen under gudstjänsten, på skärmen där bibeltexter skrivs med etiopiska bokstäver, i det högljudda glädjejublet ililta, i den tre timmar långa gudstjänsten, i gemenskapen under den obligatoriska middagen efter mötet och i stoltheten i att bevara traditionerna.

– Medlemmarna tycker om det, så vi ser ingen anledningen att förändra, säger Belay.

Och det är här någonstans som Budbärarens besök hos Mekane Yesuskyrkan i Skärholmen landar, i att Gud är en generationernas Gud. Efter att ha uppenbarat sig själv för sitt folk i generation efter generation, ödmjukade Gud sig själv så att Han besökte jorden i mänsklig skepnad för att möta ett folk som inte kunde hålla Guds bud.

Dagens generationer växer upp i en föränderlig tid och den kristna församlingen behöver följa utvecklingen för att hänga med, menar Markus.

Medan den äldre generationen talar om att bevara kultur och tradition insisterar Markus –som representerar den nya generationen – på att Gud alltid söker förnya sina strategier för att nå ut och utrusta sina tjänare som har i uppgift att vara goda herdar för Guds jord.

Markus nämner Mose och israeliternas uttåg ur Egypten, om hur efterföljande generationer inte kände Gud trots de mirakler som föräldrarna varit med och vittnade om. Han betonar också vikten av att föra arvet vidare: Abraham, Isak och Jakobs arv.

• Della
• Twittra