I personporträtt i tidskrifter och tidningar brukar det vara en liten »faktaruta« som sammanfattar några viktiga saker om intervjupersonen. Inte sällan står i listan av intressen: »tycker om att göra kreativa saker«, »gillar inredning«, »målar«, »skriver musik« eller någon annan skapande aktivitet. Det står så ofta att vi knappt ens noterar det. Om det däremot skulle stå »ogillar allt kreativt« eller »avskyr att skapa« skulle vi nog höja på ögonbrynen och undra vad det var för fel på den personen.
Sett med den kristna trons ögon är det inte ett dugg förvånande att vi som människor ofta har kreativa och skapande intressen. Människan är skapad att vara kulturbyggare – Guds medskapare. Om vi tänker efter inser vi att mycket av det som vi överhuvudtaget sysslar med är kopplat till just skapande. Det handlar inte bara om det som hör till »finkultur«. Vi bygger, gräver, renoverar, reparerar, odlar, syr, lagar mat, nätverkar … Listan går att göra hur lång som helst. Till och med när vi river eller plockar isär handlar det ofta om att ge rum för nytt skapande. Det som enbart saboterar, river ner och förstör definierar vi som ont.
Om vi tar det från början inleds Bibeln med orden »I begynnelsen skapade Gud himmel och jord« (Första Moseboken 1:1). Detta har många följder som vi kanske inte alltid reflekterar över. Några konsekvenser av att världen, inklusive människan, är skapad och inte bara ett resultat av slumpen har vi redan lyft fram: Människan är som Guds avbild en skapare. Därför mår vi bra när vi skapar. Vi kan knappt låta bli att vara skapande!
Genom att världen är skapad har vi en måttstock för vad som är bra, gott och rätt. Bakom en skapad värld finns en skapare med en tanke och ett mål med sin skapelse. Därför kan vi värdera och avgöra hur bra, goda och användbara saker är. Sådana bedömningar gör vi alltid utifrån sakers syfte. Till exempel är en sax bra när den går att klippa med. Detta gäller lika mycket värderingar i moraliska frågor. En värld som är en produkt av slumpen är utan syfte och mål, och den saknar därför egentligen grund för att göra värderingar och bedömningar. Bara genom en skapelselära har vi en orubblig grund för exempelvis mänskliga rättigheter.
Men det finns många fler följder. En skapad värld är en ordnad värld. Det finns mönster att upptäcka överallt. Det finns i Guds goda skapelse ett syfte och ett mål och därmed ett samband mellan vad som varit och vad som ska komma. Tillvaron är inte helt obegriplig eller farlig. Därför kan den undersökas och kartläggas. Den aktiviteten kallar vi vetenskap. Det är knappast en slump att den moderna vetenskapen uppstått just i den judekristna kultursfären. Ur ett kristet perspektiv är vetenskap att tänka Guds tankar efter Gud.
I skapelseberättelsen upprepas gång på gång »Och Gud såg att det var gott«. Materia och kropp är inga problem för kristen tro. De är inga fängelser utan i grunden goda saker. Frälsning är inte att komma loss från materia och kroppar. Paradiset är inte en kroppslös andetillvaro. Nej, paradiset kommer när himlen landar på jorden och Guds vilja får ske fullt ut. Det är »nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor« (Andra Petrusbrevet 3:13). Det är en kroppslig tillvaro med mat, njutning och allt gott.
Ibland har kristen tro missförståtts som njutningsfientlig. När »Gud såg att det var gott« betyder det att Gud njöt av den sköna skapelsen. En god skapelselära innebär att vi kan njuta med gott samvete. Israels barn uppmanades att njuta av det förlovade landets frukter. Visst kan njutning bli både destruktiv och fel. Det sker när den i praktiken blir målet i våra liv, en gud som börjar styra oss. Ett annat ord för detta är missbruk. Skapelsen ska njutas och vårdas, den ska inte tillbes!
Just att det finns missbruk av det goda, att saker och förhållanden blivit fel, är tecken på att den goda skapelsen inte alltid är lättåtkomlig. Syndens verklighet finns där som ett mörker och en förvrängning av tillvaron. Utifrån skapelseläran innebär detta en kallelse till Guds folk att stå på hans sida för att upprätta en skadad och fallen värld. Det är en kallelse både till miljöengagemang, kamp mot fattigdom och orättvisor, och att dela evangelium om syndernas förlåtelse.
Att vara skapad innebär också för var och en av oss att vara älskad av Gud, att aldrig vara bortom allt hopp, alltid erbjuden nytt liv genom Jesus Kristus. »Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv« (Johannesevangeliet 3:16).
Vi är kallade att ta emot Gud både som skapare och frälsare!
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet