Samtalet om inre hållbarhet är ständigt aktuellt och frånvaro av det orsakar obalans och ohälsa. Det är en livslång resa att lära känna sig själv och sina behov, och att utifrån det lära sig att sätta gränser.

I Bibelns första kapitel skapar Gud genom att skilja ut och sätta gränser. Ljuset skapas och skiljs från mörkret och Gud kallar dem dag och natt. Växtarter, djurarter och människan definieras och namnges. Gud väljer ut Abraham (1 Mos 12ff) och genom honom ett folk.

När de lever efter den nya lagen skiljer de ut sig från alla andra folk genom gränser i form av livsmönster givna av Gud.

I Jesu liv ser vi hur han gör val för att värna om sin unika livsväg som världens frälsare. För att möjliggöra sitt syfte behöver han ha gränser och kommunicera dessa. För gränser definierar. En persons fysiska gräns är huden. Det som finns innanför den har jag ansvar för. Mina känslor, attityder, beteenden, val, värderingar och så vidare. Du har ansvar för dina. Jag är jag och du är du och det finns en gräns mellan oss. Att kunna sätta gränser är en förutsättning för trygga möten mellan människor.

Gränser ger konturer kring människans unika jag. Med mitt ja och nej kan jag vara ärlig och sann som Matt 5:37 manar till: »utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo«.

Utrustad med förmågan att sätta gränser kan jag värna om mitt unika ärende på jorden. Vi är ämnade att vara bemyndigade att förvalta våra liv.

Vi sätter gränser genom att kommunicera och det gör vi till exempel genom:

Tid och prioriteringar. I bemyndigandet att ha ansvar för våra liv får vi förtroendet att välja vad vi gör med vår tid. Om det är något som tar mer tid än jag egentligen vill eller har ansvar för kan jag behöva sätta en gräns. Jesus hade människors behov och önskningar riktade mot sig hela sin verksamma tid, men vi ser i hans exempel hur han drar sig undan för tid med sina närmaste relationer – Fadern och lärjungarna (Mark 1:35–38).

Ord som beskriver våra behov och kommunicerar vad vi behöver. Jesus sätter gränser mot sin mamma och sedan sina bröder som respons på att familjen söker hans tid när han är i tjänst i Mark 3:31–35. Genom sina ord förmedlar han hur han definierar begreppet »familj«. Han sätter också gränser mot djävulen med skriftens ord då han frestas i öknen (Matt 4).

Distans – Jesus förflyttar sig rent fysiskt exempelvis från den hotfulla situationen i Nasaret i Lukas 4 då han lämnar den aggressiva folkhopen och vandrar vidare.

Om vi inte sätter gränser får det konsekvenser. Det kan göra att jag känner mig trängd och otrygg i mötet med andra. Medvetet eller omedvetet kan det utveckla olika mönster som inte är konstruktiva. Istället för att sätta gränser kan jag hamna i att till exempel:

• Försöka kontrollera människor och sammanhang utifrån vad jag själv är trygg med.
• Bli aggressiv – aktivt eller passivt genom att motarbeta, kritisera och kanske till och med sabotera.
• Anpassa mig – det vill säga ge upp det där med gränser vilket gör att jag anpassar mig till människor och sammanhang med risk för att förlora mig själv.

Vi ser i Jesu liv att han exempelvis har en kompromisslös gränshållning kring sin natur som Guds son. Där stod han fast trots att han mötte hat och slutligen död till följd av att han inte anpassade sig till omgivningens tryck. Samtidigt ser vi exempel i Jesu liv på öppenhet för att påverkas och frångå gränser, som i berättelsen om den kanaaneiska kvinnans tro i Matteus 15:24–28. Gränser är ett medel, inte ett mål i sig. Det gemensamma för Jesu gränser är att de följer och verkar Guds syften och mål.

Anden är sänd från Fadern som vår hjälpare – även i fråga om gränser. Anden beskrivs som gränsöverskridande i bilden av vinden som blåser vart den vill. Men anden är inte gränslös utan verkar Guds verk, i och utanför de gränser som finns att förhålla sig till.

Hur vet jag då skillnaden på när jag ska stå fast vid en gräns och när den kan vara flexibel? När gränserna bygger individualism och inte gemenskap, egoism och inte Kristi kropp? Nyckeln till inre hållbarhet och balans i Jesu liv är den nära relationen med Fadern. Att vara samstämd med herden som känner fåren och deras unika personligheter.

Herden som vet förutsättningar och behov bäst av alla och som lovat att leda oss där vi går bedjande fram. Nödvändigheten av tid med Fadern för att få rätt perspektiv och vägledning är Jesusmodellen som håller än idag. Vi får var och en söka oss fram till hur den samstämdheten ser ut för oss. Och det kommer behövas att vi sätter gränser för att värna om de stunderna.

 

• Della
• Twittra