Vart är vi på väg? 

För er som följer »På Spåret« är det en välbekant fråga, som samtidigt är relevant för alla människor på ett högre plan. Ja, frågan om vart vi egentligen är på väg är något som väldigt många brottas med i vår tid och känner sig vilsna över. Men som kristna kan vi »dra i spaken« direkt och få högsta poäng. Vi vet svaret. Vi vet både vårt ursprung och vår destination. Även om vi inte vet vad som händer på vägen eller hur det är när vi kommer fram, kan vi lita på att det kommer att bli bra. För vi vet vem som sänder oss och att vi inte är ensamma på färden.

Häromdagen träffade jag min vän Fride som just nu går på bibelskola. Förutom att prata om just »På Spåret« och andra gemensamma intressen berättade han att de i sin klass just fått i uppdrag att läsa boken Vägvisare av Magnus Malm från 1990. Det gjorde mig glad. Både för att jag fick påminnas om den bok som antagligen påverkat mig mest i mitt liv, förutom Bibeln, och för att även dagens unga generation får möjlighet att utmanas av denna klassiker. 

Bokens huvudbudskap är att vår kallelse inte är något som »vi gör för Gud«. Kallelsen är Jesus ord: »Kom och följ mig« (Matt 4:19; Mark 1:17). Kallelsen är att vara nära honom och formas till hans likhet. Utifrån denna kallelse vill Gud sedan sända oss: »Gå ut« (Matt 28:19, Mark 16:15) och vi får med hans nåd göra det han gjorde i världen. Grunden till vår sändning i världen är alltså att vi först har sagt »ja« till Jesus »kom«. 

»Kom« är ett av Jesus favoritord. »Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor«, säger han i Matteusevangeliet kapitel 11. Lite längre fram kallar han Petrus att gå på vattnet med ett »Kom!«. Vid ett annat tillfälle ropar Jesus till människorna: »Är någon törstig, så kom till mig och drick«, och på stranden efter uppståndelsen säger han till sina lärjungar »Kom och ät!« (Joh 7:37, Joh 21:12). 

Jesus kom till jorden för att vara nära oss och för att vi skulle kunna komma nära honom. För att vi skulle lära känna Gud och förstå hans enorma kärlek till oss och allt skapat, blev han en av oss. För »så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv« (Joh 3:16). Den viktigaste sändningen är just denna: att Gud sände Jesus till oss »för att världen skulle räddas genom honom« . 

Drivkraften och grunden för Guds sändning är alltså kärlek. En kärlek som ger sig själv för andra. En kärlek som med öppna ögon ser på världens problem och visar på en utväg. För den värld vi lever i behöver räddas på så många plan. Paulus beskriver det målande: att »allt skapat har lagts under tomhetens välde« (Rom 8:20), och det räcker med att kolla nyheterna för att få otaliga exempel på vilken makt tomheten har i vår värld och hur den påverkar såväl människor, samhällen som vår skapelse negativt. 

»Här, men ännu inte« är en fras som ofta använts i kyrkans historia för att beskriva den tid vi lever i nu. Guds rike är å ena sidan redan här. Det är uppenbarat för oss i Jesus, och genom hans seger över synd och död har vi fått en helt ny identitet som Guds barn. Detta kan ingen ta ifrån oss eller ändra på. Å andra sidan lever vi fortfarande med smärtan över syndens och bortvändhetens konsekvenser, där vi och hela skapelsen väntar på sin slutliga befrielse när Jesus kommer tillbaka.

Det är mitt i denna dubbelhet du och jag är sända. Att leva i världen, men inte av den. Att gestalta hoppet på det vi ännu inte ser. Att vara ambassadörer för Guds fred trots att »världen kommer att hata oss« (Matt 10:22, Joh 15:18–19). Jesus säger till och med att han sänder oss »som får in bland vargar« (Matt 10:16). Men aldrig ensamma och aldrig utan hopp. 

När vi tittar på Jesus sändningsord i slutet av de fyra evangelierna och i början av Apostlagärningarna får vi en fantastisk vägledning som sammanfattar vad vår sändning i världen innebär.

För det första är vi sända på samma sätt som Fadern sände Jesus, med samma mandat. Men uppdraget är Guds, det är hans mission och han har all makt. Vi är också sända med löftet att han alltid är med oss och ger oss sin kraft varje dag. För det tredje är vi sända med hela evangeliet till hela människan. I ord ska vi vittna om alla Jesus bud och i handling göra allt han gjorde. Jesus ord visar också att vi är sända till alla människor, alla folk, alla nationer, ja till och med skapelsen ska få del av evangeliet. Till sist är vi sända från det lokala till det globala. Från vårt närområde ända till jordens yttersta gräns. 

Vi har också fått en glimt av hur det är när vi är framme: 

Se, en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: »Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet. 

Var, hur och till vem har Jesus sänt dig med sin befriande kärlek? 

• Della
• Twittra