Bortom bergen

Reflektioner från flodbanken

Livsvillkoren för människorna i mångmiljonstaden Addis Abeba är vitt skilda. För missionären och bibelläraren Elias Tranefeldt är skillnaderna som mest synliga när han står vid flodkantens strand och blickar över till den andra sidan.

Floden Akaki rinner genom hela Addis Abeba innan den når oss på Mekane Yesus-kyrkans teologiska seminarium där jag till vardags undervisar i bibelvetenskap. Sedan fortsätter floden ut på landsbygden med sina tonvis av plast, döda djur, avföring och sopor. Förr i världen, före urbanisering och kemikalier, var det nog en mycket idyllisk flod.

Jag brukar gå till flodbanken. Där tittar jag ner på den bruna sörjan för att se vad som har hänt sedan gårdagen med sopöar och plastbankar. Här är jag ganska ensam – på vår sida är det aldrig någon vid floden i annat ärende än att slänga skräp. Motsatta stranden besöks dock då och då av bönder som sköljer grönsaker – en av orsakerna till att man i Addis gör bäst i att klorera sin grönkål.

De två nyexaminerade Eyuel (tv) och Salifo är efter fyra års studier redo för vidare tjänst i kyrkan.De två nyexaminerade Eyuel (tv) och Salifo är efter fyra års studier redo för vidare tjänst i kyrkan.
Klassrummen på Mekane Yesus-kyrkans teologiska seminarium saknar ofta både el och ändamålsenlig inredning, däremot inte entusiasm och kärlek till bibelordet. Här undervisar Elias årskurs 3 i en fördjupningskurs i Jesaja. I år avlade 261 studenter en teologisk examen i någon form.Klassrummen på Mekane Yesus-kyrkans teologiska seminarium saknar ofta både el och ändamålsenlig inredning, däremot inte entusiasm och kärlek till bibelordet. Här undervisar Elias årskurs 3 i en fördjupningskurs i Jesaja. I år avlade 261 studenter en teologisk examen i någon form.

Där vid floden ges en märklig stunds avskildhet i den annars så brokiga strömmen människor jag möter och undervisar hela dagarna. Med blicken följer jag de fåglar som klarar av plastpåsarna och drar matnytta av allt avfall som kommer flytande.

En morgon kom det dock på andra stranden en sådan där människa jag inte visste fanns förrän jag kom till Addis: folk så utblottade att de nödgas gå i plastpåsar, snören och tygtrasor som de knyter ihop till ett slags kläder som på ett mycket otäckt men effektivt vis kamouflerar deras mänsklighet och gör dem näst intill osynliga fast de finns nästan överallt.

Det var uppenbart att han på håll sett någonting, för han höll kurs mot en viss punkt på stranden, precis mitt emot mig. Där tog han upp något. Han började ivrigt peka mot mig och med hes röst upprepa ordet »sko!«. Mycket riktigt: en bra bit nedanför mig bland klängväxter, kapsyler och dambindor hängde en kasserad sko. Ett armeringsjärn med böj och lite fiskande senare kunde jag hiva över skon till honom. Då fick jag se vad det var han hittat förut: en annan sko. Olik, men samma storlek. Oerhört nöjd, ja salig, drog han på sig dem och tackade för hjälpen innan han försvann vidare.

Avgränsning är viktig mentalhygien i denna stad. Min nisch är primärt bibelundervisning och inte gatans folk – dem finns det andra i vår kyrka som betjänar – men det gemensamma målet för oss alla är det jag nyss läst om med mina Jesajastudenter: »den rättrådige härskarens« vilja. Nämligen att »kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten«, som vi läst i Jesaja 11. Då är det inte Akakis vatten Jesaja ser framför sig när han profeterar detta. Det är en riklig tröst där på flodbanken, oavsett skor.

Elias Tranefeldt, 36 år, är utsänd av EFS som bibellärare på Mekane Yesus Seminary (MYS) i Addis Abeba, Etiopien. Familjen består av Sophia (bibelöversättare, utsänd av EFS) och tvillingarna Gabriel och Josef, 10 år, samt Emanuel och John, 2 år.