Recension. Jag funderar över varför titeln provocerar mig. Kanske uppfattar jag att den likställer yta och djup, som om det är lika viktigt att kyrkan är visuellt tilltalande som att den har god förkunnelse och vittnar om Jesus. Men det är inte Eklunds budskap. Boken har självbiografiska inslag och beskriver upplevelsen av att som tonåring kliva in i ett kyrkorum, speciellt inrett för att mana till bön, under en veckas dygnet-runt-bön. Vad Eklund trodde skulle bli ett par minuters bön blev mycket längre, och han återvände till lokalen fler gånger för att fortsätta söka Gud. Till det rummet återvänder hans tankar fortfarande. Där fanns mycket att fästa sin blick på, som handgripliga bönestationer, och han upplevde att rummet hade ett budskap – han var välkommen och fick gärna dröja sig kvar.

Kyrkoinredning kan vara känsligt. Alla ser kyrkan som sin, och vi gillar olika saker. Boken väcker frågor kring vilka vi anpassar lokaler och verksamhet för, och varför. Läsaren uppmanas till rannsakan av framförallt det egna ungdomsarbetet, och att fråga sig om det är utformat för växt.

Med stor kreativitet och noggrannhet har Eklund utformat en ungdomslounge, eller ett slags vardagsrum, i källaren i Svenska kyrkan i Trelleborg där han arbetar som pedagog. Lokalen andas ungdomskultur och är upplyst med massvis av ledlampor i olika färger. Här samsas hängytor i form av soffgrupper, kuddhörnor, en skateboardramp och en bioläktare av lastpallar och sittdynor. Ett rum talar. Att lokalen och undervisningen förkunnar samma budskap är viktigt och har med äkthet att göra, menar Eklund.

Vikten av att dessa idéer förankras i församlingen betonas. Författaren lyfter både utmaningar kring detta och tips på hur det kan ske utan konflikter och bli del i kyrkans gemensamma mål. Det är givetvis upp till mig som läsare att se vilka utmaningar och möjligheter som finns i mitt lokala sammanhang. Men jag lämnas med medvetenheten om att allt kommunicerar – att utformningen av en lokal kan öka sammanhållningen i en grupp, men att den också kan bidra till grupperingar och att någon känner sig bortglömd. I bästa fall välkomnar den ungdomar, skapar trygghet, inbjuder till samtal, hjälper till att ställa in fokus och blir en del i kyrkans förkunnelse. Som Eklund skriver: »Det måste finnas en plats som är intressant, där det finns god förkunnelse som möter våra ungdomars intresse för det kristna budskapet. En plats som håller för mer än 15 till 25 ungdomar. En plats som kan ge både yta och djup.«

• Della
• Twittra