Halldorf blandar skickligt populärkultur med finkultur, artister med akademiker, samtidsfenomen med idéhistoria och randfenomen som scientologerna med den globala pingstväckelsen.

Tesen i Gud: jakten är att alla människor är religiösa och att det visar sig också i en sekulär kultur. När människor gjort sig av med idén om Gud betyder det inte att behovet av Gud försvinner. Tvärtom, en på ytan gudlös värld kännetecknas av en hetsig jakt på substitut för Gud. Här gör Joel Halldorf en briljant exposé över samtiden och visar hur sökandet efter Gud bara tagit nya former. Det utgör ett starkt argument för gudstron: Människan behöver Gud! 

Joel Halldorf använder teologin för att förstå världen, men boken väcker också teologiska frågor om hur vi ska förstå Joel Halldorf.

Den första frågan gäller i vilken riktning – mot Gud eller bort från Gud – som kulturen rör sig. Enligt Paulus vittnar skapelsen om Gud och Joel Halldorf visar hur Gud kallar på människan från olika håll. Det utgör bakgrunden till vad han kallar »människans helighetslängtan … en inneboende törst efter helighet«. 

Paulus beskriver också hur människor bytte bort sanningen om Gud mot olika substitut. Men det är för Paulus inte främst ett tecken på att människan närmar sig Gud – det visar inte Guds återkomst – utan det är ett tecken på människans uppror. Ordvalet hos Paulus är inte helighetslängtan utan ogudaktighet.

Den andra frågan gäller teologisk grundsyn. Boken utgår från en skapelseteologi som får sin bekräftelse i inkarnationen. Skaparen säger på djupast möjliga sätt ja till skapelsen genom att själv bli en del av den. Perspektivet är mycket viktigt och vackert. Samtidigt har Jesu försoningsdöd och hans uppståndelse inte någon nämnvärd plats i boken, inte heller omvändelse eller personlig tro. 

Betoningen ligger i stället på att Gud är närvarande i alla människor och i alla kulturer. Människan kan söka Gud genom en inre resa, eftersom Gud redan bor där. Men hur det förhåller sig till att det är genom Kristus vi får kontakt med Gud förblir outsagt.

Joel Halldorf företräder i många frågor ett romerskt-katolskt perspektiv på kristen tro. Och Andra Vatikankonciliets religionsteologi går ju att tolka som att alla människor har del av Guds frälsande nåd och är på en resa på väg mot Gud. Utan att det sägs i boken är dess innehåll – det är min tolkning – färgat av ett sådant perspektiv. 

En tredje fråga gäller reformationen. Joel Halldorf erkänner att han är svag för islam. Detsamma kan inte sägas om hans inställning till evangelisk tro. Boken andas en hel del kritik mot reformationen – och det kan kanske vara förståeligt med teologisk hämnd efter fyra hundra år av evangeliska svartmålningar av romersk-katolsk tro. Men eftersom ett av bokens syfte är den respektfulla dialogen sänker det boken en del. Det är slarvigt och missvisande när det gäller hur begrepp som tron allena beskrivs eller hur den lutherska synen på arbete omtalas. Eller när det sägs att »Enligt reformatorerna kom tron av predikan« – som om det var en dålig idé från Luther och Calvin. Men det är ju ett citat från Paulus.

En fjärde fråga gäller synen på familjen. Joel Halldorf har länge levererat träffsäker kritik av samtiden. Med sina tidningstexter har han skapat mer oro i det liberala intellektuella skiktet i Sverige än någon annan. Det är beundransvärt. Lite onödigt är det därför att han så politiskt korrekt hävdar att »Jesus själv … bryter upp kärnfamiljen«. Det är en anakronism. 

Kärnfamiljen som vi definierar den idag, den slutna mamma-pappa-barn relationen, var inte aktuell i antiken. Där var flergenerationsboende, storfamiljer och släktsammanhållning det självklara. Jesus bryter inte upp någon kärnfamilj. 

Jesus bekräftar äktenskapet mellan en man och en kvinna som en institution från skapelsen. Vidare höjer han upp kallelsen att leva i celibat som likvärdig med att leva i äktenskap, vilket var en ovanlig hållning i samtiden. Och han underställer allt i våra liv under Guds rike.

Mina frågor och kritiska kommentarer förändrar inte det positiva jag inledningsvis skrev om boken. Men det kan komplettera lovorden med en analys av vad det är Joel Halldorf gör, vad han utelämnar, vad jag tror det är för grundparadigm bakom hans tänkande och den lyfter fram ett antal svagheter i en med rätta hyllad bok. 

• Della
• Twittra