Kultur

Recension: Fri att tjäna – del 2

Insiktsfullt, men inte helt oproblematiskt när Magnus Malm skriver om ledarskap, menar Budbärarens recensent.

För snart två år sedan skrev jag i Budbäraren om Magnus Malms bok Fri att tjäna: ledarskap i Jesu efterföljd. Det visade sig vara del ett av två, och nu föreligger andra delen med titeln Fri att tjäna: församlingsarbete i Jesu efterföljd.

Denna andra del är i mycket lik den första; det är helt enkelt lätt att känna igen Malm, hans sätt att skriva och hans grundläggande tankar. Det finns genomgående drag i hans författarskap som återkommer i hans böcker: arbetet med de bibliska texterna, reflektionen över samhälle och församling med mera. Och så förstås det profetiska, genomskådandet parat med ett av ignatiansk andlighet präglat själavårdande drag.

Utgångspunkten denna gång är att många kristna ledare »bor i tvårummare«, för att använda Malms egna ord. Med detta menar han att många ledare lever sitt andliga liv med personlig fördjupning och bön helt skilt från sitt yrkesverksamma liv som ledare i församlingen. De två liven möts sällan eller aldrig och levs på helt olika villkor. De existerar i två skilda rum.

Malm påminner i viss grad om en gammaltestamentlig profet av den strängare skolan. Hans blick är kritisk mot mycket i svensk kristenhet. Han avslöjar folkkyrkans sekularisering och karismatikens irrläror. Han kopplar egna iakttagelser till bibliska texter och inbjuder läsaren att reflektera, se samband och dra egna slutsatser. Men mitt i allt är han tydlig med sin uppmaning att lyssna till Jesus och berätta för andra vad man sett och hört. Och han noterar: »För att bevara sin själ har den profetiska kyrkan alltid återvänt till öknen.«

Det är uppenbart och naturligt att många års arbete med andlig vägledning i ignatiansk anda har djupt påverkat Malm. Till Ignatius och andra i den traditionen återkommer författaren ofta. Över huvud taget hämtar han mycket inspiration från det hållet. Och hans kritik av reformatorisk kristendom är delvis ganska skarp, i mina öron också delvis orättvis. 

När jag läser Fri att tjäna: församlingsarbete i Jesu efterföljd kommer jag inte ifrån att den – tillsammans med den första delen – har något av summering över sig. Den blir ett slags hälsning till oss som har ledaruppdrag i församlingen. En hälsning från en vägledare som besitter den där nödvändiga förmågan att kunna kombinera stränghet och barmhärtighet.