Psalm 738: Herre, du vandrar försoningens väg

 fastan följer vi Jesus på hans svåra väg till korset i Jerusalem. Psalmboken innehåller många klassiska psalmer om Jesu död för oss på Golgata, inte minst Lina Sandells suveräna Jesus för världen (SvPs 45) som sjungs mycket under denna tid.

Men fastetiden, särskilt de första söndagarna, handlar inte bara om Jesu väg utan också om vår väg som hans lärjungar, ibland i motvind och uppförsbacke med prövningar och en kämpande tro. Tyvärr finns det få fastepsalmer som handlar specifikt om det. Därför var det värdefullt att Herre, du vandrar försoningens väg kom med i psalmtillägget. 

Den skrevs av Tore Littmarck, som var ledare för KFUM och därefter i många år kyrkoherde i Gamla Uppsala. Från 60-talet och framåt blev han en av de viktiga förnyarna av den andliga sången i Sverige. Dela med dig och Gud går här på jorden är två av hans tidiga sånger som vi ofta sjöng i min ungdom. Han skrev både texter och melodier, ofta andliga visor som passar bra till gitarr. I 1986 års psalmbok har han tre psalmer, bland annat Jag har ofta frågor, Herre (SvPs 218), i psalmtillägget ytterligare fem. 

Jag var en av dem från EFS som fick vara med och arbeta fram psalmtillägget 701–800. I Psalmer i 90-talet fanns Herre, du vandrar…, fast under en annan rubrik. Vi tänkte att den skulle passa bra som fastepsalm, så vi kontaktade Tore Littmarck som berättade att han skrev den till Lutherhjälpens fasteaktion 1972 – inte undra på att vi tyckte texten passade för fastan.

Littmarcks psalm är så innehållsrik och bra. Den börjar med Jesus, som går försoningens väg för oss. Jag sjunger vers 2 som i biblisk anda vänder upp och ner på vårt moderna frihetsideal och visar var vägen till det sanna livet går. Jag hör uppmaningen i vers 3 om att våga gå över gränser och dela livet med andra. Den sista versen talar om vägens mål, som är himlen. Och i varje vers får vi får be som den heliga Birgitta, att Gud ska visa mig sin väg och göra mig villig att gå den.