Varje del av kyrkoåret har sina sånger. Det finns inte så många nya psalmer om försoningen och Jesu död, så i fastetiden väljer vi ofta några klassiker i stället. En av de mest sjungna är fortfarande Lina Sandells psalm Jesus för världen.

Lina Sandells sånger är märkligt slitstarka. Om än en del formuleringar naturligt nog är ålderdomliga – som »mig att förlossa offrar han sig« – är hennes texter ändå ofta lätta att att ta till sig och förstå. Det beror nog bland annat på att hon skrev mycket för barn, både sånger och berättelser. Så var det också med Jesus för världen som skrevs 1888 till Stockholms söndagsskolförenings sångbok. Därefter togs den med i EFS´ Sionstoner och även i den gamla psalmboken från 1937. Melodin fanns sedan tidigare, den var skriven av skolkantorn F A Ekström och passade perfekt till Linas text.

Denna psalm kom till kort efter den stora »försoningsstriden« i Sverige, som inte minst påverkade EFS och Svenska kyrkan. Här är inte utrymme för att beskriva denna teologiska strid, men Lina höll fast vid den så kallade objektiva försoningsläran, i Luthers och Rosenius efterföljd. 

Jag tycker att hennes psalm är suverän i sin enkelhet. På bara tolv rader beskriver Lina försoningen, talar om Guds stora kärlek och ber en överlåtelsebön. Det är verkligen koncenterad teologi! På korset ger Jesus sitt liv för världen – och det gäller också mig personligen: »ock för mig«. Där ser vi även allra tydligast Jesu stora kärlek till oss: »aldrig har någon älskat som han«. Sist går psalmen över till vårt gensvar: »lär mig att leva, leva för dig«.  

Flera av Lina Sandells sånger är böner, ännu fler slutar med en bönevers (till exempel Blott en dag). I Jesus för världen ber Lina om att få tillhöra Jesus. Hon börjar med barnets bön om att få tas upp i Guds famn och avslutar med att be om att få tjäna honom. Det kan låta strängt att vi ska offra oss för Gud, men den avslutande raden är genial. »Glad i din kärlek« – det är så vi får tjäna Gud. 

• Della
• Twittra