Psalm

Psalm 249: Blott en dag

Det är dags att sätta punkt för min artikelserie om psalmer. Vad passar då bättre än att avsluta med Sveriges mest älskade psalm: Blott en dag, ett ögonblick i sänder. 

Texten publicerades 1865 i första numret av Lina Sandells julkalender Korsblomman, som hon sedan gav ut varje år livet ut. Lina var då 33 år. Bakom låg några sorgens år; hennes far, mor och en syster hade dött och föräldrahemmet i prästgården var upplöst. Men nu hade hon också själv fått glädjen att arbeta för EFS i Stockholm med olika skrivuppdrag. 

I artikeln »En viktig lärdom« återger hon en engelsk allegori om en väggklocka som hade stannat. Pendeln hade nämligen gått i strejk eftersom den blev så trött av tanken på alla miljoner slag den hade framför sig. Men urtavlan försökte ge nya perspektiv: »det fordras likväl bara ett varv i sänder av dig«. Och pendeln började på nytt sitt arbete. 

Så följer Linas egen kommentar: »Det är dåraktigt att till det närvarande ögonblicket lägga det kommandes tyngd. Vi får inte mer än en dag, en timme… i sänder att genomgå och för varje dag ny nåd, ny kraft, ny hjälp.« Sedan avslutas artikeln med en dikt som hade titeln En dag i sender.  

Melodin skrevs sju år senare av sångaren och tonsättaren Oscar Ahnfelt och är ett av de bästa exemplen på Linas och Oscars samarbete. Just denna gång påverkade Ahnfelt också texten litet. Han bad Lina att lägga till en stavelse i varje rad, för att sången skulle flyta bättre, vilket hon också gjorde, och så ändrades upptakten till: Blott en dag…

När Lina bearbetade sin text gjorde hon även ett par andra ändringar. I dikten från 1865 hette det »Han, som har mer än modershjärta…«, nu blev det »faders hjärta« i stället och så står det också i hennes egna Samlade sånger, som gavs ut 1882. Men båda bilderna är ju bibliska och Lina skrev flera gånger om Guds modershjärta.    

Sista versen i Blott en dag är en bön. Lina Sandell gör ibland så i sina sånger – först berättar och förkunnar hon, sedan kommer en bön om att kunna tro och tillämpa det skrivna. I vers tre ber vi om hjälp att tro på och vila i Guds löften till oss. Och att under vår vandring ta emot livet, nåden och hjälpen en dag i sänder, tills vi är hemma hos Gud.