Bo Setterlind är en av Sveriges mest folkkära poeter. Hans barndom och ungdom var inte helt enkel, inte heller så ovanlig för sin tid. Pappan kom från Göteborg och på sin mors sida hade han sina rötter i en by i Lycksele socken. Mormodern var, om än nervsvag, »den ljusa trons människa«, berättar han.

När han föddes 1923 hade hans mamma Augusta som var änka redan en son, så han fick bo i fosterhem de första åren. Föräldrarna var förlovade, men den välutbildade pappan hade kort därefter emigrerat till Amerika. De hade sedan bara kontakt per brev. Efter två år tog den ensamstående mamman sina båda söner och flyttade från Härnösand till Strängnäs, som blev Setterlinds hemstad även som vuxen. 

Mamma Augusta gladdes när hon lyckades få in sin son på en statlig utbildning till postexpeditör. Men till hennes sorg hoppade han av, för han skulle bli poet. Och poet blev han, med en mycket stor produktion. Den kristna tron är tydlig i hans diktning och han skrev också psalmer. I psalmboken har han tio originaltexter, till exempel den omtyckta SvPs 303, Det finns en väg till himmelen, samt översättningen av SvPs 17, Ge Jesus äran. Setterlinds sånger är ofta enkla och innerliga, nästan som läsarsånger; han var nog också själv både den ljusa och den enkla trons människa. 

Troligen är Guds källa har vatten tillfyllest den av hans sånger som sjungs mest. Den skrevs som en doppsalm, men psalmkommittén placerade den i stället under rubriken Att leva i tro. Det var nog bra, doppsalmer tenderar att bli oupptäckta och nu hamnade den i stället bland många omtyckta psalmer om nåd och förlåtelse och fick en bredare användning. 

Men Psalm 236 är alltså också en psalm om dopet, som dessutom passar bra vid dop av vuxna. Psalmen beskriver vad Gud ger i dopet: rening och frid, uppståndelse och liv, gåvor som räcker till oss alla. Den sista versen betonar kallelsen att frimodigt leva som Jesu lärjungar och tjänare. Guds källa fortsätter att flöda och vill ge oss den kraft vi behöver. 

• Della
• Twittra