Att det skulle vara Sara Danius, Svenska Akademiens ständiga sekreterare, på andra sidan luren den där sena torsdagskvällen i september kunde Jayne Svenungsson aldrig ana. Inte heller att hon skulle få frågan om att efterträda Torgny Lindgren som ledamot i Akademien. Ett erbjudande vars svar inte fick kräva någon betänketid.
– Så det var helt enkelt bara att blixtsnabbt kalkylera vad som vore värst – att vakna nästa dag och inse att jag missat en unik möjlighet, eller att säga ja till något som jag visste väldigt lite om vad det skulle innebära, säger Jayne Svenungsson, och fortsätter:
– Men nu när det gått några månader känner jag mig framför allt väldigt glad och hedrad. Fast det är fortfarande en utmaning hur jag ska få ihop min heltid vid Lunds universitet med det ganska omfattande arbetet inom Akademien.
Hon är teolog, kulturskribent och professor i systematisk teologi vid Lunds universitet och verksam som forskare internationellt. Född och uppvuxen söder om Trollhättan, numera bor hon, tillsammans med journalisten och författaren Göran Rosenberg, mest i Lund men pendlar också hit, till lägenheten på Kungsholmen i Stockholm.
Hon har beskrivits som frispråkig teolog och hyllas som nytänkare. Själv beskriver hon sig som en forskartyp.
– Jag är både uthållig och passionerad i det jag gör. Sedan är jag en person med stort behov av integritet. Jag är inte på sociala medier och lite tyder på att jag kommer att vara det i framtiden.
Vad hon, inte minst i egenskap av teolog, kan tillföra i detta sammanhang är intressant. Kan valet tyda på att kristen tro är ett samtal som är relevant och viktigt i vår tid?
– Jag tänker att teologin inte minst är bärare av ett bildningsarv. I takt med att människors kunskap om det bibliska arvet avtar blir vi allt sämre rustade att tolka, förstå och på djupet erfara våra stora författarskap. Detta är något jag ofta haft skäl att reflektera över den gångna hösten, när jag suttit nedgrävd i Torgny Lindgrens författarskap. Lindgren smyger ju ständigt in bibliska referenser, men ofta på sätt som är så subtila att de går obemärkt förbi det otränade ögat: en stackars figur vid namn Jakob förolyckas när han brottas med naturen i form av ett rotsystem till ett uråldrigt träd, i slutscenen slungas stubben mot honom och träffar honom på höften. För att ta ett exempel, säger hon och konstaterar:
– Så jag misstänker att mitt inval bland annat motiverades av en medvetenhet hos Akademien om värdet av människor som kan det bibliska arvet på djupet.
Men på påståendet att vi åter igen söker de moraliska ankarna är hon tveksam.
– Jag är inte så säker på att den offentlighet som återspeglas i media är särskilt intresserad av en fördjupad moralisk och etisk blick. Även om #metoo väckte viktiga etiska frågor, så tycker jag att en del av de mediedrev som iscensatts under hösten utmärkts av en påtaglig frånvaro av medieetiska överväganden och självkritik. Den djungelns lag som råder i sociala medier spiller allt oftare över på hur traditionella medier agerar, vilket i sin tur spiller över på den vidare offentligheten.
Däremot, menar hon, att teologin skulle kunna bidra till en mer kritisk och etiskt medveten offentlighet.
– I det bibliska arvet finns en fantastisk känsla för den komplexa varelse som människan är. Detta återspeglas inte minst i de bibliska berättelserna, som ständigt lär oss att människan sällan är rakt igenom god eller ond. Berättelser som den om kung Davids liv eller om Jesus och kvinnan som håller på att bli stenad kallar oss till ödmjukhet och självkritik. Vem är jag att kasta den första stenen? Vad säger att inte även jag kan bli förblindad av min egen makt?
Du blir den sjunde kvinnan i Akademien, hur ser du på det?
– Jag tror att varje institution, arbetsplats eller organisation mår bra av god könsfördelning. Men jag tror också att det är viktigt med människor från olika social och kulturell bakgrund för att skapa en kreativ miljö. I och med #metoo har mäns övergrepp mot kvinnor hamnat i fokus, med rätta. Men det får inte stanna där. Det finns andra former av förtryck som hamnat helt i skuggan den gångna hösten. Exempelvis de rasistiska övergrepp som många människor får utstå dagligen i vårt samhälle. Könsförtryck är med andra ord inte det enda och kanske inte heller det mest akuta förtryck vi brottas med i Sverige 2018. Det är bra att det blir fler kvinnor i Akademien precis som i andra samhällsinstitutioners toppskick, men framför allt behövs människor med gott omdöme och en humanistisk människosyn.
Vi har precis avslutat ett reformationsår, hur relevant är Luther idag enligt dig?
– Jag skulle säga att Luther är ett utmärkt exempel på det jag var inne på tidigare om det bibliska arvets känsla för människans komplexitet. Både i sin teologi och i det vi vet om honom biografiskt. Luther betydde oerhört mycket för vad man med ett haltande uttryck kan kalla för teologins demokratisering: Bibeln på folkspråk, uppvärderandet av människans världsliga kall, kritiken av avlatshandeln och så vidare. Men det finns också en mörk sida av Luther: hans uppmaning till de besuttna att med urskillningslöst våld slå ner bondeupproren på 1520-talet och hans lika våldsamma utfall mot judar några decennier senare.
– Det är mot denna bakgrund något av en ironi att mycket av det som skrivits om Luther under det gångna året varit antingen demoniserande eller idealiserande. Luther själv var ju den förste att framhålla att människan alltid är både syndare och rättfärdig. En rätt usel och bristfällig syndare för det mesta. Men i tron och med Guds nåds kraft rättfärdig. Och just vetskapen om att hon i Guds ögon är rättfärdig ger henne i bästa fall mod att höja sig över sitt eget sämre jag och bli en bättre människa mot sin nästa. Här finns mycket av värde även för våra nutida diskussioner om vad det är att vara människa.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet