Otydlig gränsdragning?

Missionsföreståndarens senaste krönika i Budbäraren var i allt väsentligt bra. Hon gör en god och viktig analys kring vikten av gränssättande. Samtidigt störs jag av att vi för inte så länge sedan, informerats om hur EFS styrelse och ledning väljer att sätta gränser för våra präster i frågor som INTE ligger på styrelses och lednings bord, utan hos den enskilda ämbetsutövaren. Jag talar då om gränssättande som i flera kontexter anses ha rent sekteristiskt signalvärde. Missionsföreståndarens text kommer därför lite fel i tiden: som rörelse har vi ännu inte riktigt gjort klart vilka »gränssättningar« vi är överens om. Att styrelse och ledning är överens är inte samma sak som att ha rörelsen med sig. Detta är inte oväsentligt. Därmed har vi ett trovärdighetsproblem som vi också har att ta ställning till. Missionsföreståndaren avslutar:

»Leder detta till kärlek, glädje, frid eller tålamod? Eller ytterst sett, hjälper detta mig att skåda Gud?«

Jag tvivlar på att EFS styrelse reflekterade tillräckligt över den frågan då beslutet togs angående EFS-prästers möjlighet att själva välja väg i äktenskapssynen. Och jag önskar att de, i respekt för EFS, är beredda att ompröva beslutet. Möjligen att de, om frågan nu anses ha en så avgörande betydelse för EFS identitet, låter årsmötet ge sin syn på saken.

 

Bengt Gustavsson

 


Svar direkt:

Gränser står i livets tjänst

I förra numret av Budbäraren skrev jag en krönika om att sätta gränser. Den var inte ett inlägg i samtalen om äktenskapet. Under de senaste månaderna har Budbäraren haft temat »Inre hållbarhet« och har lyft en mängd områden som vi inte så ofta talar om i kristenheten, områden som utmanar oss som individer på olika sätt, vad gäller arbete, psykisk ohälsa, makt osv. Ibland leder några av de områdena till att vi behöver sätta gränser och tanken med min krönika var att skriva något då temat »Inre hållbarhet« nu avslutas. Jag ville skriva något om att gränser oftast står i livets tjänst.

Vad gäller frågan om äktenskapet har EFS styrelse uttalat sig vid ett flertal tillfällen. Att ytterligare skriva något här förtydligar med största sannolikhet inget, utan leder kanske till mer missförstånd och polarisering. Du tar i din insändare upp en oro för de enskilda prästerna, för dem finns alltid möjlighet att samtala med sin regionala missionsledare/ distrikts­föreståndare.

 

Kerstin Oderhem