Människors gåvor har kommit fram på olika sätt. En del har huggit timmer, en del har målat eller bestämt vad det ska vara för matta, konstaterar Mats Lundberg, ordförande i Medle bönhusförening, där han sitter på trappan till det ombyggda podiet.

Vi träffar honom tillsammans med Nils Lindkvist, kassör i föreningen, hans snart fyraåriga dotter Ella samt Anna Lindh, vice ordförande i Medle EFS. De pratar om invigningen den 2 september. Småsaker ska fixas och tårtor. Pizzabagaren i byn ska leverera pizzor och det ska grillas. Församlingsherden Arne Andersson och kyrkoherde Jan Fredriksson från Skellefteå pastorat kommer. Fast all renovering hinner inte bli klart innan dess.
– Lilla salen återstår att renovera, berättar Mats.
Medle bönhus betyder mycket för många. Fastigheten byggdes 1887 som byns första skola. När kommunen beslöt att bygga en ny skola gjordes den om till bönhus och invigdes 1922 av teologie doktor Johan Söderlind. Här har hållits åtskilliga gudstjänster, söndagsskolfester, luciafiranden och skolavslutningar. Nu finns ingen söndagsskola, däremot scouter och en öppen förskola. Flera barnfamiljer har flyttat till byn. I höstas hade de hela 28 scouter, barn och tonåringar, och fem ledare som arbetar ideellt. Från och med i höst stödjer Skellefteå landsförsamling den öppna förskolan med en anställd. Det finns en kör med ett 30-tal kvinnor i 30–50-årsåldern, en spontan barnkör och en torsdagsgrupp med ett 50-tal daglediga. Dessutom hålls gudstjänster, missionsauktioner, musikcaféer och en höstmarknad i samarbete med hembygdsföreningen. Skolan nyttjar bönhuset för terminsavslutningar och lucia.
– All aktivitet gör det självklart att ha kvar bönhuset, säger Mats Lundberg och fortsätter:
– Senaste renoveringen gjordes 1976 så det kändes som att något skulle göras. Bönhuset visar hur byn mår och många bybor muttrade om att utsidan borde snyggas till.
– Att sluta satsa vore som att dra undan benen för verksamheten, menar Nils Lindkvist.
– Ja, genom ett fräscht bönhus syns det att folk är engagerade och då blir det attraktivare att flytta hit, inflikar Anna Lindh.

2012 togs beslutet att renovera bönhuset i tre etapper, eftersom det bara fanns 15 000–20 000 kronor i kassan. 2013 byttes brädor, en del fönster och stuprör ut och fastigheten målades. Måleriarbetet utförde en firma.
– Det är tio meter upp till nocken, förklarar Mats Lundberg.
Medle bysamfällighet (byamännen) och Skellefteå Landsförsamling bidrog med pengar. Dessutom startades en virkesinsamling för att få pengar till renoveringen, många har hjälpts åt och markägarna skänkte över tre fulla timmerbilslass timmer som såldes. Ekonomin gick ihop.
– I november det året blåste det ut en massa skog och det var bara någon vecka efter att vi tagit beslutet så vi fick lite hjälp från ovan, ler Mats Lundberg.
– Lördagar har varit huggardagar. Då har folk kommit och jobbat ideellt. Sedan har folk kört timmer under veckorna, fortsätter Nils Lindkvist.

I höstas gjordes ännu en insamling som inbringade två fulla lass timmer. I andra etappen renoverades insidan. Ella Lindkvist klättrar över bänkarna som blivit ommålade och fått extra tjock stoppning i grönt. Det var pensionärerna i Missionsboden, Skellefteå, som fick det uppdraget. På så vis fick bönhuset fräscha bänkar billigt och pensionärerna, som är vana vid att klä om möbler och som arbetar ideellt för att samla in pengar till behövande, fick en slant till EFS och Svenska kyrkans missionsprojekt.
– De flyttade hela sin verksamhet hit, de var nog 15 personer och hade jätteroligt. De gör fortfarande tummen upp när man träffar dem, berättar Mats.
I etapp tre, februari 2016, målades stora salen i en crèmevit färg med inslag av ljusgrönt. Den var tidigare rosa och brun. Det jobbet lejdes bort. Podiet byggdes om så att orgeln kom upp ur sitt hål och en bänk kortades för att få mer plats till ljusbäraren. Anna blickar upp mot altartavlan, målad av Norsjökonstnären Mauritz Lindqvist 1923, och konstaterar att det blev bättre med den ljusa väggfärgen och det ljusgröna runtom:
– Motivet kommer fram tydligare.
Renoveringarna har hittills kostat drygt 350 000 kronor. Nils Lindkvist berättar att när något beställts så har föreningen ännu inte haft pengarna.
– Hur kul är det då att vara kassör? Men det har alltid löst sig och nu har vi mer pengar än när vi började, säger han och ler.
– Folk kanske var lite ifrågasättande i början, men när de såg resultatet blev de engagerade. Även många som vi inte trott skulle ge har skänkt pengar, och det är roligt, säger Mats Lundberg.
Under renoveringen av stora salen trängdes alla i lilla salen. Det hölls även en Isgudstjänst.
– Enda problemet var auktionen. Folk satt tätt och tittade på varandra och vågade inte bjuda över, minns Mats Lundberg, som var auktionist.
Människor som vanligtvis inte besöker bönhuset har upptäckt den fräscha lokalen och hållit dopgudstjänster och minnesstunder. I våras hölls även studentfiranden, vilket inte hänt förut.
– Förut skickade föräldrarna ofta barnen till bönhuset. Nu deltar även de själva i verksamheten, berättar Mats.
Renoveringen av lilla salen, köket och även toaletterna blir en »bonusetapp«. När den ska starta är inte bestämt. Mats, Nils och Anna hoppas på att byn och verksamheten ska fortsätta att växa.
– Om 20 år? Då har vi byggt ut! skojar Anna och avslutar:
– Vem vet?

• Della
• Twittra