I Sverige antogs Augustana i Uppsala 1593 och den utgör fortfarande en stomme i Svenska kyrkans lära.

– Vi vet vad den Augsburgska bekännelsen har betytt historiskt, men vi tror att den även kan få betyda något för oss i framtiden. Vi läser den för att förstå vår egen samtid och hur vi ska staka ut vägen framåt, säger Kjell O. Lejon, rektor vid Johannelund.

Den 16–17 maj hölls ett forskningssymposium på Johannelund för att diskutera den påbörjade nyöversättningen av Confessio Augustana.

– Jag har satt väldigt stort värde på det här symposiet och är mycket tacksam för de inlägg jag fått lyssna till, säger Rune Söderlund, docent i dogmatik och översättare av texten.

Under symposiet grans­kade de 11 inbjudna talarna texten utifrån olika perspektiv. Kommentarerna kommer att publiceras i samband med att boken ges ut på nytt.

– Alla kan nog ha glädje av nyöversättningen. Jag hoppas den kommer läsas i alla stugor. Kommentarerna är nog mer intressanta för studenter eller för präster och andra som underlag för att hålla goda predikningar, säger Kjell.

Varför är dokumentet intressant i dag?

– Det handlar om teologiska överväganden i det enskilda kristna livet, men också vad man som kyrka tillsammans ska göra och tala om. Det finns ju väldigt mycket oväsentligheter som sägs runt om i kyrkorna i dag. Vi försöker fokusera på det som är centralt och gemensamt. När vi kommit dit kan vi påbörja ekumeniska samtal med andra lutherska kyrkor och andra samfund, som exempelvis den romersk-katolska kyrkan, säger Kjell.

Röster från symposiet

Karin Johannesson, talare, lektor i religionsfilosofi vid teologiska
institutionen
i Uppsala

– Jag tycker den är intressant för att det är en bekännelseskrift i Svenska kyrkan och för att det finns en ekumenisk potential som är värd att reflektera över. Den skulle kunna vara en väg vidare utifrån reformationsminnet, som vi högtidlighåller tillsammans.

Magnus Skredsvik, besökare, präst i Örby-Skene församling

– Jag är intresserad av dogmatik och Svenska kyrkans lära – då är det här en avgör­ande skrift. Dokumentet är intressant för att förstå det specifikt evangeliskt lutherska, men även som ett enhetsdokument. Historiskt var det här ett försök att hålla ihop kyrkan.

Rune Söderlund, översättare, docent i dogmatik vid Lunds universitet

– Jag ser det främst utifrån ett idéhistoriskt perspektiv, som ett historiskt dokument. Jag tycker också det finns en hel del i bekännelsen som man kan ta till sig och ha nytta av på det religiösa planet.

• Della
• Twittra