Augusti är vad jag kallar en övergångs­månad, när sommaren sakta går över till höst. Under augusti månad sker mycket förändringar. Semestrar avslutas och en ny termin påbörjas. Det är skolstarter och uppstart av verksamheter i kyrkan som pausats under sommaren. Några har kanske flyttat, någon har lämnat arbetsplatsen och lämnat över till en ny person. Det är en tid fylld med nya möten, på jobbet, i skolan, i föreningslivet, i kyrkan. 

Varje sådan övergångstid är både en möjlighet och en källa till oro. När vi är barn ser vi kanske fram emot den nya klassen och skolan. Det blir en möjlighet att börja om, att få nya vänner och komma in i nya sammanhang. Men denna tid kan för andra bli en jobbig tid. En tid av oro, utanförskap och ensamhet.

På många sätt är augusti kyrkans tid. En tid för oss att bjuda in, att erbjuda nya personer plats, utrymme och vänskap. Men inget av det händer av sig själv. För att någon ska känna sig välkommen i gemenskapen behövs att någon säger hej, tar ett första initiativ, bjuder med och välkomnar. Det gäller alla generationer, men vi vuxna behöver särskilt hjälpa barnen och ungdomarna och se till att alla får vara med.

Vår blyghet eller vår tro på att »någon annan gör det« kan leda till att inget görs. I värsta fall upplevs kyrkan sluten och stängd. Då missar vi den möjligheten som är just nu: övergångstiden, möjligheternas tid. 

Kyrkan har en unik möjlighet som andra sammanhang inte erbjuder. 

Vi är kallade att vara gemenskap. En gemenskap som spränger gränser, där vi firar gudstjänst i världsvid gemenskap. Gemenskapen formas utifrån ett tydligt centrum som är Jesus Kristus och vad han gjort för oss på korset. Utifrån det får vi sedan stärka varandra till vardagsliv i Jesu efterföljd. 

Vi är också kallade att vara generationsöverskridande. Kyrkan är unik när det gäller att samla människor i alla åldrar. I samma samling kan det lilla barnet och den som fyllt hundra år få plats – dessutom rymmas i en gemensam vision för både gemenskapen och kyrkan. Här kan vi sitta i samma gudstjänst och runt samma kaffebord. Hitta nya vänskaper på församlingshelger, bibelstudier och i smågrupper.

Som ofta förr hämtar jag inspiration från naturen. Augusti är skördens tid. Trädgården prunkar, det är nu det ska saftas och syltas, läggas in och förvaras. Svampställena ska ses över, kantarellerna plockas och förvällas. Om jag inte gör det går skörden till spillo. Ingen annan fyller mina förråd.

Låt därför denna övergångstid få fylla era kyrkor med nya människor som välkomnas med värme och blir en del av er »skörd«. Tänk om vi tillsammans denna höst fick vara platser för gemenskap över generationer, lindra ensamhet och dela hopp. Då blir hösten rik och fruktbärande.

• Della
• Twittra