Vintern håller sitt kylslagna grepp om Sverige den dag Budbäraren beger sig till Smålandsskogarna för ett varmt och inspirerande möte. Kerstin är nyss hemkommen från kontoret i Växjö som ligger fyra mil från hemmet i Rydaholm. Skymningen är påtaglig och under tiden Kerstin tänder upp i huset blir det rundvisning. På flera av husets väggar dominerar antingen bokhyllor eller vackra färgsprakande gobelänger. På golven ligger vackra sittkuddar i flamsk-väv.

Kerstin visar oss in i vardagsrummet där en vävstol drar till sig blicken. Hon berättar att hennes senaste projekt beräknas ta fem år att färdigställa, en flamskväv som påbörjades under julen.

– Man måste ha en plan med väven men ändå våga gå utanför myllret av färger. Det är inte hela världen om det blir fel. Jag har redan gjort fel i den här väven men det blir en vacker kudde ändå, utbrister hon på sin breda glada skånska.

Kerstin är inne på sitt sjätte år som distriktsföreståndare för EFS Sydöst. Det är ett ganska stort distrikt som sträcker sig från Östergötland i norr till Småland i söder.

Att vara distriktsföreståndare innebär att ha mycket kontakt med anställda, med föreningar och deras styrelser och med medlemmar. Det blir mycket resor. Dessutom predikar hon tre av fyra helger.

– Jag har världens bästa jobb, jag älskar det, utbrister hon leende. Och det är svårt att ta miste på hennes glädje och iver när hon berättar om livet med jobbet.

Kerstins kyrkliga bakgrund är brokig. Hennes pappa var medlem i Bibeltrogna vänner, där han också var ordförande i en lokal förening. Hennes mamma var pingstvän. Familjen gick även till Svenska kyrkan, men under tonåren var vännerna med i Helgelseförbundet och så blev det även för Kerstins del.

Det var först i gymnasiet hon kom i kontakt med EFS då hon gjorde två bibelskoleår på Hållands och Hjälmareds folkhögskolor. Därefter läste hon till pastor inom Alliansmissionen innan det var dags att åka tillbaka till Åre och Hållands folkhögskola. Där och då tog Kerstin ett aktivt val att bli medlem i EFS.

Under ett tillfälle var distriktsföreståndaren från Mittnorrland på skolan och berättade för personalen om vad det innebär att vara evangelisk luthersk i dag. Så delade hon ut en skrift, EFS Framtidsutredning där hon läste:  ”Vi är en smågruppsbaserad rörelse, vi jobbar med samtal och bibelbruk – det vi kallar för EFS tillskottspunkter.”

– Jag blev alldeles tagen! När jag jobbade på Hålland så var vi i fjällvärlden och lite distanserade från övriga EFS, men när jag hörde distriktsföreståndaren berätta gick jag hem till min man och sa att det här måste vi vara med i. EFS vill vara en bibelrörelse, en missionsrörelse, en smågrupps-rörelse och en lekmannarörelse – och jag ville vara en del av det.

– De där punkterna i häftet är lika bra i dag och vi är ännu inte framme. Vi behöver i dag, mer än någonsin, bli en bibelrörelse, fortsätter Kerstin entusiastiskt.

Det som berörde Kerstin på djupet var orden smågruppsbaserad bibel- och lekmannarörelse. En rörelse där hela gudsfolket blir engagerat, alla räknas och kan komma med sina gåvor. Det är inte en prästifierad rörelse, utan en rörelse där varje person kan känna att den får plats och får blomstra i det som är den personens längtan.

Det är lätt att förstå att den karismatiska uppväxten både präglat och format henne. I barndomshemmet talades det mycket tro och predikanter från hela den ekumeniska bredden gästade ofta det väl tilltagna huset. Kerstin och hennes syster var alltid välkomna med i de spännande samtalen.

– Jag fick höra vad Gud gjorde i världen och kunde sitta med och höra utläggningar om Galaterbrevet. Det var så spännande, minns hon och fortsätter:

– Mamma var engagerad i Women Aglow och eftersom huset var så stort så kunde mamma och pappa bära ut alla möbler, tömma vardagsrummet och duka upp hur många långbord som helst. Vi kunde lätt duka till 70 personer hemma, så huset fylldes lätt med folk. Någonstans där i alla samtal, i allt jag såg hos andra människor, väcktes en längtan efter mer av Jesus, berättar Kerstin.

Även i Kerstins eget hem finns gott om plats för umgänge. Det är öppet mellan kök och vardagsrum. Flera soffor välkomnar till umgänge och köksbordet, där vi sitter under samtalet, är stort med plats för många. Köket har flera stora avlastningsytor som är helt rena, med undantag av två spännande detaljer, en gammal separator och en kvarn. Det visar sig att det hembakta knäcke-brödet vi äter kommer från mjöl som Kerstin malt själv.

Kerstin leder samtalet tillbaka till det som format henne:

– Barndomen präglar mycket tror jag. Nästan alltid när pappa var ledig, om han inte jobbade med huset eller trädgården, så satt han i en viss fåtölj och läste Bibeln, Luther och Rosenius. Han lyssnade på predikoband som vi prenumererade på och när han varit på mötesserier köpte han alltid kassettband som han kunde lyssna vidare på. Pappa var så hungrig efter Jesus, det var han.

Så spänner hon blicken i mig med sina pliriga ögon och utbrister:

– Tänk, jag har alltid predikat, så länge jag kan minnas. Jag satte upp mina dockor och nallar och jag hade nattvard med saft och pepparkakor när ingen såg på. Till och med när mina kompisar var hemma lekte vi kyrka. Så, jag tänker att jag haft en längtan i mig sedan jag var liten. Det var kanske inte just att bli präst – det kunde jag inte formulera eller sätta ord på då. Jag tror faktiskt ärligt att jag så länge jag kan komma ihåg alltid har längtat intensivt efter att komma närmare Jesus.

Så är det även i dag. Kerstin berättar att det driv hon hade efter Jesus som liten fortfarande följer henne. Dels så tänker hon på att möta och umgås med andra människor som bär samma längtan. Det föder tro. Och att ständigt fylla på med kraft och att leva i bön och läsa i Bibeln är något hon ser som ett måste.

– Jag älskar Bibeln!  Det är få saker som slår att få köpa en ny bibel. Jag har egentligen alldeles för många, 15 stycken tror jag det är, men att få köpa en ny bibel och att få läsa den från första pärmen och göra nya understrykningar, sätta massa klisterlappar i den – att få börja om. Det är en sjuklig passion, utbrister hon och fortsätter med drömmande blick:

– Det och fina skrivböcker. Jag har en hel byrålåda med oskrivna skrivböcker.

Samtalet går tillbaka till EFS som bibelrörelse. När Kerstins dotter kom hem efter ett nyårsläger var hon så hungrig på Bibeln. Hon hade fått en bibelapp och en bibelläsningsplan. Ungdomarna börjar läsa Bibeln men hon funderar över hur det är med övriga EFS. Hon tänker på missionen, på lekmän med brinnande engagemang. Att det fortfarande finns så mycket att göra. För att det hela tiden kommer till nya människor. EFS tillskottspunkter är långt ifrån uppfyllda enligt Kerstin.

– Vi har massor av nya platser som vi behöver vara en smågruppsrörelse på. Där har vi mer att göra.  Där ser jag framtiden, att finnas i mindre gemenskaper där man tar hand om varandra.

En av sina viktigaste uppgifter ser hon som brobyggare i relationer. Hon tycker om att skapa förtroende, knyta samman människor med varandra, bekräfta gåvor. I sin roll som distriktsföreståndare ser hon också att rollen att vara sanningssägare är viktig. Och att älska människor och ha mycket tålamod och att uppmuntra.

– Jag tänker att min livsuppgift är att tala mycket hopp. Det jag har som en botten är nog att jag ska trösta Guds folk, säger Kerstin med ett allvar i rösten.

Hon fortsätter:

– Ibland tror jag att vi förlorar blicken. Att vi inte har blicken på Jesus och då blir vi rädda, ängsliga – vi kan inte se hoppfullt på den här världen. Vi oroar oss över allt som vi inte vet hur det kommer att bli. Jag tänker att om vi lyfter blicken och ser att Jesus aldrig någonsin svikit sitt folk så skulle vi leva vårt liv i ett annat perspektiv.

Kerstins flamskväv beräknas ta fem år att färdigställa. Varje tråd petar och drar hon långsamt och mödosamt i. Hon säger att ett mönster kan man aldrig följa helt exakt utan man måste vara lite fri. Det är som själva livet, tänker jag. Herren drar oss in i livets väv, omsorgsfullt och mödosamt till ett myller av färger, former och möten. Han för oss samman, liv för liv. Tillsammans bildar vi en mening och en helhet där vi får vara till för varandra.

• Della
• Twittra