När vi har skrivit om tidigare årtionden har Allan Hofgrens jubileumsskrift Med Gud och hans vänskap varit till stor hjälp. Den kom ut i samband med EFS 100-årsjubileum 1956. Nu hämtar vi från årsböcker, tidningar och egna minnen för kommande år.

Under 1960-talet behövde EFS se över sin organisation. Det fanns två separata föreningar, EFS och DUF, men som ändå hörde ihop. De ungas förbunds medlemmar blev äldre med åren och en föryngring behövdes. 1961 lades DUF ned som riksorganisation, ungdomsarbetet fördes över till EFS ungdomsförbund (EFU). Många lokala DUF blev EFS-föreningar på en gång medan beslutet för en del tog några år. EFU hade inga lokalföreningar.

Detta innebar inte någon minskad verksamhet utan tvärtom. Det var en stor satsning på ledarutbildning, rikskurser och regionala kurser. Därtill den systematiska ledarutbildningen med tre olika steg. Man läste grundboken Plats ledig och sedan någon av de så kallade nycklarna för fördjupning inom olika arbetsgrenar. 1961 var det 1 705 ledare antecknade för steg ett.

Söndagsskolans deltagare minskade men var ändå 22 209 år 1961. Det blev försök med familjegudstjänster och föräldramöten och en rad nya riksläger. R62 hette tonårsriks i Rättvik med cirka 1 000 deltagare. Det följdes av V64 i Vårgårda, som blev mitt första riksläger. Vi pojkar sov på halmmadrasser på folkparkens dansbana. Gospelteamet från USA gjorde succé med sin sång. Det var till och med en missionärsavskiljning under lägret. Nästa gång var det B67 i Bureå.

Rikslägren hade stor betydelse för alla små grupper. Bibelstudier, sång och musik varvat med idrott. Många kan vittna om lägrens betydelse för sitt kristna liv.

Även flick- och pojkgrupperna FG-PG fick sitt första riksläger. 1964 samlades 450 deltagare och ledare till patrullriks på Skytesvallen i Hälsingland.

»Lägerveckan var en enda stor upplevelse. Aldrig har vi haft möjligheten att pröva patrullsystemet i en sådan utsträckning som här. Det mesta av programmet genomfördes inom patrullens ram.«

Så skrev Margareta Olsson och Per Erik Frykberg i årsberättelsen. Arbetet var scoutliknande med FG-PG-dräkt men det dröjde flera år till det blev formellt upptaget inom scoutrörelsen. Nästa läger blev 1968 i Tivedens djupa skogar och då var jag med som ledare i ledarskolan. Vi var cirka 500 på lägret. Därefter har lägren anordnats med 3–4 års intervall.

Det bildades fler och fler orkestrar. 1961 började EFS-förlaget ge ut särskilda blåsorkesternoter och många, ofta små grupper, kunde förenas vid blåsarfesterna. EFS musikkonsulent Hans-Erik Öberg skrev i årsberättelsen för året 1962: 

»Redan under det första decenniet av EFS tillvaro förekom enligt uppgift blåsmusik, och t.o.m. undervisning i detta ämne på missionsinstitutet. Det är emellertid först på de senaste 10 åren som musikkårsarbetet tagit verklig fart … Ett 15-tal nya kårer har bildats under året och det sammanlagda antalet är nu 63 med i runt tal 800 musikanter.«

Året efter var det 66 orkestrar med 1 000 musikanter. 1963 inbjöds till den första riksblåsarsamlingen Ö63 med cirka 300 musikanter i Örnsköldsvik. 

Det var ett väl organiserat sång- och musikarbete. På riksnivå fanns en styrelse med sångutskott och musikkårsutskott. Det gavs ut noter och arrangerades ledarutbildningar och konferenser. Även på distriktsnivå fanns föreningar som värnade det lokala musikarbetet.

EFS årskonferenser var i Stockholm med sång och musik från olika distrikt varje år. Detta stimulerade sångarna som ofta kom från små föreningar och som samlades för övningar med distriktskören inför medverkan i Stockholm. 

På initiativ från biskopsmötet bildades ett samarbetsråd med tre representanter från EFS respektive Svenska kyrkan. Syftet var att söka eliminera de orsaker till irritation som nu och då uppträtt. Årsbok 1965, som görs våren -66 har en ritning av Sätrakyrkan på framsidan. Det är en indikation på att samarbetet går framåt. 1967 godkänns samarbetsavtal mellan EFS och Svenska kyrkan för småkyrkoverksamhet i Sätra, Hässleholm, Norrköping, Enköping, Solna och Nyåker, och fem predikanter fick dispens och prästvigdes för dessa. Detta blev svaret på en lång process. 

EFS hade under flera år arbetat med att söka möjligheter till verksamhet i tätorter, eftersom allt fler flyttade från landsbygden, där EFS flesta föreningar fanns. 

»Med all säkerhet kommer år 1960 att gå till historien som Afrikas frihetsår. Inte mindre än 17 afrikanska stater har inträtt i de fria nationernas led.«

Citatet inledde verksamhetsberättelsen 1960. Tidsandan verkade även inom missionen. Under 60-talet planerades för överlämnandet av EFS ägande till de växande lokala kyrkorna. Beslut om integration i Etiopien togs 1968–1969 och följande år fullföljdes processen.

År 1966 firade utlandsmissionen 100 år. Den 13 mars visades filmen Med bud över bergen i TV och hela veckans morgonandakter var från EFS. På själva dagen, 15 mars, ordnades ett minnesprogram i Stockholms konserthus med tal av Etiopiens ambassadör Ato Abate Agede, John Nilsson, Kurt Åberg, missionsrapsodi av Nils-Gunnar Andersson med flera. 

Vid årskonferensen fortsatte firandet. Inledningshögtid i Filadelfiakyrkan med många gäster från hela världen. Missions-rapsodi i Konserthuset då missionshistorien dramatiserades. Nyskriven musik med Bolidenkören, lilla manskören, Norrfjärdens kör och en ungdomsorkester. Avslutning med slutkören Mot människomiljarder. Missionsmöte på Johannelund och jubileumshögtid i Blå hallen. 

Det gjordes flera missionsfilmer och diabildserier som spred information om arbetet till 920 missions- och ungdomsföreningar med 31 311 medlemmar. 

Kommentar:
När jag läser om EFS historia blir jag överväldigad av hur många som deltog i söndagsskola och gudstjänster förr i tiden. EFS/Svenska kyrkan på 1960-talet är en folkrörelse. Idag, efter decennier av tillbakagång och nu senast pandemi, har församlingarna krympt. Men vi kan fortfarande hålla fast vid hoppet, vid bibelläsningen, bönen, nattvarden och omsorgen om församlingen. Jesus säger: »Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem« (Matt 18).

Gud vill nu blåsa liv i sin kyrka här i Sverige. Det som till det yttre är drabbat av stagnation, tillbakagång och kollaps, upprättas i mötet med Helig Ande. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp (Matt 12).

Nu är det tid att vända om till Jesus Kristus. Nu är det tid att böja knä inför Herren. Nu är det tid att i tro läsa Guds Ord i Bibeln. Låt oss bli formade tillsammans av Jesu sanning till att vittna om frälsningen genom Jesus Kristus till jordens yttersta gräns!

Gustav Hafström, präst

• Della
• Twittra