Hur skulle det kännas? Vad skulle jag känna igen? Skulle jag träffa någon av dem som betydde mycket för mig då, för 23 år sedan? Då var jag ung och engagerad. Nu tillhör jag de 20 procent som är äldst i det samhälle utanför Umeå där jag bor. Visst möttes jag av igenkännande minnesbilder som det var roligt att se, men det som har satt spår i mig är en fråga i den bibeltext som följde med oss under dagarna i Etiopien. I förberedelser och under dagarna läste och samtalade vi utifrån texten i Apostlagärningarna 8:26–40, om den etiopiske hovmannen och Filippos. I denna text kan vi läsa om etiopiern som i sin längtan efter Gud reste till Jerusalem för att på något vis prova om längtan skulle få svar. Under etiopierns hemresa uppmanade Guds Ande Filippos att ta sig ut på en öde väg i middagstid. Filippos är lyhörd. Han litar på uppmaningen, går ut till vägen och då kommer etiopiern i sin vagn. Så småningom har Filippos fått förklara och visa på Jesus för etiopiern. Då väcks frågan som på ett vis drabbade mig i Etiopien och som lite nu och då drabbar mig fortsättningsvis. »Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?« Så lyder frågan i Apostlägärningarna 8:37b och det jag bär med mig är frågeställningen: Finns det något som hindrar mig/oss?

Under ett seminarium om den karismatiska väckelsens historia berättar Qes James Gobena om hur han som bibelskoleungdom var med om att bibelläraren gick från alkoholism till, genom Guds Andes ingripande, ett uppvaknande från sitt liv. Han fick se vad Guds Ande ger oss alla genom Bibelordet och bönen. Den karismatiska väckelsen i Mekane Yesuskyrkan hade startat. Väckelsens turer var många och lärare och elever som drabbades av väckelsen var inte alltid välkomna. Motståndet gjorde att de skickades iväg för att gå i skola eller för att bli pastorer på andra platser. Så kom den karismatiska väckelsen att spridas än mer i kyrkan. Det som fascinerade mig i den historiska genomgången var inte turerna kring motstånd och förföljelse utan det var Qes James Gobenas konsekventa beskrivning av vad det var som skedde. Väckelsen är att bli väckt till något som redan är givet och att till att på nytt få en återupprättad relation till Gud. Detta ledde till en längtan och en handlingskraft att läsa Bibeln och att be. Ja, nästa gång Qes James nämnde vad ungdomarna gjorde så sa han det igen: det ledde till att människor bad och läste Bibeln. Hela tiden höll han ihop dessa två – bön och bibelläsning.

Efter föreläsningen satt vi medarbetare och önskade få del av samma längtan och handlingskraft – åtminstone var det min längtan. Det var nu, får jag nog säga, som Guds Ande påminde mig om bibelordets fråga som följt mig under dagarna i Etiopien; finns det något som hindrar mig? Finns det något som hindrar mig/oss från att göra slag i saken och läsa Bibeln och be tillsammans och ta emot det Gud vill ge? Jag satt där i min bänk, växlade några ord med min granne och så bestämde vi att vi skulle inbjuda till en bön- och bibelnatt. Det var sista kvällen av det ordinarie programmet så vi inbjöd till en samling efter festmiddagen.

Jag vet inte hur många vi var som ägnade en del av natten till att avstå sömn till förmån för bön och bibelläsning, men det jag vet var att många av oss blev välsignade av Guds Ord och bönens gemenskap. En liten väckelsens vind nådde oss.

Finns det något som hindrar mig? Frågan lever kvar här hemma. Finns det något som hindrar att jag tar emot av Guds goda gåvor, att jag gör verklighet av de goda tankar som Gud ger genom bön, Ordet och församlingens gemenskap? Ja, ibland finns det hinder i form av rädsla, människofruktan, traditioner och vad det nu kan vara. Men jag önskar att jag och du ofta ska få ha en vän som, likt Filippos eller Qes James Gobena, kan få oss att se med nya ögon på vad Gud vill ge och som när vi själva får syn på »vattnet« och frågar om det finns något som hindrar, som kan ge oss ett uppmuntrande ord så att vi får mod att göra det som Guds Ande manar oss till.

Finns det något som hindrar?

• Della
• Twittra