Salt

Måste saker förändras?

Salt ställde Jonas Nordén, Salt-inspiratör, inför en knivig fråga. Detta är vad han kom fram till.

Fråga: Måste saker verkligen förändras? Världen känns så osäker, och det är svårt att växa upp när allt ändras hela tiden. Jag gillar hur det är nu – varför kan det inte alltid få vara så? Eric, 14 år

Svar: Förändring är nästan aldrig enkelt, det kräver oftast något av oss människor i form av nytänkande, anpassning och nyorientering. Det brukar vara så att förändring uppfattas olika av olika människor. En del av oss är nästan alltid nyfikna och öppna för nya tankar och idéer, medan andra av oss hellre bevarar det som är, kanske för att vi trivs med det och känner oss trygga. Vi vill då gärna tänka efter en god stund innan vi ger oss in i en förändring. Inget av det är mer »rätt« eller »fel« – det är bara så vi är som människor. 

Men faktum är att någon form av förändring, i stort sett när det gäller allting i livet, är nödvändig. Vi människor förändras när vi växer upp från barn till vuxna, lär oss fler saker och gör nya erfarenheter. Vårt samhälle runt omkring oss förändras av många olika skäl. Sverige ser ut och fungerar på ett helt annat sätt i dag än till exempel på 1800-talet. Till och med kyrkan och tron förändras över tid. Det som var viktiga trosfrågor och »markörer« för kristna förr i tiden kanske inte alls är lika viktiga idag. Det är inte nödvändigtvis så att själva innehållet i tron förändras, men dess uttryck, betoningar och sättet vi gör saker på kan (och bör nog) förändras över tid.

Ett exempel från Nya testamentet är när Jesus undervisade sina lärjungar och sade till dem: »Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra« (Joh 13:34). Egentligen var inte detta något nytt bud. Redan i Gamla testamentet finns uppmaningen från Gud: »Du skall älska Herren din Gud…« (5 Mos 6:5) och »du skall älska din nästa som dig själv« (3 Mos 19:18b). Men det nya i detta fall var att Jesus hänvisade till sig själv; han hade själv visat lärjungarna hur man lever och agerar när man älskar varandra. Budet som Jesus gav var alltså »förnyat«, det förmedlades på ett nytt sätt. Här tror jag alltid det ligger en uppgift och en utmaning för kyrkan – att lyckas förnya det gamla. Innehållet behöver inte förändras, men sättet att förmedla det på, själva »förpackningen«.

När Salt har formulerat vad vi vill vara för typ av rörelse har ordet »pionjärrörelse« varit ett av huvudorden. Ordet pionjär betyder »föregångare« eller »banbrytare«. Och ibland behövs verkligen detta i den kristna kyrkan: någon som vågar gå före och göra något nytt. Som exempel här kan vi ta vår egen rörelse, EFS, som under mitten av 1800-talet verkligen fick vara pionjärer när det gällde mission till andra länder. Som den första svenska organisationen sände vi ut missionärer med målet att nå in i Etiopien, redan år 1866. Det var ingen som visste hur detta skulle göras eller hur det skulle gå. Som en pionjärrörelse vill vi alltså vara modiga och pröva nya saker. Det kan bli fel ibland, men om vi inte vågar förändra och pröva nytt riskerar vi i stället att växa fast.