Termometern visar på minus 30 grader utomhus, men inne hos prästen Maria Smeds är det varmt och ombonat. Maria bor sedan ett drygt år tillbaka i Norrbotten för att vara med och driva pionjärarbetet EFS Nord-Sàpmi, och är sedan ett halvår inflyttad till den lilla byn Lannavaara. Utanför fönstret är det tungt med snö så långt ögat kan nå. Överallt i lägenheten sitter lappar och kort med bibelord. Maria bjuder på kaffe i en mugg med motivet av den samiska flaggan och berättar hur bra hon trivs i den lilla byn dit hon har flyttat. 

– Jag gillar att byn är internationell men ändå har ett lugnt tempo. Människor söker sig hit från hela världen för att se norrsken, midnattssol, åka hundsläde och uppleva äventyr. De äldre farbröderna här i byn hittar alltid tillfällen för att sitta och dricka kaffe någonstans, ofta på företaget Kristallen som är som en knutpunkt. Jag upplever hur Gud använder den här platsen för att lära mig något, att sakta ned. 

Sommaren 2018 arbetade Maria som musikkonsulent på EFS rikskansli och trivdes bra med både livet och jobbet. Men när hon en morgon satt hemma vid sitt köksbord och åt frukost talade Gud till henne: »Jag ska besöka samerna«. Det ena ledde till det andra och nu står hon mitt i det arbete som Gud kallade henne till i nordligaste Sverige, trots att hon aldrig trodde att hon skulle flytta till Norrland, eller jobba som präst för den delen.

– Jag växte upp i Jönköping och blev frälst i en frikyrka. Jag har alltid trivts i det fria uttryckssättet, men på mammas begäran konfirmerade jag mig i Svenska kyrkan. Sedan dess har jag känt mig hemma i både det fri- och svenskkyrkliga. I tjugoårsåldern fick jag en dröm där jag upplevde att Gud sa att jag hade en likhet med Rosenius. När jag vaknade var jag tvungen att kolla upp vem han var då jag aldrig hade hört talas om honom förut. 

Där började resan in i EFS för Maria. Hon attraherades av rörelsens driv för att starta nya kristna gemenskaper och påbörjade en distanskurs i just det ämnet. Hon visste tidigt att hon ville jobba pionjärt och trodde på den modell som EFS arbetade utifrån. Hon brann för musiken i kyrkan och visste att det var det hon ville göra i framtiden. Men en dag ändrades det.

– Under distanskursen drabbades jag av kallet till att bli präst. Jag började stor-gråta och kände bara »Nej! Varför det Gud?« Musiken hade alltid varit mitt självklara sätt att föra evangeliet till människor, jag tänkte att någon annan skulle vara en bättre präst än jag.

Efter mycket om och men beslutade sig Maria för att i alla fall pröva kallelseupplevelsen och studera ett år vid Johannelunds teologiska högskola och flytta hem till Jönköping så fort som möjligt efter det. När hon blev tillfrågad om hennes slutgiltiga mål var att bli präst efter utbildningen, så utbrast hon: »Jag vet inte, fråga Gud, frågar du mig ska jag inte bli det«. Men efter några års studier och brottningskamp med Gud blev hon tillslut prästvigd i Uppsala domkyrka. Och nu är hon här i nordligaste Norrland.

– På ett sätt känns det som att jag är i världens ände och att tiden står stilla här. På ett annat sätt så händer det mycket som inte kan uppfattas av blotta ögat, men jag upplever det i anden. Vi känner Jesus och vet vad han kan bidra med, att han kan vända mörker till ljus. Det finns många profetior över norra Sverige. Jag tror inte det blir några smådroppar utan att Gud vill vattna törstig mark med ett hällregn. 

Maria är en person som uppskattar fart och fläkt. Hon har spenderat många av sina dagar på resande fot och ser till att saker händer. Hon fyller på sin mugg med kaffe och reflekterar över att förändring också tar tid. Många samiska ungdomar fastnar i droger och alkohol och Maria upplever att det stundvis är frustr-erande att möta mörkret om och om igen och inte alltid se en snabb omställning. Därav pekar hon på vikten av att leva i tro. 

– Det vi gör här är ingen verksamhet på det sättet, det är liv som möter liv. Och dessa liv kämpar inte sällan för att finnas. De flesta i dessa trakter känner någon som har avslutat sitt liv. Jag upplever hur Gud längtar efter att få förändra det. Tänk om alla kunde ta till sig att Gud står på deras sida. Här kan man uppleva att Sverige inte är på min sida, de kanske till och med är emot mig. Samerna och andra minoriteter har tvingats att förändras för att duga, men tänk om Jesus kunde få spänna ut tältdukarna och säga: »Jag vill bo hos dig och i dig, du är inte värdelös«. Människor behöver det hoppet.

Carl Olof Rosenius hade en önskan om att nå just det samiska folket, precis som Maria. Rosenius uttryckte till och med att han ville nå samerna innan man började missionera i andra länder. Han själv fick aldrig möjligheten, men önskan levde vidare in i Lapska Missionens Vänner (se faktaruta) som startades av prinsessan Eugénie och andra medlemmar från EFS. Företaget Kristallen som finns i byn är grundat av Agne Söderström, som är i direkt nedstigande led släkt med August Lundberg, den förste prästen utskickad av Lapska missionens vänner. De historiska vingslagen är påtagliga. 150 år efter Rosenius död så startas EFS Nord-Sàpmi och nu består EFS-gruppen av tre medlemmar. Maria förundras över storheten i att få stå i det historiska skeendet. 

– När jag funderade på min dröm, som visade på mina beröringspunkter med Rosenius, tänkte jag att det handlade om mitt själavårdande sätt att predika för människor, och att jag liksom han skrev många sånger. 

Tårarna kommer när hon fortsätter: 

– Just idag känner jag att sorgen är nära. Jag är glad för att vara här, det är inte det. Men kampen som både samer och tornedalsfinländare har fått och fortfarande får utkämpa påverkar mig på ett djupt personligt plan. 

Maria reflekterar över hur prästen August Lundberg flyttade till Lannavaara med syftet att nå samerna, men hur han breddade sitt fält och så småningom började nå tornedalsfinländare i området också. 

– Precis så var det för mig. Jag upplevde en kallelse till samerna, men när jag väl kom hit rörde alla folk här vid mitt hjärta. Gud står aldrig på någon sida i en konflikt utan på allas. Det är extremt viktigt att betona som kyrka. 

Något som Maria vurmar lite extra för är bönen, som hon också tror är svaret på många av de problem och konflikter som finns i området. 

– Den rot som inte rycks upp blommar. Jag tror att rötterna måste ryckas upp framför allt genom bönearbete. Vi kan inte ändra historien, men vi kan be att negativa effekter av det som har hänt ska bort i Jesu namn och att något nytt ska blomma.

EFS-gruppens pionjära arbete ser Maria som något organiskt och naturligt. Det handlar om att vara här och stå till människors och Guds förfogande. Lyssna och följa med i det som redan sker. Maria lyser upp när hon talar om att forma kristna gemenskaper och hon vill hjälpa människor att se vad som finns i deras hand, och att bygga upp tron. 

– Att samlas några stycken och läsa Bibeln gör mig barnsligt glad, för det som väl blir av är så stort. När någon vågar be högt för första gången på en bönesamling kring ljusbäraren, får det mig att känna som en vårflod på insidan. Varför blir man så löjligt glad av en tussilago? Jo, för att marken har varit frusen så länge och man har väntat på våren. Det blir som ett vårtecken.

Glädjen att följa Gud, dit han än leder, önskar Maria att fler kristna skulle få uppleva. Många tänker på mission som något som bedrivs i Tanzania och Etiopien, men tänk om Gud kallar vanliga svenskar som missionärer till Sveriges landsbygd? Landsbygden hotas av avbefolkning och det finns skriande behov av människor inom alla yrkesområden.

– Jag är övertygad om att jag finns här idag för att någon hade bett om förstärkning. Inte för att jag är enda lösningen, men vi ska inte heller se ner på det vi var och en kan bidra med. Jag var villig att gå, men det fanns säkert någon som var bättre lämpad än mig. Tänk om vi som kristna skulle kunna vara lite mer mobila och fråga var Gud vill använda mig?

Företaget Kristallen, som ligger ett stenkast från Marias lägenhet, är specialiserat på ädelstenar, guld och silversmide, och ger utbildningar inom gemologi. På somrarna brukar Maria gå ner till älven utanför företagets lokaler vilket är hennes favoritplats i hela byn. Att se det guld som Gud har lagt ner i andra människor är som gudomlig gemologi menar hon, något hon försöker göra med alla som hon träffar.

– Guds rike består av alla folk och stammar, och alla ska ära Gud med det som är unikt vackert i deras kultur. Gud är mångkulturell, det finns något av Gud i alla kulturer och människor. Jag gillar inte jantelagen och det sättet att tänka. Vi alla har något att komma med och vi ska inte gömma det. 

Hon skrattar och erkänner att hon många gånger känner sig lite udda. Maria har en ivrig personlighet och hon sätter ord på det mesta hon ser och som händer, något som inte majoriteten gör här i det hon upplever som en tystnadskultur. Med all rätt. 

– Samer och andra förtryckta grupper kan lätt välja att tiga, för det som sägs kan användas emot dem. Där känner jag inte alltid vad som är känsligt, och ibland trampar jag helt enkelt fel. När saker går snett vill jag leva i försoning och direkt be om förlåtelse, och förlåtelsen är en nyckel till frihet från bitterhet. Arbetet med försoning innebär att jag måste leva i daglig omvändelse och motarbeta mitt kött. Det som jag reagerar på och som gör ont kan vara något inom mig som Gud vill läka.

Försoning är ett ord som återkommer många gånger under samtalet. Maria räds inte för att tala om det som är svårt och att lyfta fram sanningen i ljuset och låta den vara så grym som den är. Hon menar att det är en viktig del i försoningen.  

– Jag står till Guds förfogande och är villig att lyssna till människors berättelser. Att komma hit som präst och starta en EFS-gemenskap är ett format för att kunna göra det. Jag har följt Jesu kallelse hit till de som han längtar efter att göra en skillnad för. Men ytterst sett har jag ingen egen agenda, jag har bara följt Jesus. 

Maria njuter över att leva i sin kallelse men medger också att det är tufft ibland. Ungefär en gång per termin kommer en dipp. Men med Gud tar hon sig igenom. Hon trivs bra med att ha vildmarken runt knuten och har lärt sig att se på naturen på ett nytt sätt. Nu för tiden värmer det lite extra i hjärtat när hon ser en räv springa över vägen eller en hare hoppa över snön. Hon åker ofta längdskidor eller tar promenader i det fria. 

– Min dröm för EFS Nord-Sàpmi är att vi ska hitta nya stigar att gå på och att Jesus är den som ska leda oss. Jag tror att han vill befria människor från det bagage de burit på och skapa något helt nytt, både bland svenskar, samer och tornedalsfinländare. Jag längtar efter att »vi och dom« ska försvinna, att det blir ett nytt vi. Livet med Gud är ett äventyr och jag är förväntansfull över vad han har i beredskap både för mig och den här regionen.

• Della
• Twittra