En ljummen försommarbris får trädgrenarna att dansa i vinden. Nedanför stugorna på Sandvikengården krusar sig vattnet i sjön. Klockan är 9.30 och brasan har tänts i den stora timmerstugan som tidigare var en lada. Volontärerna anländer pö om pö, tar ostsmörgåsar i köket och sätter sig vid det stora träbordet. Samuel Palenius gör sig redo med tidebönshäftet. Två stolar bort sitter paret Maria och Jacob Williams, som tillsammans med Samuel har arbetat på Sandvikengården under året som gått. Tillsammans läser de växelbönerna i morgonbönen Laudes, innan det är dags att gå igenom dagens uppgifter. På schemat: borra upp en nödutgångsskylt i kapellet, fortsätta bygget av branddörr i personalstugan och städ i köket. Volontärerna består av daglediga som samlas här varannan onsdag för praktiskt arbete.
Maria och Jacob kom först i kontakt med Sandvikengården – och varandra – tack vare konfirmationslägret som har hållits på gården varje sommar sedan 60 år tillbaka. Maria är uppvuxen i Equmeniakyrkan i Karlstad och gick konfirmationslägret två år innan Jacob. Jacob, som inte är uppvuxen i en kristen familj, hade hört gott om lägret från sin syster.
– Från att inte ha trott på Gud till att möta Kristus, bli satt i funktion, och att jag i dag studerar till präst … Det har förändrat hela mitt liv. När jag är här inser jag ofta hur god Gud är, den reflektionen slår mig ganska hårt. Många som går på konfirmationsläger har ingen bakgrund i kyrkan men de får en tro här på gården, precis som det var för mig, berättar Jacob.
Samuel kom till gården med sin familj redan som barn och började sommarjobba här när han var 15 år. Gåendes på stenplattorna mellan kapellet och timmerstugan efter bönen en sensommarkväll året därpå tog han beslutet att följa Jesus. I samma veva drog sommarkommuniteten igång, vilket är orsaken till att trion är kvar på gården. Sommarkommuniteten är en Salt-förening inspirerad av kommuniteten i Taizé, och samlar upp emot 100 ungdomar och unga vuxna varje sommar för bön, arbete och gemenskap. Dagarna utgår från bön: morgonbön följt av lunchbön, eftermiddagsbön och kvällsbön i kapellet. På kvällarna hålls dessutom en längre andakt med lovsång och personlig förbön. Utöver konfirmationsläger arrangeras ledarutbildning och sommarbibelskola för ungdomar. Förra sommaren bodde 60 volontärer på gården.
– Vi försöker sätta alla ungdomar i kommuniteten i funktion, både på gården och i deras lokala sammanhang, för alla har olika gåvor. De äldre som har kommit hit under många år – varav flera är här varannan onsdag och hjälper till – har bett för att gården ska vara en missionsstation. De är väldigt glada för kommuniteten och värdesätter att unga människor är här och ber, berättar Jacob.
Samuel berättar om en kille med brokig uppväxt som deltog på ett konfirmationsläger för några år sedan. Han var rätt stökig, men kom ändå tillbaka sommaren efter som volontär i kommuniteten. Under en kvällsandakt gavs möjligheten att dela vittnesbörd, och i ett fullsatt kapell berättade han om sitt liv och hur han hade mött Jesus under konfirmationen. I slutet tittade han bakåt på altartavlan, pekade på Jesus och sa: »Det var han som gjorde det – tack Jesus!«
– Då kände jag att även om jag tycker att det är mycket jobb att leda konfirmander, så gör en sådan berättelse att allt är värt det. Det vi gör här är viktigt och meningsfullt och gemenskapen drar en tillbaka, år efter år, säger Samuel.
Den sista söndagen på konfirmationslägret firas alltid en dopgudstjänst under öppen himmel nere vid sjön. Jacob berättar att det regnar nästan varje år på dopdagen, men att det också alltid spricker upp sekunderna innan gudstjänsten börjar. 
– Det händer nästan varje gång. Varje år kommer ungdomar till tro på Kristus och döper sig. De sänks ned i vattnet i sjön och möts av jubel och applåder när de kommer upp. När gudstjänsten sedan fortsätter i kapellet börjar det oftast regna igen, förklarar Jacob.
Sommarkommuniteten har blivit en rörelse centrerad kring tidebönerna, vilket är väldigt uppskattat av ungdomarna – även dem utan kyrklig bakgrund.
– När vi ber tillsammans hålls vi samman. Det har jag verkligen upplevt. När alla sitter i kapellet och riktar sig mot korset blir allting annat roligare och lättare, säger Samuel.
Maria håller med:
– Vi kan vara mitt uppe i något, och när det är dags för lunchbön känns det inte som att man hinner med det. Men när vi väl ber tillsammans är känslan alltid: Wow! Man ångrar aldrig en bön! Jag blir påfylld och får rätt fokus på Gud.
Maria berättar att det finns en stämning av att vara familj – bröder och systrar – på gården, och att kommuniteten under resten av året håller kontakt med varandra via en gruppchatt. Där hjälper de varandra med böner, boende och arbete. För några år sedan kände Maria sig vilse i livet och hade kommit bort från Gud. Hon hade flyttat till Stockholm och hade inte bett på ett bra tag. Hon var fortfarande en del av kommunitetens gruppchatt och fick en notis om att de som bodde på gården skulle direktsända en morgonbön, och kände att hon skulle delta i den.
– Det förändrade mitt liv. Jag upplevde att Gud kallade hem mig och nästa dag flyttade jag hem till Karlstad. Det slog mig häromdagen när vi bad morgonbönen Laudes, att jag satt och bad på samma plats som de bad på 2019.
Samuel, Maria och Jacob hoppas på att kommuniteten ska bli en året-runt-gemenskap och att fler, likt de själva, ska få uppleva att bo på gården och be tidebönerna varje dag – och inte bara på sommaren.
– Vi är inte där än, men det hade varit häftigt. Vi har testat på att bo här under hela året och har bett varje dag, och det har varit gott att spendera mycket tid i bön. Om det är välsignat av Gud kommer det nog bli så, säger Jacob.
