Med en gedigen bakgrund och erfarenhet, både som professor i statsvetenskap och socialdemokratisk politiker, har Ulf Bjereld länge verkat i och kring maktens centrum. Sedan 2015 är han ordförande för Socialdemokraternas sidoorganisation Socialdemokrater för tro och solidaritet (tidigare Sveriges kristna socialdemokraters förbund – Broderskapsrörelsen) och har nyligen presenterat regeringens utredning vad gäller regler för bidragspengar till religiösa samfund. Att han innehar en maktposition är det ingen tvekan om. Hur tänker han själv kring det?

– Makt förutsätter ansvar. Den insikten präglar mitt ledarskap. Jag är väldigt bra på att ta ansvar och skyller inte ifrån mig. Är man högst upp i en organisation så har man också det yttersta ansvaret för allt som sker i den organisationens namn. Den vissheten ger mig trygghet i mitt ledarskap, men det kan också vara en nackdel – att man blir rädd för att delegera. Jag har ett ganska starkt kontrollbehov vilket inte alltid är fördelaktigt, säger han.

Vi träffas på Citykonditoriet i Stockholm, men till vardags bor Ulf Bjereld i Göteborg där han i huvudsak verkar som professor i statsvetenskap vid universitetet. Uppväxten har han i Båstad där han präglades av föräldrarnas engagemang i Frälsningsarmén.

– Jag gick i Frälsningsarméns söndagsskola från tre års ålder. Man fick en bibel om man hade gått söndagsskolan i åtta år, så många kämpade på slutet då även fotbollen kunde locka. Men jag har alltid varit målmedveten och strävsam; har jag föresatt mig någonting så brukar jag genomföra det. Så det blev en bibel till slut, säger Ulf och ler, innan han fortsätter:

– Jag hade en väldigt stark barnatro. Även om jag hade gjort något dumt omedvetet kunde jag bli förtvivlad när jag upptäckte mitt misstag. Jag minns åren i Frälsningsarmén som glädjefyllda med mycket musik och en naturlig gemenskap. I Båstad fanns en ekumenik som jag upplevde som okomplicerad. Min pappa var exempelvis ordförande för Frälsningsarméns så kallade »hjälpgrupp«, men när han slutade med det och i stället blev kyrkvärd i Svenska kyrkan var det ingen som tyckte att det var konstigt. Så jag har en ekumenisk och en icke-sekteristisk uppväxt. Kristen kunde man vara på olika sätt, säger Bjereld.

Tidigt infann sig en vilja inom honom att verka för de svaga, utsatta och utstötta i samhället.

– Både i min kristna tro och i min politiska gärning har min drivkraft varit att ha en villkorslös solidaritet och känsla med dem som uppfattas som dessa mina minsta. Det har jag känt sedan jag vara liten, säger han.

Den drivkraften förenar hans yrkesliv och personliga tro.

– Min tro är en naturlig del av mig, inte en hatt som jag tar på eller av. Den finns där hela tiden, både i det mellan­mänskliga umgänget och i mitt ledarskap, eftersom min tro bygger så mycket på solidaritet för de utsatta. Kärleksbudskapet går hand i hand med omsorgen om dessa mina minsta. Därför försöker jag att älska mina fiender och inte hamna i konflikt, säger han.

Samtidigt beskrivs Ulf ofta som en frispråkig person som vågar sticka ut hakan om det behövs.

– Jag är inte rädd för konflikter, men jag är bra på att undvika dem. De flesta konflikter är destruktiva och dränerar mycket energi, så jag försöker agera så att jag uppnår de mål jag vill uppnå utan att hamna i konflikt på vägen. Det är nog en av mina starka sidor. Det finns en omsorg om den enskilda människan, säger han.

Men trots att det kan florera åsikter kring Ulf Bjereld, vilket nästan ingår när man skriver debattartiklar, blogginlägg som går rakt på sak och leder utredningar i ämnen som bjuder in till diskussioner, verkar han ha en inre hållbarhet. Hur lyckas han med det?

– Det är klart att min tro är en styrka i det avseendet. Den ger mig distans vid påhopp och får mig att känna att det finns viktigare saker i världen än vad folk skriver på nätet. Jag bottnar så starkt i min kristna tro att det gett mig en tydlig bild av vem jag är. Det ger en trygghet i vad jag gör och varför jag gör det. Då kommer inte konspirationsteorier och liknande åt mig. Sedan kan jag naturligtvis göra fel, men vem gör inte det, frågar han sig.

Under tonåren tappade Ulf tron, pausade från kyrkan och sökte sig långt till vänster politiskt. Inte förrän i 30-årsåldern, då han i kyrkan träffade sin fru Marie Demker, sökte han sig tillbaka. Nu ser han att även de »trolösa« åren i hans historia fyller sin funktion.

– Att jag under mina formativa tonår inte var med i någon kristen rörelse eller förbund gör att jag i dag kan röra mig fritt i terrängen. Jag kommer utan ryggsäck och kan säga vad jag tycker utan att behöva vara orolig över vad man ska säga då jag är så omedveten om kontexten. Det i sin tur kan också göra att folk blir intresserade av vad jag har att säga eftersom det är svårt att positionera mig, säger han.

I dag går Ulf Bjereld i kyrkan regelbundet.

– Jag har alltid tyckt om kyrkan och känt mig hemma där. Oftast går jag till Svenska kyrkan i Göteborg, men också till min frus tillhörighet Equmeniakyrkan i S:t Jakobs kyrka och ibland ute i landet, säger han.

Människor är viktiga att ha omkring sig, inte minst för att behålla ödmjukheten och att få hjälp att lägga orden rätt i skarpa lägen. För Ulf är Marie, som han också skrivit böcker med, en avgörande sådan.

– Min alldeles underbara kärleksfulla hustru är väldigt klok och analytisk. Vi kan vara kritiska mot varandra för att vi vet att den andre vill det. Vi är uppriktiga mot varandra när något inte är bra eller klokt att göra. Vi är våra bästa kritiker och vet att vi älskar varandra, därför kan vi också vara uppriktiga mot varandra, menar han.

Ulfs drivkraft och envishet för att göra skillnad för de utsatta i samhället är viktig för honom. Och det mandat han har fått för att förverkliga det tänker han använda.

– Jag vill vara med och förändra världen så att den blir mer jämlik och fylls av mer mellanmänsklig solidaritet med dessa mina minsta. Jag vill också att omsorgen ska prägla politiken på ett starkare sätt. Det kan man göra på många olika sätt. Jag har fått förmånen att göra det från en stark plattform. Och även om jag är väldigt ödmjuk inför det, har jag aldrig ångrat att jag tackade ja till att vara där.

• Della
• Twittra