Denna typ av omdömen har funnits bland tidigare generationer av missionsvetare. En bakgrund till detta var antagligen att de utgick från sina egna definitioner av mission: mission som organiserade missionssatsningar in i
andra geografiska områden. Inget av detta, vare sig organisation av mission eller överskridande av geografiska gränser, gick att finna hos Luther.
Först under 1900-talet började denna bild av Luther och missionen att brytas upp, och man upptäckte att Luther hade mer att säga om mission än vad man tidigare trott. Det är visserligen sant att Luther inte organiserade några missionsresor till andra länder. Det är heller inte konstigt om man tänker på att han levde och verkade i ett furstedöme mitt i ett kristet kejsardöme där han var bannlyst av kyrkan och förklarad fredlös av kejsaren. Dessutom var detta en tid där en resa till ett område med onådda folk var ett ofantligt mycket mer komplicerat företag än i dag.
Det som forskare under 1900-talet upptäckt är att det finns en hel del missionsteologi hos Luther, inte minst hos honom som bibelkommentator och predikant. Han hämtar sitt missionsmaterial från Bibeln, där bland annat den första kristna kyrkans växt och Apostlagärningarna är viktiga för honom, och fogar samman det med sina teologiska betoningar där förkunnelsen av Guds gåva, evangelium, står i centrum.
Några tankar om mission hos Luther har relevans också i dag:
1) Det är allas uppdrag att vara missionärer. Även om de som kallats till att vara predikanter har ett särskilt uppdrag att sprida evangeliet är det hela gudsfolkets uppgift. Här har vi det allmänna prästadömet än en gång.
2) Vi ska utbilda oss så att vi kan vara missionärer där vi hamnar. Luther argumenterade – i samband med att han försökte påverka furstarna att satsa medel på skolgång för att alla barn skulle lära sig läsa – för att unga skulle lära sig flera främmande språk. Varför? De skulle då rustas för att kunna sprida evangelium till andra. Kanske kan principen bakom vara en utmaning till alla kristna (inte endast unga) i dag? Vad behöver vi studera/lära oss/utvecklas i för att lättare kunna vara Kristi vittnen? För många kan det kanske handla om att gå en bibelskola – så att man får grepp om trons innehåll. För en del kan röra sig om att, som Luther tänkte, lära sig ett nytt språk. Eller kanske en ny hobby som för oss i kontakt med människor som vi kan lära känna. Här gäller helig fantasi för evangeliets skull. Den största utmaningen för oss är till sist att se hela våra liv i missionens tjänst oavsett vad vi sysslar med.
3) Gud är genom skapelsen verksam i alla folk och i de ordningar som råder bland dem. Därför ska de som sprider budskapet vara mycket återhållsamma med att införa sina egna seder och ordningar i de samhällen och kulturer de möter. Det är evangelium som mottagaren ska ta emot, inte ett helt kulturpaket. Här finns utifrån Luthers tvåregementslära (som skiljer på kyrkans och samhällets uppdrag) intressant nog en motkraft till den kulturimperialism som finns som en ständig fara för all mission – en fara som västerländsk mission genom tiderna inte alltid tagit på allvar.
4) Missionen är Guds mission. Det är han som råder över den och vi vet inte hur individer och folk kan komma att öppna sig för evangelium. I förlängningen av detta finns en förmaning till ödmjukhet inför våra egna missionsplaner som kyrkor och missionsorganisationer. Kanske behöver vi planera in en beredskap för oförutsedda öppningar för evangelium som kan dyka upp?
5) Mission är att vittna, både i ord och i handling. Hos Luther, liksom i Bibeln, finner vi ingen strikt uppdelning mellan evangelisation (ord) och diakoni (handling) som vi ofta har gjort i vår tid. En av de första utsedda diakonerna, Stefanos, predikade utan att tveka i Apostlagärningarna 7. När ord och handling finns i kombination blir budskapet om Kristus som tydligast.
6) Målet för missionen är att Guds rike till sist ska upprättas. Detta är historiens slutmål som alla kristna är kallade att vara delaktiga i. Inte illa att få vara en liten länk i Guds stora plan. Det ger perspektiv åt våra liv.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet