Nu ska du få höra om en pojke som levde för mer än 300 år sedan i Tyskland. Han hette Nicolaus Ludwig von Zinzendorf. Eller, egentligen hade han jättemånga namn, tio titlar! Hans familj var nämligen adel av högsta rang. När Nicolaus var bara sex veckor gammal dog hans pappa George. Mamma Charlotte gifte om sig med en högt uppsatt officer och flyttade till honom i Berlin. Nicolaus fick bo med sin mormor Henrietta. Han saknade sin mamma i början, men trivdes hos mormor. Hon skapade en väldigt varm och familjär känsla där hemma och gav Nicolaus smeknamnet Lutz, ibland Lille Lutz. Henrietta hade en dotter som också hette Henrietta, hon blev pojkens lekkamrat, storasyster och extramamma på samma gång. Familjen fick ofta besök av personer som gillade att diskutera kristen tro och livet som kristen. En av dem var Nicolaus gudfar Philip. För Philip var det viktigaste att lära känna Jesus, inte att lära sig rätt saker om Jesus. Henrietta bad både morgonbön och aftonbön med Nicolaus och själv brukade Nicolaus skriva brev till Gud. Breven vek han till svalor och kastade ut genom fönstret. Gud skulle se svalorna komma flygande och sedan läsa dem, det var Nicolaus säker på.
En dag år 1706 satt den då sex år gamle Nicolaus och bad på sitt rum, samtidigt som svenska trupper i Karl XII:s armé stormade in i huset för att skaffa mat till sin armé och plundra allt värdefullt. De öppnade dörren in till Nicolaus, men när de fick se en liten pojke sitta där och be blev de alldeles stilla. Nicolaus tittade upp mot dörren och fick se soldater stå där, men han blev inte rädd, Lille Lutz fortsatte bara med sin bön. Kan du gissa vad soldaterna gjorde? De började be tillsammans med honom! Mormor Henrietta sprang in i rummet så snart soldaterna hade lämnat slottet. »Vi är säkra Lutz, du behöver inte vara rädd«, försäkrade hon. Men Lille Lutz förstod inte varför han skulle vara rädd och Henrietta förstod inte vad pojken hade gjort, för när soldaterna lämnade godset hade de sagt att de inte kunde plundra stället eftersom Gud vakade över det. Nicolaus förstod inte vad som hade varit så märkvärdigt och sa att han bara hade pratat med Gud.
Staden där detta hände heter Herrnhut och Nicolaus Ludwig von Zinzendorf blev grundare för den kristna rörelsen herrnhutismen, en rörelse som EFS grundare var mycket inspirerade av.
Källa: Ingen av oss lever för sig själv, av Mike Boije
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet