När jag följer rapporteringen från förfärliga krigsbrott i Ukraina, slår det mig att mänsklighetens absolut värsta sidor kommer i dagen. De allra starkaste tecknen på detta är när ockuperande soldater begår övergrepp på och avrättar oskyldiga civila.
Men det märkliga är att också mänsklighetens allra vackraste sidor blir synliga, i de osjälviska handlingar som vi också får höra exempel på, där människor – ibland med sina egna liv som insats – på de mest förunderliga sätt bidragit till att rädda liv. Och det mitt i ett kaotiskt inferno av söndersprängda hus, outsägligt ohyggligt mänskligt lidande och enorma risker för dem själva.
På samma sätt ser jag i de sammanhang där EFS systerkyrkor och samarbetsorganisationer verkar, motsvarande uttryck för människors förmåga till både ont och gott. Det blir särskilt tydligt i extrema situationer, som krig och naturkatastrofer. Kanske beror det på att människor då ställs inför frågorna om liv och död på ett konkret sätt.
För det mesta rullar våra liv på utan att riktigt bränna till. Det är fredens och välståndets privilegium. Men som Jesu lärjunge utmanas jag att ta mitt och andras liv på större allvar än så. Jesus utmanade sina åhörare då, men också dig och mig nu: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han ska rädda det.«
Och där, i det brutala mötet med världens lidande, mitt i alla ofullständiga tankar och otillåtna känslor dyker frågan upp: Vad innebär det att följa Jesus idag? Det är en viktig fråga att ställa sig som enskild Jesusföljare, men också som missionsrörelse. Vår värld är ett skriande behov av sanningens och nådens evangelium i Jesus Kristus! Vad är Guds kallelse till EFS i just denna tid?
För att inte mista vårt liv behöver EFS tydligare se vår roll i Kristi kropp. Lider en del, lider också hela kroppen. Det är våra systrar och bröder som lider! Vi har ett uppdrag, vi har öppna dörrar på många håll att komma med frälsning och nytt liv, både i ord och handling. I förbön, i givande, i beredvillighet att gå in i konkreta uppgifter. För att göra det behöver vi också bli berörda av Jesu självutgivande kärlek. Det var för dig, det var för mig han gav sig själv!
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet