Den anglikanska kyrkan har många likheter med Svenska kyrkan. Precis som i Sverige finns det kyrkor i varje stadsdel och samhälle över hela landet. Och även i England kämpar man med att allt för många av dem gapar tomma, läggs ner och säljs. Idag ser man god frukt av det arbete man bedrivit för att vända trenden. Här finns mycket för oss att lära. 

I Londons anrika biskopshus finns The Gregory Centre for Church Multiplication (CCX). Namnet är inspirerat av påven Gregorius den store som år 597 sände ut missionärer till England för att predika evangeliet och grunda församlingar.

CCX arbetar målmedvetet med att vitalisera existerande kyrkor och har understött starten av 87 nya gudstjänstfirande gemenskaper i stiftet. De har precis lanserat en vision om starten av 400 nya gudstjänstfirande gemenskaper fram till 2030.  

Biskopen i London, Sarah Mullaly, har slagit fast: »Vi måste fortsätta att driva en kraftfull policy för församlingsplantering, vare sig det är i nya sammanhang eller handlar om att vitalisera existerande kyrkor, varhelst missionstillfälle uppstår och varhelst möjligheter kan skapas.« Som ett viktigt led i denna process talar biskop Sarah om nödvändigheten av vad hon kallar för »resurskyrkor«. Detta är livskraftiga församlingar som kan fungera som exempel och inkubatorer för nya satsningar och är redo att bistå med sin kompetens och sina resurser.

Kring dessa resurskyrkor uppstår det informella nätverk av församlingar och planteringar som de betjänar. I London har biskopen avskilt 19 sådana resurskyrkor och säger: »Dessa församlingar har framträtt som möjliggörare… och jag är angelägen om att fortsätta att uppmuntra dem att växa, ge vidare sina resurser, vitalisera existerande församlingar och plantera nya kyrkor.«

På CCX möter jag H Miller som fungerar som daglig ledare för verksamheten. Miller menar att församlingsvitalisering och församlingsplantering går hand i hand och att starten av nya kyrkor egentligen inte är något dramatiskt. 

– Alla kyrkor genom historien blev startade någon gång. Man kan använda olika uttryck och tala om plantering, etablering, expandering genom en ny gudstjänstfirande gemenskap inom församlingen eller vitalisering av kämpande församlingar. 

Miller som även är verksam som assisterande kyrkoherde i S:t Barnabas församling i Kensington berättar om dess historia: 

– S:t Mary Abbots församling beslutade 1825 att ur sin församling sända ut människor och starta två nya församlingar i sin stadsdel för att nå fler människor. S:t Barnabas är den ena och den andra är den mycket välkända Holy Trinity Brompton Church (HTB), som idag har startat flera nya församlingar i London och runt om i England.

Miller betonar behovet av en »mixed ecology« i kyrkolandskapet. Med termen menar han att det aldrig har funnits en enda specifik kyrkomodell som fungerat för alla överallt. En hälsosam mångfald av gudstjänstfirande gemenskaper, även inom ett och samma pastorat, behövs för att nå olika människor i vår tids komplexa sociala strukturer. 

CCX är primärt verksamma inom stiftet i London men fungerar i en rådgivande och rustande roll för de övriga stiften i England. De bedriver coaching, utbildningar och konferenser. Ola Nilsson, präst i Hagakyrkan i Markaryd, deltog på CCX konferens i juni: 

– Jag skulle säga att jag är betagen. Undervisningen är briljant, men framför allt inspireras jag av exemplen där trenden vänts i tynande sammanhang. Ideella och präster andas både engelskt lugn och evangelistisk iver. Detta är vad de vill göra. Inte för att rädda en organisation, utan för att sprida glädjen i en enkel, självsäker Jesus-tro, till nya människor på nya sätt. 

Ola sammanfattar sina intryck:

– Detta kan vi också få se i Svenska kyrkan.

I London fick jag även möjligheten att möta Holy Trinity Brompton och deras olika verksamheter. Jag satt ner med Mark Elsdon-Dew som är ansvarig för deras planterings- och vitaliseringsarbete som består av ett nätverk på över 100 församlingar. Han berättade inspirerande om olika kyrkor som stått tomma och varit nedläggningshotade men som idag är fyllda av folk och liv. Ett sådant exempel kommer från Brighton.

Den stora katedralen i staden hade länge stått tom och stängd på grund av stora renoveringsbehov. Biskopen i stiftet hörde av sig till HTB och undrade om de kunde hjälpa till med en nystart. 2009 sändes Archie Coates ut från HTB som ny präst till Brighton tillsammans med ett team på 30 personer. Idag är det en levande församling som samlar massor av studenter, unga familjer och har ett stort socialt arbete bland hemlösa och drogmissbrukare. Tillväxten i S:t Peters i Brighton har lett till att flera andra tomma kyrkor har fått nytt liv. Precis som Coates med team blev utsända från HTB, har S:t Peters fortsatt att sända ut folk till olika platser på stiftets inbjudan. 

Marie-Louise Nilsson har jobbat många år som präst inom EFS och Svenska kyrkan och har arbetat med Alpha på olika sätt i drygt 20 år. Sedan 2020 har hon en tjänst inom Alpha där hon har tät kontakt med HTB. Hon menar att det som kännetecknar församlingen är en genuin respekt för människors frågor, där man verkligen försöker möta människors sökande utan att förlora frimodigheten att tydligt visa på evangeliet. Marie-Louise gör en koppling till Sverige:

– Jag tänker på kyrkomötets uppmaning 2019 att »långsiktigt och systematiskt satsa på undervisning och lärande i kristen tro.« I England har man insett att kyrkan befinner sig i en missionssituation och under decennier satsat på detta. Man har medvetet jobbat för att skapa en inbjudande kultur och ge människor goda förutsättningar att höra, förstå och ta emot budskapet om Guds kärlek. Ett av dessa redskap har varit Alphakursen, där förutsättningar för det goda samtalet om tro och liv finns. Det påminner om hur vår svenska ärkebiskop Antje Jackelén formulerar sig i förordet till biskopsbrevet: »…i det goda mellanrummet mellan tvärsäkert ’så här är det’ och att lämna människor enbart åt den egna upplevelsen…«

Vad kan vi då lära av den engelska kyrkan? Marie-Louise sammanfattar: 

– Att inte vara så rädda och att allt inte måste se likadant ut. Att våga släppa fram det som växer. Att vara generös och bejaka mångfald i former och sätta det gemensamma missionsuppdraget främst. Det är okej att tycka och uttrycka sig olika, så länge vårt fokus är att nå nya människor och generationer med evangeliet. Svenska kyrkan har fortfarande ett stort förtroendekapital hos svensken och möter varje vecka många människor som är nyfikna på tron. Då behöver vi ha konkreta redskap för att hjälpa människor växa i tro. Här har jag själv inte funnit något bättre redskap än Alphakursen, men har någon hittat något bättre så använd det! I Romelanda/Kareby pastorat har vi gjort det till en vana att inbjuda till Alpha vid varje dop, vigsel, begravning och kyrkokörsövning. Inte bara en gång utan återkommande. Varje församlingsmedlem vet att de har något konkret att bjuda in vänner och arbetskamrater till.

När man betraktar den anglikanska kyrkan förundras man över hur rymlig den är med en mångfald av uttryck och betoningar. Graham Tomlin, biskop i Kensington, håller med och förklarar:

– Vår kyrka påminner om en stor familj med många barn där syskonen kan vara väldigt olika varandra trots att de tillhör samma familj. Biskop Graham fortsätter: 

– I mitt eget stift med drygt 100 församlingar finns det en mångfald av profiler, något som jag inte ser som en svaghet utan betraktar som en värdefull tillgång. Somliga av våra församlingar är väldigt katolska medan andra har en mer evangelisk och karismatisk profil.

Han menar att mångfalden är en tillgång utifrån det missionella perspektivet där samma kyrka kan erbjuda olika alternativ i samma område. Biskop Graham hänvisar till C.S Lewis:

– Lewis formulerade en typ av »generös ortodoxi« i boken »Mere Christianity«. Han beskriver där kyrkan som ett stort hus med många rum men som alla hålls samman genom en central hall eller lobby. I rummen odlas olika fromhetstraditioner men dörren in till huset och hallen är gemensam för alla som finns under husets tak. Man behöver inte lämna huset för att ta till sig rikedomarna som finns i de olika rummen. 

Biskop Graham har varit med och format St Milletus College, ett teologiskt seminarium som tagit fasta på denna inriktning. Här är man mån om att blanda akademiska studier med församlingspraktik och andlig formation. Man har även ett speciellt utbildningsspår för pionjärer med fokus på att ordinera präster för missionala insatser och församlingsplantering.

– Vi försöker förena teologiska och liturgiska rötter från kyrkans djupaste tradition med nya sätt att vara kyrka och mer kontextuella uttryck för både gudstjänst och mission, beskriver biskop Graham. 

Orden sammanfattar väl min egen upplevelse av Church of England. Mångfald och enhet. Ödmjukhet och frimodighet. Generositet och målmedvetenhet. Kyrkan i England har börjat att vända trenden, men det finns mycket kvar att göra. För oss här i Sverige finns det framförallt mycket att lära av våra bröder och systrar i England.

• Della
• Twittra