»Kyrkan ska inte vara tyst«

En efter en blev medlemmarna i EFS Vistträsk allt färre. Frågan brände och hopplösheten växte, var det kanske dags att lägga ner? Men en tanke från pastorn förändrade allt.

Kaffe och kakor dukas fram i vitt porslin med initialerna DUF – De Ungas Förbund – och Carina Berggren och Per Vikberg sätter sig ner vid ett av fikaborden i EFS missionshus i Vistträsk, även kallat Mischan. Stämningen är lättsam under vårt videosamtal, och de hjälps åt att komma ihåg föreningens gemensamma resa – från tankar om nedläggning, till att nu vara uppemot 80 personer på samlingarna. 

– Det finns foton från när jag gick i söndagsskolan för ungefär 60 år sedan. Då var vi mellan 50 och 100 barn på samlingarna. Den siffran har gått stadigt nedåt under årens lopp, och för några år sedan var vi runt femton personer i föreningen. Då kände man sig lite halvdeppad, berättar Per, som är ordförande i EFS Vistträsk.

I Älvsbyn, som ligger nästan två mil från Vistträsk, fanns en förening med många fler medlemmar, och de började fundera på att lägga ner och integreras i deras förening istället, berättar Carina.

– Men under ett årsmöte sa vår dåvarande pastor Margareta Andersson att om vi hade varit 15 personer som åkte till Älvsbyn varje söndag, hade vi nog börjat fundera på att starta en förening i Vistträsk. Vi var alltså lika många som en nyplantering! Den tanken blev vändpunkten för oss, och vi bestämde oss för att fortsätta.

Per tar en pepparkaka och stämmer in i det Carina säger. 

– Ja, det gav verkligen nytt hopp, att vi behövs för den här ortens skull och hade en uppgift framåt.

Medlemmarna frågade sig vad syftet med att ha kvar föreningen var. De beslöt att föreningen skulle fortsätta verka för Kristi rikes tillväxt i Vistträsk, som det stod i stadgarna, och behålla Mischan som samlingsplats. Vistträsk blev allt tydligare deras ansvar, och den nyfunna glöden stärktes ytterligare av en vision som två av medlemmarna fick under en bönestund.

– Paret berättade att de hade bett och upplevt att mat skulle vara ingången i kyrkan och samla folk. De fick också till sig ordet nattvardsväckelse, berättar Per. 

Carina nickar instämmande, plockar fram ett papper och läser ett utdrag av det som paret hade fått till sig i visionen: »Det enda som lockar och kommer att locka icke-troende är Guds kärlek, men inte till våra möten, utan till att bli intresserade av Gud. Gud älskar alla lika mycket, enda lösningen är att vi kristna älskar.«

–Det är ju roligt om folk vill bli medlemmar, men att människor vill lära känna Gud är det stora – det är större än att de kommer till våra samlingar. 

Föreningen började samlas varje onsdag till en enkel veckomässa som Carina, som är präst, höll i. Det var ingen folkstorm, men en trogen skara deltog i nattvarden under några år. En av medlemmarna sade att »det är viktigare att stå på en säker grund och själv vara osäker, än att själv vara säker och stå på en osäker grund«.

– Vår grund stärktes verkligen och vi byggde en stark sammanhållning. Efter några år kunde jag inte hålla i veckomässan längre, och de gick över till bibelstudier på söndagskvällar, Andrum, som vi tog hand om tillsammans, berättar Carina. Ibland dök det upp personer från andra församlingar, eller de som inte hade någon kyrklig anknytning alls.

I samma veva anställdes en ny pastor för området, och han introducerade begreppet Messy Church, som kan översättas till »stökig kyrka«, där både barn och vuxna samlas – ofta kring kreativitet och mat.

– Samuel Folkesten, vår nye pastor, trodde det skulle passa Vistträsk. Och med tanke på visionen om att mat skulle samla människor, var vi snabba på att haka på, säger Carina. 

Efter någon månad var de igång med tacofredag – en kreativ samling som genomförs tillsammans med Älvsbyns församling, där unga och äldre äter mat ihop. Barnen får äta först och går sedan upp på övervåningen för att leka och pyssla med pedagoger från Älvsbyn. Sedan är det dags för de vuxna att äta tacos, och kvällen avslutas med en gemensam samling.

– Samlingen är upplagd för att passa barnen, för då passar det oss vuxna också – det är svårare om upplägget är tvärtom. Det brukar vara runt 50–60 personer som deltar, och det gör att vi ser detta som rätt väg att gå. Numera plingar det ofta i min telefon inför månadens samling om vem som ska köpa vad. Våra tacofredagar är verkligen »messy«, det är mycket stoj och stök, men det måste inte vara tyst i kyrkan, reflekterar Per.

– Det ska inte vara tyst i kyrkan, det ska vara liv och rörelse, instämmer Carina. 

Fler positiva saker har hänt i EFS Vistträsk sedan de beslutade att inte lägga ner. Köket har renoverats för att kunna underlätta matrelaterade aktiviteter, ungdomarna har startat en scout-grupp och föreningen har fått några nya medlemmar. Per och Carina drömmer om att Vistträsk ska få bli berört av väckelse, och tankar på att lägga ner finns inte kvar. Glädjen över vad Gud gjort i deras förening är påtaglig.

– Små saker för oss kan vara livsförvandlande och stort i en människas liv. När vi avrundar Andrum brukar vi hålla varandras händer och be ut Herrens välsignelse över Vistträsk. Vi tror att det har betydelse, säger Carina.