Just nu talas det mycket om församlingen i Adi Keyeh, den östra utposten på det eritreanska höglandet, elva mil på slingrande bergsvägar sydost om Asmara. Högt över svensk kalfjällsnivå, alldeles på kanten av bråddjupet ner mot Danakilsänkans brännheta öken och Röda havets stränder, balanserar den lilla staden där en av den evangelisk-lutherska kyrkans små församlingar ligger.

För ett år sedan hade den lilla församlingen krympt intill utplåning, men i dag strömmar människor till i hundratal. Det är väckelse, och både unga och gamla söker sig till den lilla kyrkan med den egensinnige prästen Qeshi Isaak Mekonen. På ytan verkar det vara just prästen och hans hustru som är nyckeln till framgången, men när man träffar honom anar man att det snarare är den Helige Ande som verkar på ett alldeles särskilt sätt genom honom.

Kargheten och bördigheten i det eritreanska landskapet verkar ta sig andliga uttryck. Det bergiga och karga landskapet tvingar fram en alldeles särskild uthållighet och strävsamhet, som när det hittar bördig mylla blir en explosion av liv och växtkraft.

Isaak har sin bakgrund och sin uppväxt i den uråldriga och traditionsrika ortodoxa kyrkan. Han gick i skolan i en missionsskola, så han kom tidigt i kontakt med den evangeliska kyrkan.

– Varje år belönades den bästa eleven med en bibel och jag var bäst flera år i rad. Det gav mig en möjlighet att förstå den kristna tron bättre berättar Isaak entusiastiskt.

Men Isaaks far, som själv vad ortodox diakon, var inte särskilt glad över sonens kontakt med evangelisk kristendom. Fadern såg till att Isaak fick uppdrag i kyrkan, först som diakon och sedan som präst, men hela tiden fanns en rastlös känsla av otillfredsställelse och en längtan till evangeliets djup. Även Isaaks hustru var till en början helt avvisande till att fördjupa sig i bibelordet och den evangeliska tron. Men för Isaak var det angeläget att få dela tron med henne. Tjugo långa år tjänstgjorde han i den ortodoxa kyrkan.

– Jag tänkte att jag först av allt ville övertyga min hustru om den evangeliska tron och efter dessa tjugo år talade Jesu ord i Matteus­evangeliet till henne: »Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen« (Matt 10:32). När hon också vågade tro på Bibelns sanning, då började vi tillsammans söka oss till den evangeliska gemenskapen, säger han.

Efter en tid fick de genomgå konfirmationsundervisning och blev medlemmar i Eritreas evangeliska kyrka (ECE, numera ELCE) 2001. Elva år senare blev Isaak installerad som präst i ELCE. Han tjänstgjorde först i sin hemby Afelba, men blev sedan förflyttad till Folina, där han förutom att vara församlingspräst fick i uppdrag att bygga den nya kyrkan. Efter ytterligare ett år hemma i Afelba skickades han att ta itu med arbetet i Adi Keyeh.

– Dittills hade jag inte lyckats särskilt bra, bara en handfull själar hade blir frälsta, men jag lärde mig undan för undan, menar Isaak.

När Isaak fick placeringen i Adi Keyeh beslutade han och hustrun att lämna jordbruket i hembyn. Detta för att kunna tjäna kyrkan helhjärtat.

– Vi sålde våra fem oxar, fyra åsnor och hela det stora jordbruket, alltihop, och gav oss iväg, säger han.

Och där började en ny fas i livet. Den lilla församlingen i Adi Keyeh hade under en lång tid fört en tynande tillvaro, med hög utflyttning och brist på vision för framtiden. När Isaak och hans hustru kom dit bestod församlingen egentligen bara av en kvinna och hennes dotter. Men Isaak gick in i uppgiften med stort engagemang och började genast ta kontakt med människor i stan och även collegestudenter från andra delar av landet. En del av dem var redan medlemmar i kyrkan, men på andra platser. Men också människor som aldrig varit i kontakt med evangelisk tro drogs med.

– Ganska snart hade vi åtta nya troende i gemenskapen och det fanns ett stort intresse för att lära sig mer om Bibeln och kristen tro, berättar Isaak.

När det blev dags för konfirmationsundervisning var det hela 51 personer som ville få del av den. Och förutom dem har inte mindre än 47 collegestudenter kommit till tro och påbörjat konfirmationsundervisning.

– Nu håller jag också på att lära upp sex blivande evangelister. Förhoppningsvis kan de så småningom få mer ordentlig undervisning vid ELCEs teologiska seminarium i Beleza, säger Isaak.

Inte bara vuxna och ungdomar har sökt sig till kyrkan under det gångna året. I församlingens söndagsskola finns 74 barn inskrivna. Och arbetet växer.

Isaak hänvisar hela tiden till att det är Gud som drar människor till kyrkan, men det råder inga tvivel om att det är ett hårt arbetande prästpar som ställt sig till Guds förfogande. Många timmar varje vecka ägnas åt utåtriktat arbete. Det blir mycket bön både enskilt och i församlingsgemenskapen och även en hel del praktiska frågor som hela tiden måste lösas.

– Vi ber varje dag under veckan från klockan fyra till klockan sex på morgonen. Och varje vardagskväll är det någon form av samling: bibelstudium, gudstjänst eller kvinnosamling, säger Isaak.

På söndagar är det gudstjänst, dels på morgonen med drygt tvåhundra deltagare varje söndag, dels på eftermiddagen då det är internationell gudstjänst på engelska, i första hand för indier och kenyaner som hittat ett andligt hem hos ELCE. I Adi Keyeh planerar man nu för att redan i år bygga ut kyrkan – som med tillväxten blivit alldeles för liten. Men all denna tillväxt har inte fått pågå utan motstånd. Reaktionen, framför allt från ortodoxt håll, har bitvis varit ganska aggressiv.

– I början hände det ofta att vi blev utsatta för stenkastning. Men sedan vi kopplat in polis och säkerhetstjänst har det upphört, säger Isaak och fortsätter:

– Polisen har informerat de lokala kyrkorna om att vår kyrka är lagligen registrerad och en fullt legitim del av det eritreanska samhället. Fortfarande är det ganska spänt, men vi har i alla fall fått vara i fred på sistone, säger han.

Den evangelisk-lutherska kyrkan erkänner också den ortodoxa kyrkans dop som ett rätt kristet dop, så ingen med den bakgrunden blir döpt igen när de blir medlemmar i ELCE. Det finns en djup respekt för den ortodoxa kyrkan, men Isaak tvekar inte med vad som är fördelarna med att vara lutheran.

– Den lutherska tron är den bästa – den är biblisk. I vår kyrka blir man inte bara döpt i vatten. Här blir vi också del i ett lärjungaskap och får ett nytt andligt liv, fastslår han.

När kyrkans ledning nu har fått upp ögonen för Isaaks kvaliteter har han också fått klartecken för att ta sig an två andra små städer, Segeneiti och Dekamhare, som ligger några mil närmare Asmara. I Segeneiti konfirmerades nyligen elva personer.

– I Dekamhare finns ännu ingen församling, men det finns tolv medlemmar där och jag höll nyligen nattvardsfirande för dem. Men vi ska också fortsätta evangelisationsarbetet söderut till Senafe och andra platser, så att fler får höra om glädjen i Jesus Kristus, säger Isaak entusiastiskt.

På den torra högplatån, 2400 meter över havet i centrala Eritrea, fortsätter Qeshi Isaak Mekonen sitt hårda arbete med att vinna själar för Kristus. Det lyser i ögonen på honom när han berättar om hur unga och gamla ställer de eviga frågorna: Vem är Kristus? Vad innebär det att bli frälst?

– Gud har gett oss så mycket nåd och beskydd. Han ger oss ord som når till männi­skors hjärtan. Jag kunde ju inget av detta tidigare. Det kommer helt från ovan, säger Isaak.

• Della
• Twittra