Den 19/9 kan vi alla som är medlemmar i Svenska kyrkan ännu en gång gå till urnorna för att genom vår röst påverka kyrkans inriktning och framtid. Detta utifrån ett system som är unikt för just Svenska kyrkan – ingen annan Luthersk kyrka använder sig av samma system. Bra eller dåligt?

Nu har nuvarande ärkebiskopen uttalat sig om systemet, i gott sällskap av två tidigare ärkebiskopar.

Till Tidningen Dagen säger Antje Jackelen att: »Principiellt sett är systemet med nomineringsgrupper som är kopplade till politiska partier en anakronism.« Och hon fortsätter: »Det är något som har sin förklaring i en annan tid. Vi är inte en statskyrka längre. Skulle vi börja om från scratch skulle vi aldrig ha den här kopplingen till de politi-ska partierna.«

KG Hammar tar det ett steg längre och säger till samma tidning att: »Partipolitiken är destruktiv för kyrkan.« Gunnar Weman var ärkebiskop under den period då skilsmässan mellan kyrka och stat bereddes politiskt och förbereddes rent praktisk. Han säger, också till Dagen, att han varit övertygad om att de politiska partierna var på väg att lämna självmant i och med den processen. Och han tillägger: »Det var vad många trodde. I och med att kyrkan skulle bli fri från staten så skulle den också bli ointressant för partierna. Men det har inte hänt.« Han identifierar vidare vad jag skulle vilja kalla brännpunkten – eller ödesfrågan: »Det är fullständigt unikt att Svenska kyrkan låter sig representeras av grupperingar som inte primärt kommer från den gudstjänstfirande kyrkans gemenskap.«

Dessa uttalanden måste ses som en »eldskrift på väggen« – tydligare än så här kan det inte bli. Partipolitiken hör inte hemma i kyrkan och den är destruktiv när det gäller fullgörandet av kyrkans centrala uppdrag. Så när vi nu alla reser oss från soffan söndagen den 19:e och går till vallokalen, låt oss tänka efter en extra gång innan vi lägger vår röst.

Till Kristi ära!

• Della
• Twittra