»Kyrkan i Etiopien är i svår kris«

Mekane Yesuskyrkan står kanske inför sin största kris någonsin. Dr. Bruk Ayele berättar öppen­hjärtligt om utmaningarna.

Mekane Yesuskyrkan i Etiopien är känd för sin kraftiga församlingstillväxt. I dag är det en av världens största lutherska kyrkor med närmare 10 miljoner medlemmar. Men när Dr. Bruk Ayele, rektor för kyrkans teologiska seminarium, gästade EFS årskonferens i Örnsköldsvik, hade han med sig ett allvarligt och omskakande budskap.

– Kyrkan har misslyckats att hitta sin plats inom den positiva förändringsprocess av samhället som äger rum i Etiopien tack vare premiärminister Abiy Ahmed, säger rektorn på seminariet.

Sedan den kristna premiärministern Abiy Ahmed kom till makten i Etiopien 2018, har den ena reformen avlöst den andra. Ärkefienderna Etiopien och Eritrea har slutit fred, politiska fångar har släppts fria, hälften av ministrarna i Etiopiens nya regering är kvinnor och landet har fått sin första kvinnliga president. Dr. Abiy Ahmed förespråkar fred, försoning, kärlek och enhet – ett budskap som han öppet erkänner kommer från hans evangeliska identitet.

Mekane Yesus i Etiopien, en kyrka som EFS har grundat, har däremot sett en nedåtgående kurva i utvecklingen på samtliga plan, menar Dr. Bruk Ayele.  

– Sedan 20 år tillbaka har seminariet och kyrkan dokumenterat strategier för att tackla en av våra största utmaningar: ojämställdhet. Det har dock inte funnits ett konkret engagemang för att möta behovet. 

När Dr. Ayele blev vald till rektor för seminariet 2016, mötte han en församling och en fakultet i djup kris. Han ägnade därför ett år åt att identifiera problemen och upptäckte oroväckande statistik. 

Seminariet och kyrkan upplever i dag etniskt relaterade problem där kulturella och traditionella religioner ser en frammarsch, moraliska motsägelser, maktkamp i ledarskapspositioner och ojämställdhet, där kvinnor är underrepresenterade i kollegiet, utbildningarna och ledarskapet inom kyrkan. Av 4000 studenter är endast 18 procent kvinnor, och av 150 lärare är endast 11 kvinnor. 

– Indirekt säger vi att vi är en kyrka för och med män. Hyckleri är det värsta Jesus vet. Trots att ledarskapet och även församlingsmedlemmarna är fullt medvetna om problemen, har vi en destruktiv kultur där vi låtsas som om allting är bra, säger Dr. Ayele och förtydligar att utmaningarna kunde ha åtgärdats om de inte hade sopats under mattan. 

Den frispråkige rektorn har stött på motstånd på grund av sin öppenhjärtighet och sitt otraditionella sätt att hantera byråkrati. Varken intern eller extern kritik har tidigare välkomnats, förklarar Dr. Ayele.

– En akademisk institutions roll är att vara kritisk, och som ledare för denna måste jag presentera kritik baserat på fakta, sanning och objektiva realiteter. 

Han menar vidare att EFS och samtliga samarbetspartners förtjänar att veta sanningen, för endast då kan åtgärder implementeras. Han tackar för det viktiga inflytandet som EFS har haft, och fortfarande har, på Mekane Yesuskyrkan och seminariet och hoppas att relationerna kan stärkas ytterligare. 

– Framför mig har jag mina farfäder och gammelmormödrar, säger Dr. Ayele till de EFS:are som satt och lyssnade till honom under den internationella eftermiddagen på EFS årskonferens i Örnsköldsvik.

Dr. Ayele menar att kyrkans missionspartners har lika stort ägandeskap av Mekane Yesus, som Mekane Yesus själva. 

– Det finns ingen annan missionsorganisation som har dedikerat sina liv för evangeliet i Etiopien och Eritrea, såsom svenskarna har gjort. Ni borde vara stolta över kyrkans tillväxt – det är er skörd. Och om kyrkan ska fortsätta vara kyrka, måste vi upprätta ett fungerande teologiskt seminarium, som tjänar uppbyggandet av hela kyrkan och dess andliga utveckling. 

För EFS Internationella missionssekreterare Erik Johansson är nyheterna från Addis Abeba och Mekane Yesus inte okända. 

– Den ojämlikhet som Dr. Ayele nämner har varit uppe till diskussion i många år. Kyrkan har försvarat sig och sagt att de jobbar på utmaningarna, men inget har förändrats. Lösningen är inte att förfasa sig och kritisera seminariet och kyrkan, utan jag skulle i stället vilja uppmana EFS till bön, kanske även något slags böneresa. Det skulle visa ledningen och medlemmarna att EFS inte har övergett Mekane Yesuskyrkan. Vi ser att kyrkan inte är det Gud vill att den ska vara, och vi har inte svaren på alla möjliga problem, däremot tror vi att Gud har det. Kyrkan är byggd på svenska missionärers och etiopiska medlemmars liv och blod – de uppoffringarna ska inte ha varit förgäves.