I en av de kyrkor, där jag som barn firade gudstjänst, hänger ett votivskepp ovanför dopfunten, en bild för hur den som döps bärs av kyrkans skepp över tidens oroliga hav. Den bilden av kyrkan har följt mig under många år, men ju längre jag har levt i kyrkan och upptäckt alltmer av hennes bredd, ju mer har jag insett att kyrkan snarare bör liknas vid en hel flotta istället för vid ett enda skepp.

Den stora flotta som är Kristi kyrka är en enhet, men den har många delar. I flottan ingår en mängd olika båtar, skepp och fartyg, alla med sina särskilda förutsättningar och uppgifter. I den svenska kristenhetens del av flottan finns mindre båtar och ett jättelikt kryssningsfartyg, Svenska kyrkan med sina nästan sex miljoner människor ombord. På kryssningsfartyget är det rymligt och alla får plats. Det är lätt att gå ombord, utan besvärliga trösklar eller krav. Ombord på fartyget finns ett enormt utbud av restauranger, butiker och nöjen. Där finns något för alla. Men plötsligt mitt i alla aktiviteter som pågår höjs röster som frågar »Vart är vi på väg egentligen?« Tystnaden som följer avslöjar att vi har glömt att vi befinner oss ombord på en båt, inte i ett köpcentrum eller kulturhus. Är vi på väg någonstans? Vem är det som pekar ut vägen? Vem är det som bär över djupet inunder?

Kopplad till det stora kryssningsfartyget finns en betydligt mindre bogserbåt. För många ombord på det stora fartyget är den nästan osynlig men för många andra är den en omistlig del av själva fartyget. Med sina knappt 15 000 medlemmar är EFS-båten liten, men i takt med att alltfler ombord på det stora fartyget börjar fråga efter riktningen för färden blir den lilla bogserbåten alltmer betydelsefull. Jag tror att EFS har ett viktigt uppdrag som missionsrörelse i Svenska kyrkan, genom att peka på Jesus och evangeliet som centrum och på så sätt hjälpa det stora fartyget att hålla kursen.

Mellan bogserbåten och fartyget finns en lina som behöver vårdas och värnas. För en lyckad bogsering är det nödvändigt att linan hålls lagom och jämnt spänd. Om den börjar slaka för att bogserbåten inte har tillräcklig styrfart eller för att kryssningsfartyget kör över den blir bogseringen ryckig. I sakfrågor och diskussioner rycker det då till ibland mellan EFS och resten av Svenska kyrkan och då sätts relationen på prov. När det kommer vågor utifrån sliter det också eftersom de båda båtarna riskerar att dras åt olika håll. Låt oss därför måna om vår bogserlina och dess fästpunkter, stärka den i gemensam bön och gudstjänst, i goda samtal och personliga relationer. »Tredubbel tråd brister inte så snart« skriver Predikaren. Med visad omsorg från både EFS och från Svenska kyrkan och med Guds goda omsorg om sin kyrka kan vi fortsatta seglatsen tillsammans.

• Della
• Twittra