Frågor om kristen tro får ett helt annat genomslag i amerikanska presidentval än i motsvarande val i Europa. Det politiska klimatet är annorlunda och religiös retorik och brinnande etiska frågor får stor plats. De amerikanska religiösa rötterna gör sig nämligen ständigt påminda genom tankemönster från både puritanerna, »the Planting Fathers«, med sin starka bibliska orientering, och författningsfäderna, »the Founding Fathers«. Det bör noteras att den första stora folkväckelsen på kontinenten kom att föregå den amerikanska revolutionen, och att det absoluta flertalet av författningsfäderna kom i denna anda att bekänna sig till klassisk kristen tro. Frihetsförklaringen fick fyra tydliga hänvisningar till Gud, som ofta citeras i modern politik. Konstitutionen var mer outtalad när det gällde tron, vilket berodde på att de olika delstaterna fick ta hand om den frågan – flera av dem hade vid denna tid »delstatskyrkor«. Den första presidenten, George Washington, var mycket tydlig i sin tro på Gud och på trons betydelse i samhällsbygget. Han är fortfarande en stor politisk hjälte. Tredelningen av makten – mellan presidenten, HD och kongressen – var religiöst motiverad, av James Madison.

Det kristna arvet kvävdes aldrig på det sätt som skedde i Europa. Upplysningstidens antikyrkliga tänkare fick aldrig något större inflytande i USA. Inte heller marxism eller socialism. Istället var folkväckelserna mer påtagliga och livskraftiga. När kristendomsfientligt upplysningstänkande slog igenom i Europa spred sig istället den andra stora folkväckelsen i USA. Det blev naturligt för presidenterna att bekänna sin tro, och när de svors in, så var det på Bibeln. Så är det fortfarande. Baptisten Truman bar alltid en skriven bön på sig. Eisenhower lät bön föregå regeringssammanträdena. Han såg en tredje folkväckelse växa fram. Carter förklarade att han var »pånyttfödd«, och alltsedan Reagan har alla presidenter sagt samma sak, även om de lagt olika innebörd i ordet. Reagan lyfte fram betydelsen av att föra landet tillbaks till de kristna rötterna efter oroligheter och samhällsförändringar på 1960- och 70-talen. I denna anda grundades mängder av kristna skolor landet över. Bush Jr. och Obama har båda en omvändelsehistoria från vuxen ålder, även om dessa tagit sig olika uttryck.

Jag har med stort intresse följt inte minst efterkrigstidens presidenter, till och med fått hälsning från tre av dem. I höst är det annorlunda. Hillary Clinton är liberal metodist och Donald Trump presbyterian. Den senares föredöme är pastorn Norman Vincent Peale, en stark företrädare för »positive thinking«, positivt tänkande. Det är en annorlunda kampanj. Båda är illa omtyckta i stora folklager. En makthungrig insider och en rejält udda outsider. Vad säger man? Må »God bless America!«

• Della
• Twittra