Teologisk reflektion

Kristen i en polariserad tid

Världen blir allt mer uppdelad i »vi och dem«. Kyrkan riskerar att dras med i denna uppdelning och slutar då att vara ett tecken på Guds rike, skriver Christoffer Abrahamsson.

De senaste åren har kännetecknats av ökad polarisering: det finns inga gråzoner, världen är svartvit. De som står på min sida beskrivs som goda, medan de som står på den andra sidan är onda. Vi märker detta i det offentliga samtalet, bland politiker och mellan vänner, men även i kyrkan. 

Så länge jag lever med föreställningen att det finns onda och goda människor kommer fröet till polariseringen att gro. Erfarenheten vittnar om att vi snabbt kan gå från att vilja tillrättavisa »onda människor« till att själva bli de monster vi försöker bekämpa. Det är genom att inse att kampen mellan ont och gott inte är kamp mellan människor, utan en kamp inom varje människa, som mitt perspektiv förändras. 

3-2021-polarisering2

Första steget bort från polariseringen är steget mot ödmjukhet. Men hur ska det gå till? Hur kan jag leva som kristen i en polariserad tid? Här kommer några ledord som kan vara till hjälp.

1) Gör det goda. När vi låter ideologier eller åsikter bli centrum för våra liv frestas vi, som redan nämnts, att bekämpa det onda och själva bli onda. Uppmaningen från Bibeln är en annan, den lyder: Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda (Rom 12:21). Som Magnus Malm påtalat: det står inte att vi besegrar ondskan med det rätta. Ondskan besegras genom att vi gör det goda. 

När jag ser sådant som är ont runtomkring mig får jag bestämma mig för att göra det goda jag förmår. I stället för att se vad jag inte kan göra, får jag göra det goda jag kan göra. Min uppgift är inte att rädda världen, utan att göra gott mot min nästa. 

2) Lid med andra. Varje gång jag ställer mig bortanför min omgivning, riskerar ett främlingskap inför den andres annorlundaskap att uppstå. Det gör mig oförmögen att lida med andra människor och betrakta livet ur deras perspektiv. Jag blir då obarmhärtig och dömande. Även här har Paulus en hälsning till oss: Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter (Rom 12:15). Mitt synfält begränsas inte längre enbart till mitt perspektiv, utan vidgas till att omfatta andra. Jag får därför öva mig att förstå, även dem jag har svårt att förstå. 

Vill jag lära mig medlidande, behöver jag lära mig vara tyst: att lyssna mer än jag pratar. Jag behöver även avgränsa mig. Om jag överkonsumerar livsöden, vilket är en stor risk på internet, kommer jag tillsluta mitt hjärta för människors nöd. Det blir för många människors lidande jag möter, så jag stänger mitt hjärta för att skydda mig själv. Men genom att avskärma mig och söka mig mot tystnaden kan jag åter komma i kontakt med någon annans sår. Då kan deras tårar också bli mina egna. 

3) Lev i förlåt-else. När jag slutar att ta ansvar för det som blir fel i mitt liv, riskerar jag att stänga mitt hjärta för nåden. Därmed stänger jag också mitt hjärta för Gud och min nästa. När jag erkänner mitt behov av förlåtelse, kommer jag också bli förlåtande mot andra. Jesus säger: Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. (Luk 6:37). När jag erfarit att Gud frikänt och förlåtit mig, kommer jag frikänna och förlåta andra.

När förlåtelsen blir min livspuls kommer jag att bli barmhärtig. När Guds förlåtelse förvandlar mitt hjärta, blir det omöjligt att inte förlåta dem som finns i min omgivning. Givetvis finns det fortfarande ont och gott. Självklart sopar jag inte undan det som blivit fel. Men jag förlåter andra, likt Gud har förlåtit mig. 

4) Se Gud i din nästa. I Luk-as-evangeliet ställer en bibel-lärd man frågan som ofta väcks när vi talar om kärlek till dem i vår omgivning: Vem är min nästa? Jesus svarar med att ge en liknelse där den typ av människa, som judarna hade mest avsky och förakt inför, gör det goda – och blir en nästa för den som drabbats av det onda. 

Min uppgift är inte främst att fundera på vem som är min nästa, utan att vara en nästa för någon annan. Eller som Nils Ferlin uttryckte det: Vem är min nästa? Jo, första bästa! 

5) Lev i Jesus. Inget av detta är möjligt utan Jesus. Den som läser ovanstående punkter och tänker ta sig i kragen och försöka beta av punkterna lär förr eller senare inse sitt högmod. Det är genom att jag öppnar mitt liv för Gud som mitt liv förvandlas. Precis som Johannes lär oss: Vi älskar därför att han först älskade oss. (1 Joh 4:19).