Det här är den enda platsen i samhället där jag känner mig välkommen«. Ali är flykting från Afghanistan och är med på volleybollsamlingarna som KRIK, Kristen Idrottskontakt, håller ett par gånger i veckan i Uppsala. Att höra Ali säga så gör ont i mig och fyller mig med stor glädje på samma gång. Ali har rest ensam till Sverige. Det är smärtsamt att tänka på att han inte känner sig välkommen någonstans. Ali berättar att han ofta blir misstänkliggjord och felaktigt beskylld för olika saker, som för att ha kommit hit för att utnyttja Sveriges välfärd. Men samtidigt som resten av samhället dömer ut Ali känner han sig välkommen och som en del av gemenskapen i KRIK.
Samlingarna består av sport och lek. I mitten är det avbrott för en kort och kärnfull andakt med bön, för att påminna om att Jesus är i centrum av allt, även »vardagliga« aktiviteter som sport.
Jag har förmånen att jobba med Mötesplats KRIK, som är namnet på integrationsarbetet inom KRIK. Vi möter ungdomar som nyligen kommit till Sverige, och många av dem känner sig ensamma. För människor som lever under utvisningshot eller väntar på besked om de får stanna i Sverige är en välkomnande gemenskap mycket betydelsefull. I 5 Mos 10:19 står det: »Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten.«
Missionsbefallningen talar om för oss att vi ska gå ut i hela världen och göra alla folk till Jesu lärjungar. Nu har människor från hela världen kommit hit till Sverige, och många av dem har aldrig fått höra om Jesus. Vi har ett gyllene tillfälle och uppdrag att välkomna dem till våra sammanhang där de kan få bryta sin ensamhet och lära känna Jesus.
Under Allhelgonahelgen var jag på läger på Sandvikengården tillsammans med några nyanlända ungdomar, en del av dem var muslimer. Vi såg på film om Jesus på persiska, sportade ihop och diskuterade små och stora frågor, om Bibeln och Jesus. Det var tydligt hur välkomnandet och bemötandet satte avtryck på deltagarna. Många har fått vänner och velat komma tillbaka till gården, och en av dem berättade att han har sparat ihop pengar för att ta med sin vän som aldrig varit på läger.
Ali, som jag nämnde i början, skickade en dag ett sms: »Jag vill också följa den här Jesus. Hur gör jag?« I dag är Ali kristen och har fått en familj i kyrkan. Han är med och bjuder in andra nyanlända till samlingar, påminner dem om att lyssna under andakten och översätter ord för dem som kan mindre svenska. Här har han en plats, fyller en funktion och är respekterad och sedd, men framför allt har han lärt känna Kristus.
Ibland har vi lätt att hitta brister i våra sammanhang och underskattar vår betydelse och vad vi kan tillföra i dem. Vi behöver påminna oss om att Gud lägger sin skatt i bräckliga lerkärl och lita på att när vi samlas i Jesu namn har han lovat att vara mitt ibland oss. Den kristna gemenskapen förvandlar människor. Den ger ensamma människor en gemenskap som vi är skapade för att leva i, tillsammans med Gud själv.
My Nygren
Projektledare Mötesplats KRIK
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet