Längs en väg i Hintalo-Wajirat-distriktet i Tigray-regionen i norra Etiopien går 13-åriga Bri Kyros med sina två småsystrar. De bär knyten med torra grenar på sina ryggar.

– Tidigare köpte vi ved och kol till matlagningen. Det har vi inte råd med längre. Pappa har inte kunnat odla något för att marken är torr, säger Bri.

Solens heta strålar bränner över det torra landskapet. Till följd av klimatfenomenets El Niños styrka har det inte regnat på över ett år vilket har lett till den värsta torkan på 50 år. Bri berättar att familjen får mat av släktingar. De är inte ensamma om att behöva hjälp. Enligt FN är 10,2 miljoner etiopier i akut behov av matbistånd. Siffrorna har emellertid inte uppdaterats sedan slutet av 2015 och uppskattas vara högre nu. Ytterligare cirka 8 miljoner etiopier täcks av ett nationellt säkerhetsprogram vars livsmedelsförråd snart beräknas vara slut. Samtidigt har torkan inneburit att uppemot tre miljoner barn har hoppat av skolan. Vissa för att de tvingats fly till områden där det finns vatten och mat, andra för att skolorna har stängt. Många för att de måste hjälpa sina familjer att överleva. Allteftersom att brunnar, floder och andra vattenresurser sinar måste barnen söka sig allt längre bort för att hitta vatten eller betesmarker till boskapen.

– Vi går i skolan på eftermiddagarna, men det är svårt att hinna läsa läxor eftersom vi måste leta efter ved och vatten före och efter skolan. Jag försöker ta igen läxläsningen på helgerna, säger Bri.

Kalal Behre, 25 år, och Meresa Weldu, 26, kommer förbi. De berättar att näringsbristen breder ut sig. Det bekräftas av FN. Över två miljoner etiopier lider av undernäring, varav 435 000 av svår sådan.

– Vi vuxna kan än så länge hantera det. Det är värre för barn under fem år. Många barn förlorar mycket i vikt, säger Kalal.

I Hintalo-Wajirat och flera andra distrikt går torkan hand i hand med en annan farsot, närmare bestämt koschenillsköldlöss. Lössen, som parasiterar på kaktusar, odlas för framställning av färgmedel till livsmedel och kosmetika på många håll i världen. Tigray är rikt på kaktusar och i början av 2000-talet planterades lössen in på några platser. Tanken var att det skulle ge regionen en välbehövlig ekonomisk injektion, men lössen spred sig som en löpeld och sög näringen ur kaktusarna. Med det försvann invånarnas livsmedelstrygghet.

– Kaktusfrukterna var vår huvudföda mellan skördarna. Vi tjänade pengar på att sälja dem på marknader och vi fodrade även våra kreatur med dem. Nu när torkan har slagit ut vårt lantbruk har vi inget som kan stilla vår hunger, säger Kalal.

I slutet av mars hade lite mer än hälften av Etiopiens totala biståndsbehov på 1,4 miljoner dollar för 2016 kommit in. Det når långt ifrån alla behövande. Nästan alla som Kalal och Meresa känner väntar på bistånd.

– Om torkan fortsätter och om folk inte får hjälp kan ingen leva här, säger Meresa.

– Många försöker redan ta sig illegalt till arabiska halvön för att arbeta. Jag har hört fruktansvärda historier om etiopier som har rånats, kidnappats eller blivit skjutna på vägen dit, säger Kalal.

I Tigrays största stad Makele är Desta Hadera regional utvecklingschef på DASSC, utvecklingssektionen i EFS systerkyrka Mekane Yesus-kyrkan. Han berättar att koschenillsköldlössen fortsätter att sprida sig samtidigt som torkan håller i sig.

– Där det fanns torka fanns det kaktusar. Kaktusfrukterna var invånarnas livsmedelstrygghet, säger han.

I en del distrikt är kaktusfrukterna helt borta, på andra platser bär de numera endast frukt i två månader per år gentemot sex månader tidigare. Lokala försök att bekämpa lössen och hindra att de sprider sig har varit verkningslösa. Desta efterlyser hjälp från utländska forskare inom agronomi och entomologi för att lösa problemet snabbt. Folk står på randen av svält.

– Ett stort antal åldringar och barn lider av undernäring på grund av torkan. I de värst drabbade områdena i Tigray har FN:s livsmedelsprogram, WFP, och USAID levererat mat, men det är inte tillräckligt, säger han.

Tack vare stöd från EFS får nu 10 200 barn i 20 skolor i Tigray näringsrik gröt varje dag i två månader.

– Och 60 extremt fattiga kvinnor som är ensamma försörjare i staden Rama får matbistånd, säger Desta.

Behoven är dock enorma. Desta säger att regeringen har matbiståndsprogram i skolorna för att barnen inte ska avbryta sin skolgång.

– Men de har endast lyckats nå ut till en tredjedel av barnen i torkdrabbade områden. Den rådande torkan överstiger de lokala kommunernas kapacitet. Jordbruksproduktionen har minskat alltför mycket. Många lider av brist på mat, vatten och foder till sina kreatur. Konsekvenserna förväntas fortsätta fram tills nästa skörd i höst, säger han.

Ungefär 5,8 miljoner människor är i behov av rent vatten. Hundratusentals har flytt från torkdrabbade områden, framförallt i landets östra delar, men även i Tigray. Uppemot en miljon boskap kan ha svultit eller törstat ihjäl.

– Många bönder förflyttar sig till platser där det finns bete för deras boskap, säger Desta.

Den lilla regnperioden belg, mellan februari och april, försenades på flera platser. Nu närmar sig den stora regnsäsongen, meher (juni – september) då cirka 85 procent av landets matproduktion sker. Desta säger att ett av de absolut största behoven är att bönderna får utsäde innan dess. Enligt den etiopiska jordbruksbyrån behöver cirka 7,5 miljoner bönder och herdar omedelbar hjälp med boskapsfoder samt utsäde för att producera stapelgrödor.

– Endast på ett fåtal platser har bönder fått utsäde, framförallt i byar där frivilligorganisationer har utvecklingsprojekt, säger han.

Uteblir regnet, eller utsädesbiståndet, kan miljontals hamna under svältgränsen.

– Det är viktigt att människorna i de torkdrabbade områdena inte bara får akut nödhjälp. Det är även av yttersta vikt att stöd ges till utvecklingsprojekt, som program för anpassning till klimatförändringarna. Denna typ av projekt kan göra det möjligt för människor att anpassa sig efter svårigheterna som klimatförändringarna innebär, säger Desta.

Torkan har slagit till olika hårt i olika områden. De värst drabbade regionerna är Afar i öster, Somali i sydost och Amahara samt delar av Tigray i norr. Även områden i Oromo-regionen i centrala och östra Etiopien är hårt drabbade, inte bara av torka utan även av politisk instabilitet. I november 2015 utbröt demonstrationer mot regeringens numera islagda planer på att utvidga Addis Abeba på bekostnad av Oromo-regionen. Enligt flera uppgifter, däribland från Human Rights Watch, har över 200 människor dödats av säkerhetsstyrkor, framförallt under fredliga demonstrationer. Tusentals uppskattas ha fängslats. Det är dock omöjligt att veta vad som händer i regionen eftersom regeringen hindrar medier och frivilligorganisationer att rapportera därifrån. Regeringen är även ytterst restriktiv med att släppa in utländska medier i torkdrabbade områden. I huvudstaden Addis Abeba träffar jag en person från en ideell organisation som säger att det är omöjligt att sammanställa rapporter utan att regeringen lägger sig i.

– Myndigheterna har ofta sagt åt oss att sänka siffrorna på antal behövande för att det ska se ut som om läget är under kontroll, säger personen.

I Oromo har oroligheterna lett till etniska spänningar. Samma sak händer i Gamballa-regionen, i västra Etiopien, som har tagit emot cirka 280 000 sydsudanesiska flyktingar, framförallt från Nuer-stammen. Det har väckt gamla etniska spänningar till liv mellan Nuer-stammen och Anyuak-stammen i området. Flera dödliga sammandrabbningar har ägt rum. Samtidigt är läget spänt mellan Etiopien och grannlandet Eritrea. Länderna utkämpade ett blodigt krig från 1998 till 2000.

– Situationen är mycket oroväckande, framförallt när olika grupper i Etiopien börjar hata varandra samtidigt som extrem torka råder, säger personen.

• Della
• Twittra