Kommunitetens hjärta för Kurdistan

Det som började i en tidningsartikel blev bokade flygbiljetter till ett landskap ockuperat av flyktingtält. Ingen kom hem oberörd när en grupp från Sandvikengårdens kommunitet reste till det kurdiska självstyret i norra Irak. En resa med fokus på hjälporganisationernas insatser bland behövande.

Det var i slutet av september som Sandvikengårdens kommunitet tillsammans med Erik Johansson, EFS missionssekreterare för internationell mission samt Erik Eckerdal och Johanna Lundström, reste till det krisdrabbade området.

– Det viktigaste från resan är att Gud väckt en kärlek och längtan i våra hjärtan att hjälpa våra medmänniskor som befinner sig på flykt, säger Emanuel Gillberg, som är en av de drivande i kommuniteten.

På Sandvikengården finns en växande kommunitet som bor, ber och arbetar tillsammans. Deras ökade ekonomiska tillgångar från tiondegivande och gåvor har bidragit till en större vilja att dela med sig. Genom en artikel om hjälporganisationen Springs of Hope Foundations arbete med människor som flytt undan terrorgruppen IS kom Irak på tal.

– Vi kom fram till att vi vill hjälpa flyktingar i norra Irak. Då blev det viktigt att resa dit och se var våra pengar skulle gå, samt undersöka om det vore möjligt att åka dit som volontär, förklarar Emanuel.

Resan utfördes i EFS regi med staden Dohuk som slutdestination. Där finns både Springs of Hope Foundation, SoHF, och Capni, den hjälporganisation som EFS stödjer. Tillsammans med Staffan Schmidt, Johannes Schmidt, Sigrid Palenius, Julia Norlin och Cecilia Harvey från kommuniteten tillbringade Emanuel de tre dagarna på plats med att besöka de projekt som hjälporganisationerna driver och träffa deras ansvariga.

– Människor var väldigt gästvänliga, nyfikna och tacksamma för vårt besök, berättar Julia.

Det lilla och välfungerande flyktinglägret Dawudiya, där Capni verkar, besöktes under resan. Där bor cirka 4 000 personer i baracker omringade av Kurdistans vackra landskap. Här bor kristna, yazidier och muslimer tillsammans, vilket är ovanligt. På de dammiga, men välstädade huvudgatorna mötte gruppen många barn med nyfikna blickar.

– Att prata med barnen var näst intill omöjligt utan ett gemensamt språk, men gester och ett och annat skratt räckte långt. De lyckades sprida mycket glädje runt omkring sig, trots att de bott i flyktinglägret snart två år, säger Sigrid med ett leende.

Gruppen fick även be för några yazidiska kvinnor och besöka deras hem som bestod av små rum utan möbler där familjer med upp till sju barn sov varje natt.

– Trots de svåra omständigheterna fanns det en fantastisk frid över hela lägret, säger Julia.

Mötet med SoHF blev också ett starkt minne. De hämtade Saad Ibrahim, en av de ansvariga inom organisationen, utanför det enorma flyktinglägret Sharia där han bor med sin familj.

– Saad kom i mörkblå, pressvikta kostymbyxor och bar på en portfölj. Trots att han bor i ett flyktingtält, kände vi oss smutsiga och slappt klädda i jämförelse, berättar Johannes.

SoHF har funnits sedan årsskiftet och drivs av grundaren Lisa Miara, Saad och ett fåtal andra personer. De planerar att starta ett så kallat sycentrum, där yazidiska kvinnor kan arbeta, samt ett forum där barn får lära sig att använda elektronisk teknik. Syftet är att ge hopp om en framtid och bearbeta de trauman som många bär på. Organisationen befriar även yazidiska kvinnor och barn som fortfarande är fängslade hos IS. Saad är själv yazidier och berättade om sitt folk, ett folk med egen religion och kultur. Yazidierna har många gånger genom historien utsatts för folkmord och i skrivande stund pågår det 74:e i ordningen, denna gång av IS. Många yazidier bodde på och runtomkring Sinjarberget i nordvästra Irak, däribland Saad och hans familj. När IS kom år 2014 blev många avrättade på plats och kvinnor och barn tillfångatogs som sexslavar och barnsoldater. Saad var två meter bort när tre av hans kusiner blev avrättade. Många tvingades fly upp på berget där de sedan blev fast. Saad och hans familj var på berget i tolv dagar utan mat och vatten innan de blev räddade. Han berättade hur han sett död, svält och misär som vi inte ens kan föreställa oss. Likt många andra yazidier lever han med en stor sorg för sin familj och sitt folk. Trots det förmedlar Saad ett hopp.

– Saad är en energisk man som gör allt han kan för sitt folk. Som han själv sa, »har jag inte pengarna så kan jag använda mina ben«, vilket visar på hans övertygelse. Mötet med denna kämpe berörde oss alla. Vi har bestämt att det är hit Sandvikengårdens kommunitet kommer skicka pengar och troligen även volontärer, säger Emanuel.

Gruppen besökte även Capni som är en stor organisation med ett flertal projekt. Under besöket fick de bland annat se en elgenerator som förser en by med el, en mobil läkarklinik, en frisörsalong som fått bidrag av Capni och ett Child Friendly Space. EFS stöttar huvudsakligen Child Friendly Space (CFS), som är en fritidsverksamhet där barn kommer efter skolan för att leka, sjunga, läsa läxor och få bibelkunskap. Det är en plats där barn får vara barn.

– Även om fritidscentret bara bestod av två baracker och en liten yta mittemellan, en anläggning där ingen i Sverige hade satt sina barn, var det tydligt att detta var en plats där barnen var sedda och kände sig trygga. Det känns bra att det är detta projekt som EFS stödjer, säger Sigrid.

Under resan kände gruppen ett stort förtroende för Capni som driver ett strukturerat arbete med många unga och duktiga individer. EFS kommer fortsätta det goda samarbetet och stötta organisationen i dess arbete.

Resan avslutades med ett besök på det gamla Mar Mattai-
klostret som är beläget på en bergsvägg fyra kilometer från IS territorium.

– Trots att vi befann oss geografiskt nära IS, hörde stridsflygplan och en bomb smälla, var hela området lugnt och fridfullt. En mäktig symbol för Guds rike mitt bland allt det hemska, berättar Staffan.

Med sig hem tar de en längtan att hjälpa dessa minsta och en förhoppning om att genom pengar, volontärer och bön få vara del av världens ljus i Dohuk.