Denna höst har jag gjort många och långa promenader i skogen och letat efter svamp. Även om jag har »mina« ställen är det inte självklart att det växer något där varje år. Det är många faktorer som måste stämma. Det handlar om miljön där de växer, om väderlek och det handlar om min blick, om jag ser svampen i och under mossan.

Jag tycker om balansen mellan att ana att jag ska hitta svamp och det inte alldeles självklara. Jag tycker om sökandet, som en skattjakt utan given utgång på vad jag ska finna.

Jag har reflekterat över att vi lite till mans skulle vara mer som svamp-letare i Guds rike. Gud har gett oss människor som skatter åt varandra. Tänk om vi var skattletare som sökte efter människor med Guds blick. Tänk om vi hade förmågan att se och upptäcka vad Gud gör i de människor vi har runt omkring oss och tänk om vi fick vara med om att se att Gud söker och kallar människor till sig.

Precis som svampletaren känner sin skog och dess förändringar vore det spännande om vi spanade in i samtiden. Kyrkan har fått uppdraget att dela evangeliet med hela människan i hela världen. Var är behoven hos människor och i samhället nu? Vad är tilltalet? Hur delar vi evangeliet?

På EFS kansliupptakt hade vi undervisning om den helige Ande. Undervisningen handlade bland annat om Andens gåvor och frukter. Jag satt på åhörarplats och kände längtan spira. En längtan efter att vi tillsammans skulle få verka i våra gåvor. En församling i funktion där människor hittar sin uppgift är som en stor svampletargrupp på vandring i skogen. Tillsammans ser vi mer än en och tillsammans kan vi finna många skatter.

Ibland har vi i EFS talat om att vara ett Gudsfolk i rörelse. Det är en vacker bild. Jag ser framför mig att vi står där tillsammans i skogsbrynet och har en gemensam dröm – att hitta skogens skatter eller som vi skulle kunna uttrycka det om vi omformulerar EFS vision till en längtan, tänk om vi fick se Människor och samhällen förvandlade av Jesus.

• Della
• Twittra