Föga anade jag vad en bok och ett bibelord skulle betyda för mig i mitt unga vuxna liv. Boken hette Guds makt genom tacksägelse, skriven av Merlin R. Carothers,. Bibelordet var från 1 Thess. 5:18: »Tacka Gud under alla livets förhållanden« eller som det står i Bibel 2000: »Tacka hela tiden Gud.« Jag tog detta bibelord bokstavligt. Det blev en ögonöppnare, en ny livsstil och en landningsbana för Den helige Ande att påverka mitt liv i en fördjupad riktning.

En annan bok som också satte spår var Ett rikt kristenliv skriven av Watchman Nee, som på engelska hade titeln The Normal Christian Life. Jag vet att jag tänkte att ett normalt kristenliv är ett rikt kristenliv.

I min ungdom talades det inte så mycket om Den helige Ande, men väl om Gud, Jesus, bönen, bibelläsningen, mission och att ge vidare. Tack till föräldrar och alla ledare som gav mig denna skatt. När så den karismatiska väckelsen kom på 70-talet, då Jesusfolket drog in över vårt land och talet om Anden blev mer påtagligt, var grunden redan lagd i mitt liv. Min upplevelse var att Anden lät hjärnans kunskap bli hjärtats kunskap. Jesu löfte i Joh. 14:16 om att sända Anden fick stor betydelse: »Jag ska be Fadern, och Han ska ge er en annan Hjälpare, som ska vara hos er för alltid.« Vilket löfte – trofasthet livet ut.

Vad blev skillnaden för mig? Bibelns ord fick ett nytt ljus över sig och dragningskraften till Ordet blev mer tydlig. Jesu person flyttade mer påtagligt in i mitt liv. Den kärlek Han alltid stått för fick en djupare genklang. Man skulle kunna likna det vid en förälskelse.

Så här cirka 40 år senare ser jag betydelsen av, om det är möjligt, att få del av god bibelundervisning, gemenskap i bön och gemenskap i ett sunt kristet sammanhang i unga år. Men också att få rum att reflektera, ställa frågor, tvivla, brottas och bara vara. Betydelsen av förebilder, människor som räknar med Guds närvaro i vardagen. När detta sker kan det kristna livet få bli ett växande med nya utmaningar, nästan som att ge sig ut på ett stort äventyr. Inte alltid enkelt och lätt, men spännande. Hur skulle detta liv vara möjligt utan Den helige Ande?

Paulus brev, särskilt Efesierbrevet, talar om vad vi äger i Kristus. Det är inte bara en rikedom för framtiden utan Anden ger redan nu en försmak av evigheten, den är en handpenning, ett sigill. Det är inte jag som ska klara av en massa, inte leva i en teori, ett inlärt mönster. Utan jag ska leva med Honom varje dag. Vilken glädje, vilken kraft och vilken förmån. När jag tittar i backspegeln tänker jag på hur hållbart detta är än i dag. Rom. 8 talar om att vi har fått barnaskapets Ande och i Honom ropar vi: »Abba Far.«

I Budbäraren nummer åtta läser jag en intervju med Magnus Tunehag. Han nämner John Wimber, en av grundarna av Vineyardrörelsen, och hur han blev inspirerad av hans undervisning. Vi var många som blev det. Den karismatiska vågen kom med ny kraft och var tydligt missionsinriktad. Andens gåvor blev på ett sätt mer jordnära, en »resursbank« som var till för alla. Inom pedagogiken talar man om »learning by doing«, alltså att lära sig genom att göra. Jag lär mig om Andens gåvor när jag använder Andens gåvor.

En annan sak jag tänker på när det gäller Andens liv, gåvor och tjänst, är att det handlar om ett lagarbete. Joh. 15 talar om vinträdet och grenarna. I 1 Kor. 12 talas det om kroppen och kroppens delar. I 1 Kor. 12:7 står det: »Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta.« Det handlar om tjänst, en tillsammanstjänst där gåvorna kompletterar varandra.

Lovsångens och tillbedjans plats är viktiga och här har Bibeln mycket att berätta. När Jesus och lärjungarna lämnar nattvardssalen och ger sig av mot Olivberget sjöng de »Lovsången« som är psalmerna 115–118 i Psaltaren. Paulus och Silas sjöng lovsånger fastkedjade i den innersta fängelsehålan. Där handlade det inte om någon speciellt mysig stämning; det var skarpt läge. När jag fick lyssna på kinesisk lovsång från en underjordisk kyrka inom husförsamlingsrörelsen i Kina blev jag mycket gripen. En innerlig lovsång trots alla hot runt omkring. Men även lovsången hemma i köket, vid skogsbrynet eller på fjälltoppen alldeles ensam kan slå an en ton av gemenskap med den Helige. Ett normalt kristenliv är ett rikt kristenliv.

• Della
• Twittra