När Patrullriks började sitt planeringsarbete bestämdes lägertemat till »Hopp«. När arbetsgruppen för EFS årskonferens funderade kring tema landade de i »Korset – vårt enda hopp«. Är det bara tillfälligheter att olika arbetsgrupper kommer fram till samma sak?

I november har vi i kyrkoåret stannat inför domsöndagen. Den söndagen kallas också för Kristus konungens dag. En dag kommer Jesus tillbaka för att sätta en punkt för denna världs lidande och för det onda. Han säger: Det räcker nu! Nu hämtar jag hem er!

Efter domsöndagen är kyrkoåret slut och ett nytt börjar. Adventstiden är väntan på Jesus Kristus och så föds han – ljuset kommer till världen.

Texterna kring kyrkoårets slut och början visar att vi behöver leva förankrade i vardagen men med en blick som spanar mot horisonten. Vi ska ge mat till den som är hungrig, trösta den som är i sorg och besöka den som sitter i fängelse, men vi får inte låta lidandet grumla vår blick så att vi inte ser ljuset. Som kristna är vi hoppets rörelse. Vi bär hoppets tecken i våra hjärtan. Det här livet är inte allt. Det finns en annan framtid. Redan Carl Olof Rosenius undrade på sin tid om vi lever i det hoppet och funderade på hur det skulle kunna komma till uttryck i hela vårt liv, vad skulle framtidshoppet göra med oss?

Ser du att det händer mycket gott omkring dig? Många av EFS missionsföreningar tar nya missionsinitiativ. Människor kommer till tro på Jesus. Viljan att nå vidare med berättelsen om Jesus är stor. EFS samlar in pengar till en värld som svälter och att det kommer in miljontals kronor är hoppfullt.

Hur kan vi utmana oss själva och våra sammanhang att vara en hoppets rörelse? Hur kan vi leva som ett hoppets tecken i vardagen? En skön visshet är då att han som bor i dig är hoppets Gud. Han är den som bär, som tror och som vet.

• Della
• Twittra