Den 23-årige musikern Josef Johansson, från Vårby, betraktar de kulhålsperforerade husruinerna på den folktomma gatan.
– Jag drabbas av en känsla av meningslöshet. Vad är meningen med detta? Jag har sett fattigdom, men aldrig sådan här total förstörelse, säger Josef.
Det är i början av juli och Josef är i staden Bashiqa med en delegation från EFS på den övervägande kristna Nineveslätten i nordvästra Irak. När området intogs av terrororganisationen IS, i augusti 2014, flydde de kristna hals över huvud. Nu är IS besegrat och en del kristna har börjat återvända. De möts av en enorm förstörelse. Josef är en av ambassadörererna för EFS insamlingskampanj Ninevehjälpen. Syftet är att hjälpa flyktingarna att återvända och återuppbygga sina liv, städer och byar. Josef medverkade bland annat i Melodifestivalen 2014. Många av hans låtar har miljontals lyssningar på Internet.
– Man har en slags realmakt när man är uppmärksammad. Jag har ofta skrockat åt det tidigare, men om jag lägger ut något på internet så har ibland 50 000 personer lyssnat på det nästa dag, säger Josef.
Under hösten kommer Josef att lägga ut en låt som är specialskriven för Ninevehjälpen på sociala medier, bland annat på EFS hemsida, där de som vill skänka pengar kan göra det genom Swish eller ett länkklick.
– Jag hoppas kunna uppmärksamma en situation som inte alla känner till eller vet hur omfattande förstörelsen är, säger Josef.
Josef har en mångdimensionell relation till Mellanöstern. Hans mamma är från Island och pappan är från Tunisien, men med rötterna i Afghanistan. Josef växte upp i mångkulturella Vårby. Konflikterna i Mellanöstern märktes även av där, till exempel genom bråk mellan olika etniska grupper. När han gick på gymnasiet såg han en fruktansvärd video på internet där en kvinna i Syrien fick halsen avskuren.
– Jag kände en skyldighet att göra något, säger han.
Ett alternativ var att gå med i peshmerga, armén i de semiautonoma kurdiska områdena i nordöstra Irak, som slåss mot IS.
– Mina armar är som salta pinnar, det bästa jag kunde göra var inte att gå med i en armé. Jag skulle ha dött inom en vecka. Det bästa jag kunde göra var att upplysa alla jag känner, säger han.
Därmed var han inte sen att tacka ja när EFS undrade om han ville engagera sig i Ninevehjälpen. Under resan har Josef bland annat besökt den kristna staden Batnaya där en stor del av bebyggelsen ligger i ruiner och inga invånare har återvänt. Inför resan trodde han att förstörelsen skulle sätta djupast spår i honom.
– Men det var människorna som hade flytt förstörelsen som gjorde starkast intryck, säger han.
Han har besökt barnvänliga platser som stöds av EFS och den lokala partnern Capni, både i områden som människor har återvänt till och i flyktingläger. Där har han sjungit och dansat med barnen.
– Det känns bisarrt att tänka sig att IS ville ha ihjäl dessa små pojkar och flickor som dansar zumba i rosa mysbyxor, säger han.
Josef säger att resan medfört ett stärkt engagemang.
– Jag känner mig priviligerad som har fått komma hit och se både det hemska och det fina. Jag önskar att folk kunde skippa en cheeseburgare eller två och istället ge pengar till Ninevehjälpen. Många av barnen som jag dansade med såg jag sedan gå tillbaka till sina baracker i lägret. Jag är väldigt imponerad av det jobb EFS och Capni gör här. Dessa aktiviteter är det enda positiva i barnens liv, avslutar han.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet