Bibelord

[Jag är]

I den här serien djupdyker vi i Bibelns ord och deras ursprung. Först ut är Guds namn – ett ord fyllt av kraft och mysterium.

Vad heter du? Få saker följer oss människor genom livet på det sätt som våra namn gör. Namnet är en del av vår identitet – vet du inte en persons namn så känner du den inte helt. Den erfarenheten gjorde Mose då Gud kallade honom att befria Israel ur slaveriet. När Mose frågade efter Guds namn presenterade han sig med orden: »Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ›Jag är‹ har sänt dig till dem.« Guds namn är alltså ett verb som betyder att vara. Verbets form indikerar en pågående handling. Gud är inte den som var i dåtid utan den som var, är och kommer att vara. I kontexten kopplas Guds namn till räddningen av folket. Gud hör och befriar. 

Trots att namnet förekommer mer än 5 000 gånger i Gamla testamentet, är ordet ett mysterium. Forskare är inte överens om vilken form ordet har och är därför oeniga om betydelsen. Namnet kan betyda att Gud är och syfta till Guds närvaro, tidlöshet eller obeskrivbarhet. Namnet kan också betyda att Gud gör så att annat är och syfta till Gud som skapare, den som håller löften och upprätthåller världen.

Även ordets uttal är ett mysterium. På grund av namnets helighet och tolkningen av vissa texter har namnet under lång tid inte uttalats alls i judisk tradition. Då hebreiskan är ett konsonantbaserat språk, bestod GT:s texter från början enbart av konsonanter och fick vokaler först senare. Vid det laget hade praktiken att inte uttala Guds namn utvecklats – därför fick namnet vokalerna som hörde till ordet adonaj, vilket betyder Herre. Detta skulle påminna läsaren om att uttala ordet just så: Herren. När kristna som inte kände till denna lästradition läste hebreiskan trodde de därför att namnet uttalades Jehova. Forskare menar dock att det korrekta uttalet troligtvis är Jahve, baserat på hebreiskans vokalregler. De flesta svenska översättningar anknyter till den judiska lästraditionen och många tidiga översättningars praktik genom att återge namnet Herren.

Guds namn förekommer inte i NT men texterna anspelar på det. I Johannes​evangeliet refererar Jesus till sig själv med orden ego eimi. Just dessa ord använder Gud när han presenterar sig för Mose i en tidig grekisk översättning av GT. På så sätt anspelar evangeliet på Guds namn och kopplar det till Jesus själv. Detta anspråk förklarar Jesu åhörares starka reaktioner (Joh 8:58–59).

Vet vi då vad Gud heter? Ja. Även om vi inte vet allt om Guds namn, så vet vi att han kallar sig Jag är. Vi vet att det har att göra med Guds beständighet. Att Gud är den som var, är och kommer att vara. Gud är närvarande, aktiv och upprätthåller världen.