»Jag är rädd för framtiden!«

Salt ställde AnnaHelena Lindberg, vår egen barn- och familjekoordinator, inför en klurig fråga. Så här svarade hon.

Fråga: I skolan pratade vi nyligen om vad det innebär att Sverige gått med i Nato. Tidigare har vi pratat om miljön. Jag känner mig rädd och undrar hur min framtid ska bli. Känns så hopplöst ibland! Hur ska man tänka som kristen kring detta?
Lukas, 12 år

Svar: Du lyfter en svår och viktig fråga som jag tror att många, både barn och vuxna, kan känna igen sig i. Den tid vi lever i har många stora utmaningar som kan göra oss oroliga och rädda. Jag tror att en nyckel är att prata om det, lufta sin oro och tillsammans försöka hitta saker som ger oss hopp.

Som kristna tänker jag att det första vi kan göra är att vända vår blick mot Jesus i stället för problemet vi har framför oss. Det hjälper oss att få ett nytt perspektiv. Vi behöver helt enkelt påminna oss om vem vi tror på. 

Vi har en Gud som är god, som ser på oss med kärlek och som har all makt i hela världen. Han har alltid funnits och kommer alltid finnas. Det mest centrala i vår tro är det som hände under påsken, när Jesus dog på korset och uppstod på den tredje dagen. Då övervann han döden, synden och ondskan för alltid. Vi kan lita på att ljuset är starkare än mörkret, att livet vann! Bibeln säger till och med att vi som kristna har samma kraft som uppväckte Jesus från det döda i oss genom den helige Ande. Den kraften får vi bära med oss in i alla de svårigheter vi möter i livet. 

Men trots att Jesus redan besegrat ondskan så är vi fortfarande påverkade av den. Då brukar jag tänka att det är ungefär som kvällen innan julafton. Alla julklapparna ligger fint inslagna under julgranen. Vi vet att våra nära och kära köpt fina saker till oss och vi längtar efter att få öppna dem. Men än så länge behöver vi vänta. Lite så är det med Jesus seger. Han har vunnit segern för alltid, men än så länge behöver vi vänta på att det ska bli så helt och fullt. Och under tiden får vi sätta vårt hopp till Jesus som går vid vår sida och vill hjälpa oss på vägen.

Vi kan också lära av dem som gått före. Prata med någon som levt längre med Jesus. Kanske en förälder, släkting, granne eller ledare i kyrkan. Fråga hur de gjort och hur de tänker i dessa frågor.

Glöm inte heller att läsa Bibeln! Där finns många berättelser om hopplösa situationer där människor får vara med och ändra historien med Guds hjälp. Du kan till exempel läsa om Josef som blev sviken på värsta sätt av sin egen familj. Han hade många svåra motgångar i livet, men hamnade till slut i en situation där han kunde hjälpa sina bröder. Vi kan läsa att han inte bara förlät dem utan också sade: »Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv« (1 Mos 50:20).

Som kristna får vi sätta vårt hopp till den Gud som håller hela världen i sin hand – också dig och mig!