Tiden efter millennieskiftet präglades av många samtal om EFS framtid och EFS relation till Svenska kyrkan. Hösten 1999 antog EFS styrelse framtidsutredningens rapport »EFS vill«. I samband med beslutet uttalade styrelsen sin vilja att EFS ska utvecklas i enlighet med denna rapports viljepunkter, nämligen: »EFS vill vara en hjälp för människor att leva nära Jesus Kristus och ser som sin kallelse att med evangelisk-luthersk bekännelse som grund: uppmuntra och stödja personlig kristen tro, inspirera till andligt samtal och bibelbruk, skapa personligt engagemang för mission såväl lokalt som globalt, betona hela gudsfolkets roll som bärare av kyrkans uppdrag, samt erbjuda strukturer, mötesplatser och former för detta.«

Utifrån framtidsutredningen formulerade styrelsen en programförklaring för 2001–2003 som antogs av årskonferensen i Göteborg 2000 som hölls i anslutning till Svenska kyrkans riksmöte, med temat »I samma båt«. EFS framtidsutredning fick en uppföljning gällande utlandsarbetet och EFS gick 2002 med i den nya nämnden för Svenska kyrkans internationella arbete. Det var en integrerad administration där Svenska kyrkans mission (SKM), Lutherhjälpen (LH) och EFS utland ingick. Under 2008 upphörde SKM och LH och ersattes av ett gemensamt varumärke. En genomlysning av EFS och Svenska kyrkans samverkan i utlandsarbetet presenterades. Den visade på ekonomiska och administrativa fördelar, men det noterades vissa identitetsproblem för EFS både i Sverige och utomlands. En del utländska samarbetspartners saknade kontakten med EFS, för även om medarbetarna som reste ut kom från EFS var de där i Svenska kyrkans namn. 

Under 2008 beslutade EFS att rekrytera en missionssekreterare och tillsätta ett missionsråd för att bredda styrelsens kompetens i utlandsfrågorna. Detta blev början till en förändring. 2010 återtog EFS de projekt och den utsända personal som man finansierat och återgick till att sköta sitt internationella arbete själva igen. 

Årskonferensen i Piteå 2002, där Luleå stift samtidigt hade stiftsfest, samlade under fem konferensdagar 15 500 personer. Hiphopmässan fick sitt uruppförande, som blev början till ett formidabelt segertåg över landet. En cd släpptes med Börje Gustavssons musik och vi lärde oss att det går att kombinera trumloopar, streetdansare och rappare med att fira mässa.

Samtidigt kärvade ekonomin i EFS. Ett unikt dåligt ekonomiskt resultat presenteras för årskonferensen 2003 i Västerås. Det var budgeterat med ett underskott på 4,5 miljoner kronor, men det blev 25,4 miljoner minus. Gåvogivandet var 22,6 miljoner mot budgeterat 27,5. EFS kapitalförvaltning blev 4,5 miljoner lägre och därtill nerskrivning av aktier och räntebärande papper på 4,5 miljoner och en ökad pensionsskuld med 5,3 miljoner kronor. Det fria kapitalet på 23,2 miljoner var därmed förbrukat och EFS hade ett negativt kapital. Detta fick konsekvenser. Sexton personer varslades om uppsägning i maj 2003. Man beslutade även att sälja samtliga aktier och räntebärande värdepapper.

I den nya insamlingstidningen efs.nu gavs kortare rapporter om EFS i Sverige men tidningens fokus var de internationella projekten och det ekonomiska stöd som behövdes. Till exempel artikeln »Kunskap ger hopp om liv« om sjukhuset i Ilembula och hur de spred kunskap om den nya sjukdomen HIV-Aids och tog hand om de som drabbats. 2006 var det EFS 150-årsfirande som präglade både Budbäraren, efs.nu och den stora jubileumskonferensen i Stockholm med många utländska gäster. Efs.nu blev även namnet på EFS nya webbplats och EFS fick för första gången ett centralt medlemsregister.

Ett par ekonomiska satsningar som föll väl ut var fondsparandet och tillfälliga insamlingar. EFS hade flera år satsat på fondsparande och år 2000 blev EFS den största organisationen i Banco samaritfond. 2 326 sparares bidrag gav en avkastning på 2,4 miljoner, nästan 10 procent av EFS gåvomedel. Insamlingsbrev skickades från Etiopien 1999 och 2000 från Tanzania.

När årsresultatet med ett negativt kapital för 2009 presenterades för årskonferensen i Kalmar 2010 togs beslut om en insamling för att täcka underskottet. Redan i september sändes ett webbsänt insamlingsprogram med en stor stab vid telefonerna redo för gåvosamtal. 24-timmarsinsamlingen »Nu ger vi järnet« gav 2,5 miljoner kronor och EFS tilldelades årets insamlarpris av organisationen FRII. Detta har sedan fortsatt som insamlingen »Se Be Ge«.

Början av 2000-talet var också den period då Salt såg dagens ljus. Efter flera års samtal bildades barn- och ungdomsorganisationen Salt 2005. Det året var det 400 medlemmar som 2007 ökade till 7 710 medlemmar i 128 föreningar. Salt arrangerade läger och konferenser, startade scoutverksamhet och volontärprogram för utlandspraktik, ledarträning genom Jesus Generation och lärjungaskola vid EFS folkhögskolor.

Johannelund hade vid denna tid många utmaningar för att uppfylla Högskoleverkets krav. Kurser anpassades och skolan växte genom projektet Centrum för utveckling, där individer och grupper rustades för livs- och trosutvecklingsfrågor och förändringsprocesser inom EFS och Svenska kyrkan. 1998–2002 var Esbjörn Hagberg rektor vid Johannelund för att 2002 bli biskop i Karlstads stift. 

Mycket mer finns att skriva om detta årtionde, som den stora kyrkotillväxten i Malawi, Tanzania och Etiopien. Om EFS omorganisationer och flytt av kansli och om utvecklingen i EFS-distrikten, men det får bli i en annan artikelserie. Med detta sätter vi punkt för serien om EFS årtionden 1850–2000. 

• Della
• Twittra