Först ska vi dock stanna upp och ställa frågan om detta med lutherdomen har så stor betydelse för oss i dag? Spelar det egentligen någon roll om du är lutheran eller inte? Utan tvekan är svaret ja, samtidigt som det i dag inte alls är någon självklarhet varför så är fallet. Mycket förenklat kan man säga att något som utmärkt en lutheran är att man betonat Skriftens centrala ställning och rättfärdiggörelsen som gåva. Luthersk teologi har mer än någon annan sökt slå vakt om evangeliet. Men i vår tid kan sådana rättframma påståenden bemötas med upprörda reaktioner såsom: ”Hur kan du hävda att lutherdomen har en mer evangelisk tolkning av Guds ord än andra?” Att stå upp för den lutherska kristendomstolkningen handlar givetvis inte om någon självgodhet eller von oben-perspektiv. Nej, en lutheran är medveten om att vi alla är syndare i stort behov av Guds nåd. Att vara en sann lutheran är att dagligen omvända sig, ta emot Guds gåvor med ödmjukhet och ha en stor medvetenhet om behovet av en frälsare. Som lutheraner är vi fast övertygade om att det finns kristna även i andra kyrkor som inte är lutherska. Det är för oss självklart att det finns frälsning utanför den lutherska kyrkan (men inte utanför Kristus!). Vi är vissa om att vi kommer att få möta pingstvänner, kalvinister, ortodoxa, anglikaner, katoliker, baptister med flera i himlen. Skälet till att vi lutheraner står upp för lutherdomen är att vi är så övertygade om att det är den mest korrekta och riktiga förståelsen av evangeliet om Jesus Kristus som vi hittar i Guds ord. Det är så vi kan ge ett bidrag till den vidare kristenheten.

Idag kan man höra någon uttrycka att det här med samfundsetiketten inte är så viktigt. ”Det spelar ingen roll om man är lutheran eller något annat, det viktiga är ju att man är kristen.” Och visst finns det sanning i det påståendet. Samtidigt är det ett felaktigt alternativ. Att vara lutheran handlar inte primärt om kultur eller tradition, åtminstone borde det inte göra det. Nej, att vara lutheran handlar om att vara mån om sanningen, hela sanningen, och inget annat än sanningen om Jesus Kristus som Gud har uppenbarat för oss i sin heliga skrift. Så detta att vara lutheran är av yttersta vikt – så länge som vi är intresserade av sanningen i Guds ord och att evangeliet hålls rent och klart. Låt därför reformationsfirandet de kommande åren få bli startskottet på en ny stolthet över att vara lutheran!

Jag brukar ibland tänka på Martin Luther som en vän, som genom det han skrivit kan uppmärksamma mig på viktiga saker. Samtidigt bör det poängteras att den viktigaste vännen av alla naturligtvis är Jesus själv (det är också därför vi regelbundet kan höra predikanter betona vikten av bön och bibelläsning – för det bidrar till att bevara och fördjupa relationen till Jesus). Jesus betonar i evangelierna att den närmaste relationen vi ska ha alla kategorier inklusive livskamrat, barn, föräldrar, är vår relation till honom.

Åter till vår vän Martin Luther. Ett personligt minne för mig är hösten 2005 när jag var nybliven student i Uppsala. Det var en Luther-helg som arrangerades i Lötenkyrkan, för övrigt ett av mina första möten med Johannelunds teologiska högskola och EFS. LarsOlov Eriksson, lärare på skolan, undervisade om Luther, och på kvällen visades filmen Luther på storbild. Även om jag visste det innan blev det då påtagligt för mig hur viktigt det Luther bidrog med genom sin teologi och förkunnelse är, och att förståelsen av det är något jag som lutheran bör prioritera.

Ett tips är att låta de kommande åren, då det kommer att fokuseras på Martin Luther vid reformationsjubileumet, bli en tid att fördjupa och odla kunskapen om den förkunnelse och teologi som växte fram. Varför inte läsa en bok av Luther i år? Eller varför inte anmäla dig till EFS-resan i Martin Luthers fotspår hösten 2016?

• Della
• Twittra