Teologi

Hur uppstår väckelse?

I februari 2023 fick ett meto­distiskt universitet i USA vara med om en väckelse. Tomas Nygren ställer sig frågorna: Vad hände egentligen? Och vad kan vi göra för att något liknande skulle kunna ske här?

Vi var ungefär 5000 personer på konferens i ett fullsatt Royal Albert Hall i London. Den unge mannen från Asbury University i Wilmore i USA satt på scenen och berättade tillsammans med tre vänner om en andakt den 8 februari 2023 som inte tog slut förrän 16 dagar senare. Det började som en vanlig andakt i det metodistiska universitetets kapell med en handfull studenter närvarande. Den skulle just ta slut när en av deltagarna inför de andra bekände några synder som plågat honom. Människor satt kvar i bön. De läste högt ur Bibeln, delade vad de funnit och lovsjöng. Det var inga stora predikanter där, inga fantastiska lovsångsledare, men Guds närvaro var påtaglig. Ryktet om att de hände något i kapellet gick ut på universitetet och fler och fler anslöt. Man bekände sina synder för varandra, bad, lovsjöng och höll om varandra. Ingen ville gå därifrån och den där »korta« andakten bara fortsatte. 

Ryktet spreds vidare, inte minst via sociala medier. Människor anslöt från andra seminarier, universitet och orter. Även människor från andra länder började ansluta. Fler och fler byggnader i universitetet togs i anspråk för dessa samlingar. Tiotusentals besökare sökte sig dit för att få ta del av det Gud gjorde. Alla besökare gjorde att den lilla orten Wilmore i Kentucky fick allt större logistiska utmaningar. Man började direktsända för att människor skulle kunna ta del av skeendet utan att resa dit.

Det gruppen från Asbury lyfte fram, när de sammanfattade vad som hade hänt, var att Guds heliga närvaro, kärlek, förlåtelse och frid hade blivit verklig och förvandlat mångas liv. Jesus var på riktigt och berörde en ny generation.

Vi är många som ber om väckelse och hoppas att den ska komma. Berättelsen från Asbury är intressant på många sätt. Den illustrerar att väckelse inte förutsätter »rena samfund« med »rätt teologi«. Metodistkyrkan i USA är en gammal så kallad mainlinekyrka som rymmer spänningar mellan liberala och konservativa delar av samfundet, som de flesta gamla protestantiska kyrkor i västvärlden. Asbury visar att Gud inte är beroende av dynamiska (och kanske högljudda) predikanter och ämbetsbärare för att kunna göra sitt verk. Musiken kan vara tafflig men Gud kan ändå verka. 

Det är givetvis inte något fel med bra musik, dynamiska förkunnare eller välklädda ämbetsbärare. Gud kan använda allt sådant och har gjort det genom hela kyrkans historia, men Guds handlande är ytterst sett inte beroende av vad vi människor kan åstadkomma. Det som skedde visade väckelsens innersta kärna: att Guds närvaro blir synlig och människor vidrörs. Ordet delades av enkla människor där i den oavslutade andakten. När Gud väljer att bli synlig kommer hans helighet och kärlek att vidröra oss. Det är när Gud kommer nära som människor och samhällen kan bli förvandlade av Jesus.

Men om vi inte kan skapa väckelse själva – vi rår ju inte över Gud – kan vi förbereda oss och våra sammanhang för den?

Den amerikanska teologen Sarah Wilson var tillsammans med sin man under en period gästlärare vid det lutherska seminariet på Madagaskar. Hon berättar i en artikel hur en student där frågade henne om den lutherska kyrkan i USA: »Hur går det med er väckelse?« Och svaret blev: »Vi har faktiskt ingen väckelse.« Då frågade studenten förvånat: »Hur kan ni ha en kyrka utan väckelse?«

Den lutherska kyrkan på Madagaskar har upplevt tre större väckelser. Den senaste hade sin början på 1940-talet och pågår fortfarande inom ramen för kyrkan. De två ännu äldre väckelserna är också de fortfarande igång! Dessa väckelser har lite olika infärgningar, men har det gemensamt att de i grunden är »kristologiska« – det vill säga att de lyfter fram Jesus Kristus. 

Wilson noterar i sin artikel att mönstret i en typisk västerländsk luthersk kyrka är att den som etablerad institution med sin historia och administration egentligen inte tycker att väckelse behövs. Samtidigt, när en väckelse uppstår och knackar på dörren, blir väckelsefolket otåligt och går snart sin egen väg. Slutresultatet blir enligt Wilson en väckelse som går överstyr, en auktoritär förstenad kyrka och ett sekulariserat samhälle. Hennes huvudpoäng är att den etablerade institutionella kyrkan och väckelsen behöver varandra. För att samexistensen i samma kyrka ska fungera behövs ett tålamod från väckelsernas sida och ett generöst utrymme för väckelsernas former och de strukturer de utvecklar i den etablerade kyrkan. Allt måste inte se likadant ut. Alla måste inte ha samma betoningar. Genuin generös mångfald är nödvändig.

Nej, vi kan inte starta väckelser. Men vi kan be om dem. Vi kan dela Ordet med varandra. Vi kan lyfta fram Jesus Kristus, »trons upphovsman och fullkomnare« (Hebreerbrevet 12:2). När väckelsen kommer – exemplet Asbury visar att väckelse kan komma när vi minst anar det – kallas de som berörs av den att ha tålamod med den etablerade kyrkan. De som finns i den etablerade kyrkan kallas att vara generösa i sitt bemötande av dem som blivit »nykära« i Jesus. Då finns förutsättningar för att väckelsen inte går överstyr, att kyrkan blir mjuk och varm, och att samhället blir mindre sekulärt.